…att klippa navelsträngen…

Motiverad av faktumet: ”Det är härligt att vara hemma hos er. Man inser att man inte har det så rörigt hemma ändå. Och ni ber inte om ursäkt heller; det gillar jag..” har jag städat några timmar. Mest för att jag kan. Egentligen är det väl söndagsmys på tablån, och solen skiner så starkt att man borde ta en promenad, men jag sitter inne. Igen, mest för att jag kan.

”Behöver du något A?”

”Ja, en förlossning, tack”.

Efter en trevlig kväll med både gamla och nya bekantskaper hamnade vi framför laptopen med Solsidan. Vi kan vara de enda som inte följer eller ens har sett ett endaste avsnitt av denna serie. Kanske kan hela säsong ett på DVD bli ett steg mot detta? Hmm… Ja, vi har börjat i alla fall. Jag slås av relationen mellan son och mor och funderar på hur man egentligen gör när man flyttar in i sitt föräldrahem. Igenkänningsfaktor finnes!

Att klippa navelsträngen kan verka svårt.  Det finns dock något romatiskt i att behöva sin mor. Själv kanske jag föddes utan navelsträng? Det kan kanske vara så… Kanske har jag därför svårt att förstå när det är dags att sluta tvätta hemma hos sin mor? Man kanske alltid borde tvätta hos sin mor? Ja, jag vet inte. Min mor tvättar hos oss, mest för att hon har en tvättstugepolis där hon bor och sannolikt inte på grund av någon navelsträng. 

Föräldrar är en konstellation ibland obegripbar och det är i mitt tycke enklare med syskon. Pappa far var dock inte svår. Det var ju en relation utöver blodsband mest baserad på kravlös kärlek, så den var en enkel. Den är därför saknad. Det fanns liksom inga band att klippa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s