…kaffe, ord, galenskap och slag…

För husfridens skull uppskattar jag att älskade bror gick till sängs som en lycklig kille. Ja, han är ju min älskade bror. Brås han på mig? Ja, kanske… Och jag gick till sängs som en lycklig tjej, nyduschad och något frusen. Jag har sovit underbart! Någonstans mellan ord, galenskap och slag underifrån summerar jag arbetsdagen som gått: ” Kan vi börja med kaffe?”. Ja, det är nog bäst… Och ändå behöver jag skriva av mig. Ibland räcker det inte med enbart kaffe.

Att arbeta i en kommunal verksamhet gör att man ibland blir galen, arg och frustrerad. Och då menar jag absolut inte i mötet med elever, utan i mötet med knepiga mail, rörig ledning och trist pappersarbete. Det kräver så mycket energi och allt jag vill är ju att bara vara med eleverna. Det är det som är mest meningsfullt. Det står högt över dokumentmallar och annan jävla skit. Det är det jag har pluggat till, det som var mitt egentliga mål med över 5 års studerande.

Hade detta ”skeppet” varit en samling egenföretagare hade samtliga företagsskepp sjunkit till botten. Det är en skrämmande tanke. Men sann, för så kortsiktiga är ofta kommunala verksamheter. Detta är dock det vi måste göra, i den verksamheten vi måste vara, trots att man ibland frustrerat men ändå tålmodigt tänker att det vore lättare att gå, att driva oss själva. Men det finns en baktanke med det vi gör, ibland större än oss själva. Vi slår underifrån. Vi har mer att uträtta.

När kaffet är kallt  tycks världen utanför bli för mycket. Då gömmer jag mig. Kanske är det inte en riktig gömma, för jag kan både bli hittad och sedd. Och jag är inte ensam. Den vitbäddade sängen kan tyckas något stor och rummet kan tyckas något kallt, men det finns ändå en trygghet där. Det finns något där. Det är som om jag flyttat hemifrån, och kanske vill jag medvetet, omedvetet, vara blott under 20 igen. Jag börjar om bland lådor, stora projekt och drömmar.

När koffeinöverdosen är nära och orden tar slut inser jag att det kanske finns ett behov av att bli läst, att bli förstådd. När jag rymmer bort inser jag att det kanske finns en anledning att stanna kvar. Jag drömmer mig bort, men längtar ändå hem. Jag blundar och önskar, när jag öppnar ögonen igen inser jag att allt finns kvar. Jag ser. Jag lyssnar. Jag vet att du finns.

Annonser

4 thoughts on “…kaffe, ord, galenskap och slag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s