Arkiv | 17 januari, 2011

Samboskap

Igår hamnade jag plötsligt framför tv’n och snappade av en händelse upp en intervju med Stieg Larsson sambo. Intervjuare var den söta, söta tjejen på Tv4 som håller i söndagsmorgon, Tilde de Paula heter hon va? Självklart tog det inte länge innan frågan kring Stieg dödsbo dök upp. Stieg hade bott med sin sambo i 30, 35 år när han plötsligt gick bort.

Just då var han inte så känd, men idag har hans arbete fått labeln imperium och hans verk drar in miljoner. För att de inte var gifta så får hans sambo inte ta del av hans framgångar trots att hon var hans bollplank och livskamrat. Tilde frågar om hon verkligen tycker att sambon har rätt till verkets upphovsrätt, eftersom lagen bestämt hävdar att hon inte har det. Sambon svara att lagarna är föråldrade och att hon är den som sitter inne med historien och hur den blev till, då hennes liv också finns representerat i dessa böcker. Lagen ger dock dessa rättigheter till Stiegs far och bror. Tilde verkar inte hålla med, men säger att hon respekterar vad sambon säger. Sicken jävla kvinnofälla, säger jag högt och upprört! Hmmm…

Jag kan på något sätt relatera till vad sambon säger. Dock förstår jag lagen och missunnar inte pappan och brodern arvet, men att helt förneka 35 år av kärlek känns absurt. De var ju livskamrater i allra högsta grad. Jag har precis själv gjort en liknande resa, men jag valde att gå för att söka en större trygghet. Kanske finns en del i svaret i otryggheten av ett samboskap? Ja, jag tror att det är så. Nästa hus ska jag vara delägare i, vilket jag tror kan skapa ett större välbefinnande hos mig själv. Det skapar trygghet i relationen. Att köpa en gemesam bostad får nog bli utgångspunkten – jag är gammal nog att faktiskt äga någonting! Detta hade dock Stieg och hans sambo gjort, så deras gemensamma hem var det hon fick. Det var allt hon fick. -rättvist? Nej, jag tycker inte det.

Att få äga något själv och att äga mitt liv är genomgående en röd tråd i mitt skrivande. Det kan handla om allt från en Mini till att faktiskt äga sin vardag. Mitt tidigare liv skulle jag själv definiera som ett kappsäcksliv, och bevisligen var det också så. Jag bor i nämligen numera i påsar och lådor. Jag tror inte att jag gör en liknande resa igen, men jag kanske inte sätter mig i ett hus heller. Ett liv i lägenhet är mer fritt, och kanske ska man satsa på fler bostäder världen över istället för drömhuset -jag är ju en resande tjej, som bara råkade ta en paus framför tv’n.

Annonser