Arkiv | mars 2011

Städerskan har anlänt!

Det börjar närma sig slutet av en riktigt bra dag. Idag har vår städerska varit här! Tänka sig, vi har anställt en underbar mamma till att hjälpa till med städningen som ingen här i huset riktigt hinner med. Därmed hann jag arbeta lite, M vek tvätt (det gick enkelt framför Tv’n) och älskade bror… Ja, han rakade sig och firade med dusch. Vi hann dessutom att storhandla lite. HÄRLIGT!

I det rena huset väntar nu lite mat och sen blir det nog mys i soffan. Vi ska bara fixa lite uppe också, med kläder och annat. Älskade bror sticker nog in till 50-skyltarnas paradis. Imorgon börjar stegtävlingen och jag har konstaterat att det är 37 steg från sovrummet till vardagsrummet. Eftersom jag numera är hundlös och tar bil till mitt arbete måste jag hitta fina gångvägar här uppe i byn vid bergets slut. M har lovat att traska med, och kanske kan jag få med hans kära mor också -hon ska ju stega hon med!  Idag regnar det dock, så promenaden avstår jag ifrån. För just idag i alla fall. Tävlingen börjar ju som sagt inte förrän i morgon. Jag summerar härmed sista mars som bra.

Therese goes Mode for you…

Yepp, Therese goes Mode for you. Det var jättekul. Så vill jag summera det hela. Dock kände jag mig som ett skjutet råddjur första utgången. Det var liksom inte som man tänkt sig. Det stämde liksom inte.. De 240 människorna i publiken satt väldigt nära och såg ner på en samtidigt som musiken var väldigt låg. Men sedan blev det faktiskt kul!  Jag kan absolut tänka mig att ställa upp igen. Ja, här kommer lite bilder som jag ärligt snott på FB. Tvvärr missade vi kameran allihopa så jag kan inte visa bilder från vårt mys i logen, men det hade vi iaf, bara så ni vet… Många skratt och mycket pirr. Lite gnäll också kanske.. Men trevligt, oerhört trevligt.

…Mode for you…

Jag brukar alltid säga att ”det blir som det blir”, men för att citera en familjemedlem från vår extended family, ”förvirring är underbart, för hur man än gör så blir det rätt” och det känns nog mer som mitt motto idag. Efteråt kan jag ju alltid lägga till att ”ja, det blir som det blir”. Idag har vi bokat en ny resa. Vi beger oss i april mot solen- Underbart! Finns det något bättre? Ja, kanske gör det det. Idag var till exempel en eftermaten vila guld värt. Tack för den!

Jag har nyss kommit hem från en liten träff med tjejerna som jag ska gå modevisningen med ikväll. Stället är utsålt. Hmmm.. Vet dock inte om jag har energi för att hinna bli nervös. Sov dåligt inatt men ikväll ska det bli en rejäl natts sömn, det lovar jag. Mig själv alltså. Oki, kanske kan jag få in lite bilder sedan. Nu blir det till att snygga till sig rejält. Håll både fingrar och tår för att jag inte ska snubbla eller göra något annat dumt. Många kramar till er alla! =)

övertalningsbar

När man är fri att göra vad man vill, kan världen ibland kännas för stor. I mitt huvud råder viss förvirring. Just idag mår jag dessutom illa, och det gör inte saken bättre. Kanske borde jag inte ha ersatt frukost med tre stora kaffe? Nej, kanske inte. Mat hjälper inte heller, utan det verkar vara för sent att ge kroppen bra energi. Då har jag dock inte provat glass, om det nu kan räknas som bra energi. Jag vill inte heller träna, tvätta eller diska. Det är knappt att jag vill fortsätta jobba, men det gör jag ändå. Antar att ”the same goes for” disk och tvätt, för då har jag gjort någon nytta. Träningen skippas dock, det är enklast så. Jag är icke övertalningsbar på den punkten.

Vi har diskuterat New York. Jag känner mig ganska så klar med The Big Apple för jag har redan gjort stan, men jag antar att det inte känns helt främmande heller. Det är så strävsamt bara. Så mycket jobb. Det känns som om att några veckor där, ja visst jättekul, men att leva där en längre tid… Det har jag redan gjort. Men kanske borde alla bo där, i alla fall för en tid. The city will either make you or break you – och det får man bara veta om man varit där. Så därför borde jag glädjas åt det faktum att det kanske blir så. Just idag kanske inte är en bra dag för stora beslut och turligt nog finns det några veckors andrum att inhämta.

Vi har dessutom burit lite lådor -inte mina egna. Det fick jag gjort trots mitt illamående. Enkelt övertalningsbar på den punkten. En flaska cola light och en färdig macka från torget fick ordning på mig en stund så jag hann bidra med lite. Men den färdiga mackan var krämig och innehöll massa sörja som inte fick mig att må toppen som jag hade hoppats. Den gick dock ner, det mesta i alla fall, förutom det som hamnade på jackan och i håret. Varför en massa ”gör” i en macka? M fixade dock papper efter att han jämställt mitt ätande med det av en knappt gående bebis runthasandes i gåstol. En söt sådan dock kan tilläggas, bebisen alltså. Gåstolen helt ok den oxå. Det är fler som lever i ett kaos liknande vårt, låda efter låda -härligt att se! Misstänker dock att de får ordning på sin röra före oss. Det går liksom inte så fort här.  Nää, nagellack på och sen mer arbete.

söndagsmys i huset i backen

”Man mår som man förtjänar”, sa M när vi vaknade. Därför mår jag bra! Han drack dock mer än en kapten men har repat sig fantastiskt bra. Jag insåg efter dryck nr 2 att det kan vara äpple som jag regerar mot. Efter det undvek jag äpple-dryck hela kvällen, och utslagen försvann för att inte återkomma. Jag måste därmed bli vän med druvor på allvar. Vi har alltid haft en något knagglig relation, men visst, druvor it is, så jag jobbar väl vidare på det. Just igår gick det bra, jättebra -Jag mår fint! Man kan inte enbart förlusta sig på kaptenen, det blir för suddigt…

Jag är nöjd över gårdagens inköp. Jag fick handlat en hel del som jag behövde. På kvällen begav jag mig av till ”Tjejkväll”  tillsammans med en väninna där vi förlustade oss i underkläder. Jag gjorde mig ett riktigt dunderkap – hur nöjd som helst! Igår var en bra dag.  Den materiella begärslusten är därmed dämpad, för nu.

Idag har vi beställt vår vanliga Thai-mat och bara legat på soffan. Vi skulle ha hjälpt goda vänner att flytta, men de har beslutat sig för att bara ta lådor, så troligtvis behöver de inte vår hjälp just idag.Vi stannar därför kvar på soffan. M är ”förvisad” till Fatboy’en och fotbollen är utbytt mot hockey. Det snöar ute, hur kul är det? Jag som var redo för vår. Därmed blir resan under påsk ännu viktigare, och just nu lutar det mot London, igen. Vi var ju nyligen där, men har inget emot en repris. Hmm, kolasås med glass?

mirakel kan köpas för pengar…

Okej, efter en ganska så händelserik natt -tack B för den!- har vi varit och gjort stan i goda vänners lag. Det blev inköp av kläder, skor, möss, mirakel och annat… Det är inte illa att få mirakel för blotta 500-hundringen! Borde vara så oftare… Just nu sitter jag överväger kvällen. Det brukar vara så att förfesten alltid är bäst, så kanske borde man satsa på förfest enbart? Ja, jag vet inte. Jag funderar fortfarande. Tillsammans med glas nr 2. Jag blev både bjuden och övertalad -det är enkelt då.. Nej, jag tar återvänder till smultronvinet och sällskapet -ytterligare två mirakel? Ha en god kväll alla! Kram på er! Kanske ni också hittar ert mirakel just idag? Det kan säkert fås ännu billigare än 500-hundringen, till och med gratis…

köpstopp på jeans…

Just nu har jag egentid i stugan i backen. Det är skönt. Det är tyst. Nyss lämnade en hojtande älskad bror lyan. Han hojtade för att pannan ej var på och för att vattnet därmed var iskallt. I handduk sprang han snabbt över till mormor, och hojtandes kom han tillbaka för även där tog det varma vattnet slut. I detta hus måste man planera även det oplanerade.

Ibland får jag dille på vissa saker. När vi hängde tvätt häromdagen konstaterade jag att” jösses, vem äger alla dessa jeansen?” ”Ja”, skrattade M, ”det är nog du”. Och visst var det så. Hmmm, jag som trodde att jag inte hade några jeans alls. Tydligen har jag resonerat så i varje butik jag besökt och därmed inhandlat minst ett par jeans. Idag hämtade jag ett paket på posten, bland annat fanns där ett par blåa jeans. Nu är det därmed köpstopp på blåa jeans. Men visst, skulle jag hitta ett par jättesnygga så kan de slinka med, den rätten förbehåller jag mig.

Årets första bikini är inhandlad. Tänkte att det skulle motivera mig till att träna. Och visst, det gör det. Men oftast konstaterar jag att det är enklare att inte äta, vilket är helt fel och urbotat dumt. Den satt dock okej i just den vinkel jag tittade i för tillfället, men ändå… Kanske borde detta vara året då jag lär mig att göra armhävningar? Ja, det är härligt att träna när man väl gör det, men jag hamnar ibland på latsidan och bara vägrar. Om ni bara visste vilka ursäkter jag kan hitta på. Den största är nog att jag inte gillar att svettas och träna med andra människor. Är inte mycket för gruppaktiviteter. Eller sportsliga aktiviteter över huvudtaget. Det är kul ett tag, sedan tröttnar jag.

Ikväll ska jag köra mamma till en kompis. Jag ska också fixa lite med mina prylar och laga mat. Vi konstaterade igår kväll att det får bli lite bättring på våra matvanor. Det samtalet hade vi efter pizzan vi just ätit. Idag blir det därför något mer av husmanskost i form av kyckling i ugn med rostade grönsaker och potatis. Jag slänger allt i en form och låter det sköta sig självt. Enkelt och gott. Det fanns ju en tanke på våfflor dessutom, men vi får se. Kanske orkar man en i alla fall? Men med tanke på bikinin skippar jag nog glassen. Men jag förbehåller mig rätten att ändra mig..

begränsningar?

Prästen sa till mig att; ”Du förstår Therese det du kallar legenden om Jesus, ja, det är just det att jag inte tror att det är en legend.” ”Ha, du tog mig i min fördom, och det är just därför är vi här”, svarade jag snabbt. Man måste veta sina begränsningar, därav har jag spenderat en stund hos prästen med min elever. Jag vill summera det hela som trevligt.

Jag har dessutom träffat tjejerna för en kort genomgång av veckans modevisning. Jag ska promenera i kläder för en god sak. Kläderna var väl inte min stil fullt ut, men är ägarna nöjda, så är jag nöjd. Det är ju bara för ett par timmar och blir säkert kul. Intressant nog gick det mest något i blått, vilket inte alls är min färg. Det sa jag senast till mamma M nu i veckan -jag ville inte ha en tunika hon köpt, just för att den var blå – istället ska hon lämna tillbaka den och ta något annat som passar henne bättre. Den passade mig dock bra i formen, men den var just blå. Nja, där ser man…

Hemma tar drömmarna vid. Vi har sökt på resa efter resa och nackdelen med mitt jobb är att man är ganska så bunden. Livet består av två terminer och däremellan har man fritid. Den som vill resa med mig kan alltså bara resa när jag kan. Det begränsar urvalet något. Det ökar dessutom priset något, ibland massor. Vad det blir för spännande får vi se imorgon. Förhoppningsvis slår vi till på något intressant. Vi avslutade kvällen med pizza och  Alice i Underlandet. Dessutom fick jag massage. Det finns inga begränsningar. Jag har tur. Ofta..

Born to die free…

Hur står det till med din livskompass? Vad tror du på? Vad är religion? Vad är en livsåskådning? Droppande kranar har inte stoppat mig från att ha läst tenta efter tenta. Det finns en glädje över att läsa elevtexter. Varje lite mening är en inbjudan i någon annans liv, och det är en av de förmåner man har som lärare. Jag hann dessutom att ta tag i friskvården som jag så ofta hoppar över och tänker ”det blir en promenad senare”. Det är skönt att vara ute och gå. Med den uppkommande stegkampen så är det kanske dags att få till lite motioneringsvanor, för de har legat vilande länge nu.

Medan pojkarna drömmer om Norge-färder och annat, känner jag mig ganska så nöjd med mitt arbetsliv. Jag är ju faktiskt friare än på länge, så jag kan ju drömma högre än vad jag faktiskt gör. Trots att jag lovade mig själv att jobba mindre och maxa fritiden har jag på något sätt fastnat i städning som någon sorts fritid. Ordning och reda är väl en del av min natur, trots det bor jag i något av ett kaos. Ibland hinner det ikapp mig och då brukar jag försöka reda i oredan, trots att det egentligen inte endast är upp till mig. Så jag skriver det här för att påminna mig själv om det. Och så var det ju det där med det uppkommande påsklovet -kanske borde det innehålla mer än bara städning?

På en t-shirt läste jag igår texten; Born to die free. Jag undrar om det verkligen är så man ska summera LIVET. Döden är väl det enda säkra, visst, men det känns som om det bör finnas mer däremellan. Om livet handlar om att vara obunden, är det det i så fall vad frihet innebär? Eller är det bunden till livet men fri i tanken? Att jag skulle vara fri från dig, eller du fri från mig, känns inte som någon eftersträvansvärd frihet. Osökt tänker jag på ”I am just a girl, standing infront of a boy, asking him to love her”. Men den Notting Hill- repliken kanske endast gäller i det sammanhanget. För det finns en högre frihet till och med i den sagan, även om den i sin högsta bemärkelse är en fairy tale too good to be true. Det förutbestämda får därmed ligga på hyllan, för jag orkar kanske inte med livets stora frågor idag. Inte just idag. Die brat Die eller möjligtvis Bad Hair Day känns mer okej, om jag får välja. Eller varför inte bara Humör. Det räcker långt…

ännu en dag under filten…

Japp, överlevt jobbet, knappt. Efter blev det ännu en dag under filten. Dock fick mamma M med mig ut på en promenad. Det var härligt! Jag behövde det efter att inte ha gjort så mycket. Det blev även en kortare promenad igår kväll med M och hund, och det gjorde mig  genast piggare. Vet inte om det berodde på M, den friska luften eller den pigga hunden… Just nu är jag trött, smådeppig och har allmänt ont i huvudet. Jag återvänder därför till vilande under filten…