Born to die free…

Hur står det till med din livskompass? Vad tror du på? Vad är religion? Vad är en livsåskådning? Droppande kranar har inte stoppat mig från att ha läst tenta efter tenta. Det finns en glädje över att läsa elevtexter. Varje lite mening är en inbjudan i någon annans liv, och det är en av de förmåner man har som lärare. Jag hann dessutom att ta tag i friskvården som jag så ofta hoppar över och tänker ”det blir en promenad senare”. Det är skönt att vara ute och gå. Med den uppkommande stegkampen så är det kanske dags att få till lite motioneringsvanor, för de har legat vilande länge nu.

Medan pojkarna drömmer om Norge-färder och annat, känner jag mig ganska så nöjd med mitt arbetsliv. Jag är ju faktiskt friare än på länge, så jag kan ju drömma högre än vad jag faktiskt gör. Trots att jag lovade mig själv att jobba mindre och maxa fritiden har jag på något sätt fastnat i städning som någon sorts fritid. Ordning och reda är väl en del av min natur, trots det bor jag i något av ett kaos. Ibland hinner det ikapp mig och då brukar jag försöka reda i oredan, trots att det egentligen inte endast är upp till mig. Så jag skriver det här för att påminna mig själv om det. Och så var det ju det där med det uppkommande påsklovet -kanske borde det innehålla mer än bara städning?

På en t-shirt läste jag igår texten; Born to die free. Jag undrar om det verkligen är så man ska summera LIVET. Döden är väl det enda säkra, visst, men det känns som om det bör finnas mer däremellan. Om livet handlar om att vara obunden, är det det i så fall vad frihet innebär? Eller är det bunden till livet men fri i tanken? Att jag skulle vara fri från dig, eller du fri från mig, känns inte som någon eftersträvansvärd frihet. Osökt tänker jag på ”I am just a girl, standing infront of a boy, asking him to love her”. Men den Notting Hill- repliken kanske endast gäller i det sammanhanget. För det finns en högre frihet till och med i den sagan, även om den i sin högsta bemärkelse är en fairy tale too good to be true. Det förutbestämda får därmed ligga på hyllan, för jag orkar kanske inte med livets stora frågor idag. Inte just idag. Die brat Die eller möjligtvis Bad Hair Day känns mer okej, om jag får välja. Eller varför inte bara Humör. Det räcker långt…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s