…My time to stand…

Äntligen är det helg. Det betyder att jag får sova så länge jag vill på morgonen. Och det behövs för på nätterna funkar det så där.. Turligt nog bäddade jag ned mig en stund efter jobbet så jag kan i allafall hålla mig vaken ikväll, en stund. Hade tänkt att gjort så mycket mer, men snön gjorde att jag valde att åka hemåt istället. Nu sitter jag här och funderar på var i röran jag ska börja. Så därför börjar jag här. I min privata röra i mitt huvud.

Imorgon blir det åter att packa låda efter låda i huset mellan två 50-skyltar. Huset jag numera bor i håller på att renoveras och all min skit här och där hjälper ju inte direkt. Varken för huset eller mitt huvud. På söndag blir det dessutom värre för äntligen tänker jag med hjälp av älskade kusin och syster yster hämta lite mer grejer. Det hjälper dock mitt huvud, även om det sker på bekostnad av ordning. Kanske sover jag bättre när jag får ligga i min egna säng? Ja, måste få veta i alla fall.

Idag glädjs jag åt den röda fina kaffekokaren på bänken. Jösses, den är ju jättesöt. Kaffet får dock står över ikväll. Jag tar mig istället en Corona, för det är faktiskt godare än kaffe.Vi måste flytta runt möbler här och det är väl bara att sätta igång. Snickarn kommer på måndag och han behöver ett rum där han kan skära gips -vet ni hur mycket gips dammar? Jag vill dock påstå att tapeternas tid redan är förbi och vad han än gör så kan det knappast bli värre. Jag inser dock att detta är priset för att få ytterligare ett renoverat badrum, så därför glädjs jag åt det faktum att det blir en dammig vecka. Något gott väntar oss!

Fick en video skickad av en god vän idag med meddelandet: Tänkte på dig… Kram o ha en bra helg. Jag blev jätteglad. Precis vad man vill höra på morgonen. Texten stämmer rätt så bra in vid vidare eftertanke. Visst är det my time to stand, and I can’t be no one else… Tack Linn -för allt!