viktlös?

Inspirerad av Inna  goes modeblogg tänkte jag kommentera dessa vanliga frågor kring min vikt. Jag går ju alltid upp och ned i vikt. Jag har en ätstörning som ibland leder till övervikt men även undervikt. Det är så det alltid har varit och jag tänker inte så mycket på det. Jag mår inte dåligt av det och jag ser det inte som ett problem. Min vikt är något som ständigt diskuteras på släktkalas och det är den fråga, ibland omformulerad som ett påstående, jag får oftast från männsikor i min närhet: ”Har du gått ned i vikt?”, ”Vad fin du är nu när du inte är så smal” alternativt ”Gud va smal du va när du kom hem från USA”. Jag som inte ens äger en våg, måste ständigt kommentera huruvida jag gått upp eller ned.

Just nu har jag tappat i vikt, och kanske inte på den hälsosamma vägen. Det började med en magsjuka i Egypten, fortsatte med att jag lämnade min sambo och toppades av en misshandel. Inflyttad med två gossar lever jag på skräpmat blandat med tillfälliga hemlagade middagar med frånvaro av grönsaker. Jag äter lunch i cafeterian och tar där vad som erbjuds. Jag har dessutom slutat träna och istället för godisfrossa kan jag istället ta en kvällscigarett. Jag har minskat mängden vatten och dricker dubbelt så mycket kaffe. Jag promenerar inte heller med hund och istället för att gå tar jag bilen till jobbet. Hälsosamt? Nää. Men det är inte övervikt heller.

Att inte riktigt ha koll på sin vikt, betyder att man avläser sin storlek från kläder. Det som blir när man tappar snabbt i vikt är problem med att hitta kläder som faktiskt passar. Just nu är passformen ganska noll. Till och med mina stövlar är förstora! Hmmm. Jag har ganska gott om kläder vanligtvis, men just nu är tyvärr det mesta för stort och sitter löst. Det innebär dock att jag har tillåtelse att frossa i nya. Det blev några få inköp i London, och dem är en bra början, men dock inte tillräckligt. Jag är fortfarande lite osäker på storlek, så det får bli som det blir innan jag har landat på den vikt som jag stannar på för nu. 38 / M?

Annonser

6 thoughts on “viktlös?

  1. Oavsett vad du har för vikt så är det viktiga (oj så vitsigt) att DU mår bra.
    Jag tycker att du är jättefin i alla storlekar.

    Kram sötnos

  2. Åh just nu fick jag en känsla att jag har kunnat uttryckt mig klumpigt fast egentligen menat i all väl mening. Vikten är bara siffror. Huvudsaken man mår bra och trivs med sig själv så är det väl skitsamma om man väger 200 kg eller 300 kg;)
    Jag har själv en kropp Som alltid varit Som ett kvitto av vardagen.
    Lev Som Du vill. Då mår Du bäst:) Kram

    • Åhh, hade inte dig i åtanke alls… ”Ett kvitto av vardagen” -det är en fin tanke. Bra sagt Cina!

      Visst är vikten ganska oväsentlig, trots att den ändå är det man ser.. Den är ju kvitto på hur man lever, precis som du säger..

      Man ska alltid leva som man vill. Det gäller både kropp och själ.
      Många kramar till dig!

  3. Hej!
    Nu har jag hittat hit.=)
    Skönt att de inte e bara jag som har ”problem” med viktbabblet. Enligt mig själv trivs jag men enligt alla andra så diskuteras den ju gärna och ofta.. Vilket är mycket uttjatande.. Man vet/känner ju bäst själv när man behöver agera och om man vill..
    Aja, hej och hå.. Skulle bara säga hej men blev en halv roman =)
    Hoppas allt är bra annars? ; )
    KRAM

    • Hej vännen! Välkommen hit! =)

      Visst är det så.. Man trivs över lag med sig själv, och man gör ryck däremellan -både uppåt och nedåt på viktskalan.

      Allt är bra. Mår gott nu för tiden. Livet är spännande igen och mycket kravlöst. =) Tar mig en titt till dig också..

      KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s