Samboskap

Igår hamnade jag plötsligt framför tv’n och snappade av en händelse upp en intervju med Stieg Larsson sambo. Intervjuare var den söta, söta tjejen på Tv4 som håller i söndagsmorgon, Tilde de Paula heter hon va? Självklart tog det inte länge innan frågan kring Stieg dödsbo dök upp. Stieg hade bott med sin sambo i 30, 35 år när han plötsligt gick bort.

Just då var han inte så känd, men idag har hans arbete fått labeln imperium och hans verk drar in miljoner. För att de inte var gifta så får hans sambo inte ta del av hans framgångar trots att hon var hans bollplank och livskamrat. Tilde frågar om hon verkligen tycker att sambon har rätt till verkets upphovsrätt, eftersom lagen bestämt hävdar att hon inte har det. Sambon svara att lagarna är föråldrade och att hon är den som sitter inne med historien och hur den blev till, då hennes liv också finns representerat i dessa böcker. Lagen ger dock dessa rättigheter till Stiegs far och bror. Tilde verkar inte hålla med, men säger att hon respekterar vad sambon säger. Sicken jävla kvinnofälla, säger jag högt och upprört! Hmmm…

Jag kan på något sätt relatera till vad sambon säger. Dock förstår jag lagen och missunnar inte pappan och brodern arvet, men att helt förneka 35 år av kärlek känns absurt. De var ju livskamrater i allra högsta grad. Jag har precis själv gjort en liknande resa, men jag valde att gå för att söka en större trygghet. Kanske finns en del i svaret i otryggheten av ett samboskap? Ja, jag tror att det är så. Nästa hus ska jag vara delägare i, vilket jag tror kan skapa ett större välbefinnande hos mig själv. Det skapar trygghet i relationen. Att köpa en gemesam bostad får nog bli utgångspunkten – jag är gammal nog att faktiskt äga någonting! Detta hade dock Stieg och hans sambo gjort, så deras gemensamma hem var det hon fick. Det var allt hon fick. -rättvist? Nej, jag tycker inte det.

Att få äga något själv och att äga mitt liv är genomgående en röd tråd i mitt skrivande. Det kan handla om allt från en Mini till att faktiskt äga sin vardag. Mitt tidigare liv skulle jag själv definiera som ett kappsäcksliv, och bevisligen var det också så. Jag bor i nämligen numera i påsar och lådor. Jag tror inte att jag gör en liknande resa igen, men jag kanske inte sätter mig i ett hus heller. Ett liv i lägenhet är mer fritt, och kanske ska man satsa på fler bostäder världen över istället för drömhuset -jag är ju en resande tjej, som bara råkade ta en paus framför tv’n.

Annonser

4 thoughts on “Samboskap

  1. Det jag fick vid min skilsmässa var enbart skulder och bråk. Trots avsaknad av äktenskapsförord. Men jag vågade inte stå på mig.
    Det är en av de sakerna jag har lärt mig av skilsmässa och uppbrott. Att inte låta mig trampas på mer. Att inse mitt värde som människa.
    Jag drömmer fortfarande om ett hus vid havet, men trivs ganska bra i lägenhet på tredje våningen också =) Jag slipper skotta snö och klippa gräset.
    Du sätter fingret på något viktigt. Att äga sitt liv. Oavsett om man lever ensam eller i tvåsamhet, så äger man sitt liv och vad man vill göra av det.

    Tack för att jag får ta del av dina tankar.

    Kram

    • Inna -du får mig alltid att le! tack för dina kommentarer. De är ytterst värdefulla. Det handlar om att vara ärlig mpt si själv. Det ligger ju lite i det där att stå på dig, annars står någon annan på dig. Ja, ett hus vid havet, kanske är det det som väntar mig också.. Men ett litet i så fall. Vill ju gärna ha en lägenhet lite mer centralt också -och det kanske blir så i framtiden!
      tack för att du finns!

  2. En annan sjuk grej jag fått reda på nyligen, apropå otryggheten i att enbart vara sambos, är att om jag skulle råka dö under förlossningen så har mitt och Jims barn ingen förälder :S Jim blir nämligen inte barnets förälder förrän han skrivit på några papper som man får ett par veckor ( !!) efter att barnet är fött. När han skrivit på dem är han vårt barns pappa i laglig mening. Före dess är han.. vad? Och eftersom barnet inte har ett personnummer före det är fött så kan man inte fixa det i förväg. Hade vi varit gifta hade han automatiskt blivit barnets pappa. Suck… Om man skulle ta och klämma in en kort borgelig vigsel på dagens schema kanske..

    • Hmmm, ja, det var tänkvärt! Ja, kör på en kort borgerlig vigsel. Det hade jag gjort! Jag ställer gärna upp som vittne. Ja, det där med barn det kan jag inte så vidare, men det bekräftar ju mina tankar att äktenskapet har så mycket högre legitimitet. Scary faktiskt! Hör av dig om du behöver vittneshjälp.. ps. jag kan foto också! =)
      Kram kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s