Arkiv | 24 januari, 2011

förvirringen skingras..

Förvirringen skingras… Hmm, efter mina senaste tokiga uppbåd verkar jag ha lugnat mig. Jag verkar ha sansat mig. Det är som om jag kan tänka klart igen. Lite utrymme var vad jag behövde. Att bli hörd var också vad som behövdes. Att få prata, att få säga allt det där som behövde sägas. Jag känner inte mig längre begravd under en kvävande massa. Jag känner mig fri.

Ekonomiskt sett så backar vi. Det som jag dragit igång är inte gratis, men det är nog vad som krävs.  Det manliga släktet verkar vara en egen spieces, och man får ta till det man kan för att bli hörd, för att bli förstådd. Jag är dock ganska så säker på att jag dragit i nödbromsen i tid. Innan jag gick in i väggen och innan han jobbade ihjäl sig. Det vi har och har haft går nog att rädda. Om vi bara orkar. Om vi bara vill. 

Just nu är jag i huset och hälsar på för att passa Leo. Det har varit skönt att få gå med hunden igen. Jag har verkligen saknat honom. Dock beter han sig som en vilding hemma hos mig, så jag får mest spendera tid med honom medan jag är och hälsar på i huset. Huset där jag också planerade att leva och bo. Mitt älskade hus. Dock är inte denna tid just nu, men kanske snart. När förrvirringen retts ut, så får vi börja om från början igen. Och då kan kanske  jag bo här igen. Om vi bara vill och orkar.

Annonser