en livslång romans? Ja, det var så det blev..

Den enda livslånga romansen man kan ha är med sig själv. Därför måste man vara noga med vad man säger till sitt jag. Mia Törnblom skriver att man ska säga bra saker till sig själv varje dag -och har man inget bra att säga, så ljug. Tillslut har man ljugit så länge att man själv tror på det! Jag tror att hon väljer ordet ljuga för att det låter lite fult, lite förbjudet. Att intala sig själv är kanske mer det ord jag fördrar -men visst, det andra har mer power för det får oss att tänka till. Det känns något otillåtet och därmed kanske också mer inbjudande.

Ibland har man siktat bland stjärnorna, ibland har man letat efter bad boy’en att förändra, man har sökt både när och fjärran -och ändå hamnar man alltid tillbaka där man startade, fast i en ny förbättrad version. Kanske skulle benämningen gå under en rastlös själ med mottot: det som kanske borde vara faktiskt aldrig blev och kanske var det så det skulle vara. Ja, det är så jag resonerar ständigt och jag vet inte om du ens förstår mina tankar. Det enklaste är att bara konstatera att det var så det blev.

Visst, man skapar sitt eget öde, men ändå kan man aldrig bortse ifrån alla de avstamp från andra vi snubblat över eller de steg vi varsamt lyfts över med handen hållande hårt i någon annans. På något sätt hittar man ändå alltid hem igen. Hur långt bort man än rymmer. Det är nog därför inte en slump att jag bor i pappa fars hem. Jag har hela tiden varit på väg dit; jag kanske inte bara vetat om det…”Where ever I lay my hat…”. Det var så cirkeln slöts för att sedan börja om på nytt, vad som än som ligger bakom. Det var så det blev.

De behov man har ändras med tiden. Utveckling leder till nya kunskaper och kräver därmed nya utmaningar. Visst kan man stanna upp och bara vara, men oftast är det då en inre utveckling av sig själv som sker. Det finns rörelse oavsett om man ligger sömnlös i en alldeles förstor säng eller i en alldeles förliten tom okänd bädd. Det finns kunskaper att vinna även om det kanske inte lockar och det finns lärdomar i allt oförklarligt som händer. Det kan föra människor närmare, men det kan också bli avbrottet på det som varit. Innan allt hamnar på plats känner man förvirring, men efter en tid, visst så konstaterar man; det var så det blev. Och känns det hopplöst så ljug, det är så det måste vara. Det finns en anledning till att det var så det blev.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s