There’s a little bit of Lennon in all of us..

På självaste John Lennon-dagen, ja just idag är det 30 år sedan han blev skjuten, slår verkligheten ner på mig form av en Da Vinci-kod. Att allting hänger ihop, ibland mer än vad man först kan tro. Ibland går man till djupet och blir överraskad, ibland inser man förtvivlat motsatsen. Det är som att summan av allt jag är, redan finns. Fast någon annanstans.

Jag är medlem i en ekokasse. Det betyder att jag får ekologiska råvor hem. Får, nja inte riktigt, betalar för att få ekologiska varor. Sist kvar i kylskåpet av alla grönsaker igår var dessa jordärtskockor. De ser inte mycket ut för världen kan jag lova, utan de är mest knöliga, jordiga och totalt färglösa. Därför har jag aldrig köpt dem i butik. Visst, burksorten är jag bekant med. Den har jag intagit på något pizzahak snabbt ditslängd i mitten av en Quattro Stagioni, men aldrig mer än så. Men allt är inte vad det först ser ut att vara. Behöver jag berätta att jag blev positivt överraskad? Denna lilla knöl blev fantastiskt god kokt med smör på. Nu önskar jag fler jordärtskockor i ekokassen! 

Jo, och den där Da Vinci-koden, som har sitt samband med Lennon, uppenbarade sig plötsligt i form av en sång Ps. I Love You. Denna sången, skriven -62 blev sedan en bok, som sedan blev en film, som helt befriad av sitt ursprung hamnade i mina händer. Att tre minuter av musik kan resultera i en 400 sidor lång bok känns som ett mysterium värdigt att själv upptäcka!

För inte länge sedan hände även motsatsen, att en sång korsade min väg, A Rose for Emily -tack för den Magister C! Det hör till saken att jag tänker i bilder. Och när jag hörde denna underbara låt, så såg jag den i bilder. Det var bara det att det inte var mina egna inre bilder, utan jag kände igen dem som en novell, vilket det också var. Detta ter sig dock som ett mindre mysterium, för mig i alla fall.

I New York bodde och arbetade jag i närheten av Dakota building. Just idag samlas det mycket människor utan för denna byggnad där John Lennon och Yoko Ono bodde för att tända ljus och lägga blommor. Mitt emot i Central Park ligger också en park dedikerad Strawberry Fields och där man har en minnesplatta som det står Imagine på, likaså här samlas människor. Själv hade jag blöjor när han dog, men det finns som sagt lite Lennon in all of us. Jag uppskattar musiken (främst den som är inspelad i Mono hade pappa far förtydligat, så jag gör det). Kan tänka mig att nästan varenda pub på Upper West Side spelar just John Lennon-låtar, ja, The Beatles-låtar i allmänhet, just idag. Jag refererar dock till vinyl, och det har väl knappast pubar idag.

Avslutningsvis så finns det flera ord som förföljt mig i drygt en vecka nu, kanske längre. Den första är Crowley, som jag inte helt satt in i en tankekedja ännu; men tro mig, jag ska! Det andra är Adastra. Och detta har jag studerat nogrannt. Det visade sig tillhöra en fras på latin : Ad Astra Per Aspera och betyder: To The Stars by Hard Ways. Detta fann jag medan jag lyssnade på Working Class Hero (alla versioner som någonsin spelats in, typ) och läste John Lennons sista intervju där han uttryckligen sa att han inte ville bli känd as another ” dead hero”. Suck…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s