Arkiv | mars 2011

begränsningar?

Prästen sa till mig att; ”Du förstår Therese det du kallar legenden om Jesus, ja, det är just det att jag inte tror att det är en legend.” ”Ha, du tog mig i min fördom, och det är just därför är vi här”, svarade jag snabbt. Man måste veta sina begränsningar, därav har jag spenderat en stund hos prästen med min elever. Jag vill summera det hela som trevligt.

Jag har dessutom träffat tjejerna för en kort genomgång av veckans modevisning. Jag ska promenera i kläder för en god sak. Kläderna var väl inte min stil fullt ut, men är ägarna nöjda, så är jag nöjd. Det är ju bara för ett par timmar och blir säkert kul. Intressant nog gick det mest något i blått, vilket inte alls är min färg. Det sa jag senast till mamma M nu i veckan -jag ville inte ha en tunika hon köpt, just för att den var blå – istället ska hon lämna tillbaka den och ta något annat som passar henne bättre. Den passade mig dock bra i formen, men den var just blå. Nja, där ser man…

Hemma tar drömmarna vid. Vi har sökt på resa efter resa och nackdelen med mitt jobb är att man är ganska så bunden. Livet består av två terminer och däremellan har man fritid. Den som vill resa med mig kan alltså bara resa när jag kan. Det begränsar urvalet något. Det ökar dessutom priset något, ibland massor. Vad det blir för spännande får vi se imorgon. Förhoppningsvis slår vi till på något intressant. Vi avslutade kvällen med pizza och  Alice i Underlandet. Dessutom fick jag massage. Det finns inga begränsningar. Jag har tur. Ofta..

Annonser

Born to die free…

Hur står det till med din livskompass? Vad tror du på? Vad är religion? Vad är en livsåskådning? Droppande kranar har inte stoppat mig från att ha läst tenta efter tenta. Det finns en glädje över att läsa elevtexter. Varje lite mening är en inbjudan i någon annans liv, och det är en av de förmåner man har som lärare. Jag hann dessutom att ta tag i friskvården som jag så ofta hoppar över och tänker ”det blir en promenad senare”. Det är skönt att vara ute och gå. Med den uppkommande stegkampen så är det kanske dags att få till lite motioneringsvanor, för de har legat vilande länge nu.

Medan pojkarna drömmer om Norge-färder och annat, känner jag mig ganska så nöjd med mitt arbetsliv. Jag är ju faktiskt friare än på länge, så jag kan ju drömma högre än vad jag faktiskt gör. Trots att jag lovade mig själv att jobba mindre och maxa fritiden har jag på något sätt fastnat i städning som någon sorts fritid. Ordning och reda är väl en del av min natur, trots det bor jag i något av ett kaos. Ibland hinner det ikapp mig och då brukar jag försöka reda i oredan, trots att det egentligen inte endast är upp till mig. Så jag skriver det här för att påminna mig själv om det. Och så var det ju det där med det uppkommande påsklovet -kanske borde det innehålla mer än bara städning?

På en t-shirt läste jag igår texten; Born to die free. Jag undrar om det verkligen är så man ska summera LIVET. Döden är väl det enda säkra, visst, men det känns som om det bör finnas mer däremellan. Om livet handlar om att vara obunden, är det det i så fall vad frihet innebär? Eller är det bunden till livet men fri i tanken? Att jag skulle vara fri från dig, eller du fri från mig, känns inte som någon eftersträvansvärd frihet. Osökt tänker jag på ”I am just a girl, standing infront of a boy, asking him to love her”. Men den Notting Hill- repliken kanske endast gäller i det sammanhanget. För det finns en högre frihet till och med i den sagan, även om den i sin högsta bemärkelse är en fairy tale too good to be true. Det förutbestämda får därmed ligga på hyllan, för jag orkar kanske inte med livets stora frågor idag. Inte just idag. Die brat Die eller möjligtvis Bad Hair Day känns mer okej, om jag får välja. Eller varför inte bara Humör. Det räcker långt…

ännu en dag under filten…

Japp, överlevt jobbet, knappt. Efter blev det ännu en dag under filten. Dock fick mamma M med mig ut på en promenad. Det var härligt! Jag behövde det efter att inte ha gjort så mycket. Det blev även en kortare promenad igår kväll med M och hund, och det gjorde mig  genast piggare. Vet inte om det berodde på M, den friska luften eller den pigga hunden… Just nu är jag trött, smådeppig och har allmänt ont i huvudet. Jag återvänder därför till vilande under filten…

 

jag finns här, under filten

Idag, som skulle bli en superproduktiv dag, har jag spenderat fritiden mestadels under filten. Avslutade arbetsdagen med ett läkarbesök – har jag fått någon allergi? Tja, så kan det vara. Blodprov och en burk Betapred, och sen får vi se vad beskedet blir. Det tar några dagar och ändå kan det bli så att jag inte får några svar.

Fördelen med att ligga under filten är att man får lite service. Idag fick jag, lyckliga mig, lagad mat. Back-up planen var smörgås, frukt och yoghurt, men det byttes ut mot spagetti och köttfärssås. MUMS! Det smakar alltid bättre när någon annan lagar. Jag hjälpte faktiskt till lite, men det gick så där. Blev till att lägga sig på soffan under filten, för jag gjorde tydligen mer nytta där. Provade också att köra gårdagens trick, kolasås med vaniljglass, men det hjälpte föga idag. Två jättekoppar kaffe senare och är jag fortfarande trött och känner överhuvudtaget ingen sockerrush…

Nää, tillbaka under filten…

Sushi, histaminintollerans och lampjävlar…

Okej, igår var en bra dag. Började med att slå huvudet i lampjäveln och det blev en bra dag, så därför gjorde jag en repris idag. Enda skillnaden är dock att jag gjort det ytterligare en gång. Blir det därför en dålig dag, så är det för att jag slagit i huvudet i lampjäveln två gånger. Inte alls lik min bror, nää hääe då… Idag är en lat söndag -det är trevligare att kalla det söndagsmys, så därför gör jag det. Jag har söndagsmys.

Läste på någon status att vårvädret gör att man vill tvätta bilen.. Det där händer aldrig mig… ”oj, så trevligt, den var visst egentligen grön…” Nää, min bil är mer nästan röd hela tiden. Vi har ju som sagt ett komplicerat förhållande där jag egentligen gjort slut. Trots detta står den nästan röda faran fint parkerad utanför.  ”It’s complicated” kan man väl summera det hela.

Efter gårdagens sushi-kväll är jag fortfarande mätt. Sushi är nog det bästa jag vet. Helt ärligt, det är superduper gott. Finns nog inget bättre… M var tapper och fick i sig två, men sedan bytte han till grillade revben. Det kan ju kategoriseras som plockmat det också. Väninnans lillgrabb bytte efter en stund till korv med bröd, medan Mr D fortsatte dock tappert fortsatte sitt kämpande med pinnarna -det kan helt klart bli en rejäl sushi-ätare av honom. Det ser jag fram emot. Vissa flickor har mer tur än andra.

M konstaterar avslutningsvis att sushi inte är bra. Hmmm… Detta vill jag egentligen inte erkänna, utan jag föredrar att bara låta det vara osagt för att då kanske det försvinner. Så har det blivit med många saker och händelser i min familj och det finns en trygghet i det, en vana. Igår fick jag nämligen en allergisk reaktion. M, duktig som han är, ringde sjukvårdsupplysningen. Jo då, sushi, med kräftdjur och speciellt tonfisk, kan ge upphov till allergi. Man bör uppsöka närmaste vårdcentral på grund av de utslag och andningssvårigheter som uppstår. Okej, precis vad man eftersträvar efter kl 00, nej tror inte det. Jag, stönig som jag är, valde att gå och lägga mig.

Idag har jag forskat mer i detta. Det verkar vara så att jag kan vara histaminintollerant. Histamin finns i fisk, skaldjur, öl, vin, ost, choklad, tomat, nötter, choklad och banan. Okej, det är ju typ hela min kostcirkel. Alltså äter jag ofta mat som innehåller histamin. Vidare kan man läsa att ” alternativt kan man ta vitamin C + B6 mot histaminintolerans. Det lindrar lite men botar inte. Tyvärr är det så att frukt som innehåller vitamin C, som apelsiner, jordgubbar osv. innehåller eller/och frisätter histamin.” Okej, där kom andra halvan av min kostcirkel. JIPPIE! Hur är det med mjölk då? Jag söker raskt vidare…

Kul att göra, ser bra ut, men smakar så där, va??

..att hitta en likasinnad..

Härom dagen sa jag till syster att hon var så lik pappa far. Och det var hon. Det är hon. I sina handlingar och i sina ord. Det är tur att vi har slängt pappas gamla köksbord, för det var där jag satt medan jag pratade med henne. I det rummet..  Att sitta i ett nytt sammanhang och konstatera samma fakta kändes inte lika hårt. Inte lika, ja, säger man -hårt? Att jag dessutom hade sällskap gjorde att jag fick fokusera på annat. Både M och hans kära mor satt bredvid.

Livet den senaste tiden har varit bra. Bättre än på länge. Att ha träffat en ny inspirerande människa att umgås med känns underbart. Till och med spännande. Det är en balans mellan det okända och det kända, det vanliga. Inget är sig likt, utan på något sätt mer primitivt, men ändå bättre. Har ni varit där? Vet ni hur det känns? Det är lite som att bära en kappsäck genom Thailand, även om Kambodja vore mer det jag egentligen menar… Hänger ni med?

Att fråga hur det hänger ihop eller varför det hänger ihop känns oviktigt. Så sluta fråga.  Jag frågar mig, behöver man veta? Ja, kanske behöver man det. Ibland finns det drifter som är starkare än de normer vi sätter, de etiketter vi så gärna vill tilldela varann. När det kommer till kärlek så är det inte så att man träffar någon och på första daten planerar 1. vi är ihop 2. vi ska gifta oss den. 3. …….  Nää, man bara finns liksom.. Att hitta en likasinnad gör en gott och får en att le. Man ler också när någon blir som den som man såg upp till.

My ******* head

Just nu en tyst stund i ett annars så dunkande hus. Högtalare finnes. Musik finnes. Men ibland har jag god lust att radera playlist’en på Spotify. Samma låtar om och om igen. Inte för att de är dåliga, men för att det blir något tjatigt emellanåt. Bitter Sweet liksom. Det är så jag kan beskriva det bäst. Men kanske är det för att jag mestadels bara kan höra basen. Den slår gott här i huset.”Drop the world, visst, mer the base on my fucking head….

En härlig arbetsvecka har nått sitt slut. Det har varit kul, men dock hårt arbete. Energin har varit på hög nivå, och nu känns huvudet tomt. Jag är trött, men nöjd med insatsen, min och elevernas. Spännande nog fick jag prova snus idag för första gången… Måste ju prova det mesta minst en gång, så har jag alltid resonerat om det mest i alla fall. Smakade skit, kan jag meddela. Och gav mig huvudvärk. Den härligt utlovade mintsmaken, ja, jag vet inte… Vad hände med den liksom? Nää, inte för mig.. Men dosan var söt och härligt grön.

Idag blir det mest lite pyssel för min del, om jag inte totalt somnar ifrån hela kvällen, för så trött är jag. M ska till en vän och underhålla denne (och sig själv) och älskade bror åker säkert iväg på något kul i samhället mellan två 50-skyltar. Jag ser mest fram emot imorgon. Då väntar något roligt, mysigt, härligt och gott, nämligen sushi-kväll i goda vänners lag! Det blir spännande, speciellt då M varken äter fisk eller skaldjur =) Kan man få i han en bit sushi tro?