The Soft Parade

Jag vågar påstå att jag är en av få som konfirmerat mig för att få studera religion. Jag antar att jag kanske ses som kristen, men jag har för länge sedan gått ut ur kyrkan. I mitt sökande efter religion som svaret på livets stora gåta blev jag initierad pagan. Jag har alltså studerat Wicca, har ett pagan name och a  Book of Shadows. Men någonstans mellan The Soft Parade och hip hop scenen i New York försvann all min tro. Inte hoppet, men min tro.

Jag sökte sedan stöd för min existens hos Nichiren Buddhisterna.  Mantrat Nam Myho Renge Kyo från Lotus Sutra blev vardagsmat och tankar kring cause and effect förgyllde min vardag. Det handlade om att se sig själv som en spegel som bara behövde putsas för att bli ”klar”, för att bilden av sig själv skulle gå fram utan att vara söndrig, trasig or tarnished.

Jag har efter detta blivit blessed av den historiska Buddha Sakyamunis reliker. De finns nu i den 152 meter höga bronsstatyn Maitreya  i Indien. Maitreya är framtidens Buddha och dess budskap är inre frid och en fredligare jord. Maitreyastatyn är ett monument för den andliga världen och visionen är att statyn bidrar till att skapa fred på alla nivåer i samhället genom utövandet av allomfattande kärlek.

I hjärtat av Maitreyastatyn finns denna samling reliker som jag välsignats med. Reliker är ädelstenar, pärlor och annat som hittats i askan från kremerade andliga mästare från de tibetanska, kinesiska och indiska traditionerna av buddhismen. Denna välsignelse betyder att jag är ett steg närmare nirvana -det ni!

I allt detta sökande, vad kom jag då fram till? Jo, jag fick tyvärr inte den religiösa uppenbarelse jag eftersökte. Jag har ett intresse för religion men jag överlämnar numera utövandet till andra. Ödesteroin lutar jag mig åt ibland då det känns relevant men samtidigt är jag för mycket realist med få ideologiska utopier. Jag gillar ofta svartvit logik och har svårt för rättesnören där makt finns som övergripen nämnare. Mitt nirvana skapar jag därmed själv.

Medmänsklighet, skratt och kärlek är nog mitt enkla grundsvar. Att se in i sin egna spegelbild. Att hitta en likasinnad. Eller kanske att bli bemött och bekräftad, trots att man är varandras motsatser. Det är det man letar efter, när det kommer till vänskap och kärlek. När man väl har det, kan det dock bli svårt att se sig själv. En person flyter samman med en annan och man kanske inte blir två individer längre. Det gäller då att ändå finna sig själv på nytt.

Jag är nöjd idag, så jag bjuder på en härlig quote:

We were given: Two hands to hold. Two legs to walk. Two eyes to see. Two ears to listen. But why only one heart? Because the other was given to someone else. For us to find.

-som inledningen till en amerikansk kärleksfilm… Do I need to say more?

Ps. Läste en sådan härlig fan fiction idag på bloggrundan: Watch your step, my heart is broken. Borde inte småle åt ett sådant statement, men det gjorde jag.

Ps 2. Om ni inte har sett The Soft Parade så gå och gör det -det är värt flygbiljetter och tid. De får mig att överväga ett liv som groupie.

Annonser

2 thoughts on “The Soft Parade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s