..att hitta en likasinnad..

Härom dagen sa jag till syster att hon var så lik pappa far. Och det var hon. Det är hon. I sina handlingar och i sina ord. Det är tur att vi har slängt pappas gamla köksbord, för det var där jag satt medan jag pratade med henne. I det rummet..  Att sitta i ett nytt sammanhang och konstatera samma fakta kändes inte lika hårt. Inte lika, ja, säger man -hårt? Att jag dessutom hade sällskap gjorde att jag fick fokusera på annat. Både M och hans kära mor satt bredvid.

Livet den senaste tiden har varit bra. Bättre än på länge. Att ha träffat en ny inspirerande människa att umgås med känns underbart. Till och med spännande. Det är en balans mellan det okända och det kända, det vanliga. Inget är sig likt, utan på något sätt mer primitivt, men ändå bättre. Har ni varit där? Vet ni hur det känns? Det är lite som att bära en kappsäck genom Thailand, även om Kambodja vore mer det jag egentligen menar… Hänger ni med?

Att fråga hur det hänger ihop eller varför det hänger ihop känns oviktigt. Så sluta fråga.  Jag frågar mig, behöver man veta? Ja, kanske behöver man det. Ibland finns det drifter som är starkare än de normer vi sätter, de etiketter vi så gärna vill tilldela varann. När det kommer till kärlek så är det inte så att man träffar någon och på första daten planerar 1. vi är ihop 2. vi ska gifta oss den. 3. …….  Nää, man bara finns liksom.. Att hitta en likasinnad gör en gott och får en att le. Man ler också när någon blir som den som man såg upp till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s