Arkiv | april 2011

…när det inte längre behöver vara svårt..

Det finns en anledning till varför tjejer väljer snälla killar. Det finns också en anledning till varför vi inte gör det, speciellt när vi är unga. Det finns en attraktion i att älska en ”bad boy”. Kanske drömmer man om att förändra någon. Det kan också vara för att man har levt med budskapet ”you complete me” och  därmed tror att det kanske är sant.

Alla har vi våra egna vägar att gå, men det tar tid innan man inser att ens väg inte innebär eftersträvan att förändra någon annan för att på så sätt bli mer bekräftad och mer älskad. Att genom någon annan bli mer värdefull. Att genom någon annans existens ha ett värde, ett egenvärde.

Det enkla är därmed mer underskattat än vad det borde vara. De snälla killarna väljer man oftast att inte se, för när det krävs så lite, så kanske det inte egentligen finns. ”Det kan ju vara så att hårt arbete gör kärleken mer sann”.  Men det tar tid innan man vet att det inte är sant. Det kräver en viss utveckling. Det kräver att man blivit bränd.

”To death do us part”, visst, men när man tittar sig i spegeln, vem är det man ser? Ser man den man är eller den man vill vara? I ens egna väg mot självkännedom släpper man fokus från någon annan eller något annat mot sig själv, för när man i slutets skede summerar sitt liv, så vore det konstigt om man kände tillfredsställelse för att man strävat efter att ha varit någon annan, lik någon annan eller helt enkelt för upptagen (med exempelvis arbete) för att ens ha spenderat tid med sig själv.

När jag ligger i min dödsbädd så vill jag inte tänka att jag hela mitt liv har försökt vara någon annan än den jag faktiskt är. Jag vill inte ha arbetat för mycket på bekostnad av livet. Jag vill inte ha skrattat för lite. Inte älskat för lite heller. Det behöver liksom inte vara svårt.

Det blir bara bättre -inget gnäll idag…

Den här dagen blev bättre än den igår. Redan när den började så var den bättre. Igår hade någon arbetat sin första dag och var något gnällig när denne kom hem. Sedan var han något hungrig, inte bara trött. Hans kära mor behövde lite hjälp, och han fick väckas från sin eftermiddagsvila. Därefter fick han mutas med godis, då blev han lite mindre kinkig.  Idag har vi fixat allt till det bättre, så det finns därmed ingen anledning att vara gnällig. Vi har lagat mat innan vi blev för hungriga och dessutom så leder hockeylaget, så gnällig -näää, inte idag…

Vad har varit bra då? Jo, M’s kära mor har varit här på kaffe. Hon ska snart flytta, så hon har packat hemma hos sig och hon fick med sig lite grejer härifrån. Troligtvis kan vi dessutom få undan mer till helgen, som lilla hon kan få i sin lägenhet. Jag skriver lilla hon, för det hör liksom dit. Jag erbjöd henne att låna min bil för en sak hon skulle göra, men hon tackade nej på grund av att hon är för kort. HÄRLIGT! Hur det hänger ihop får ni fundera på. Jag lämnar det öppet. =) Just nu krävs det lite match-engagemang..

Våfflor istället för vattenhål…

Äntligen en stund för mig själv! Har burit massor hela dagen -helt slut…  Det är något invecklat att bo i ett hus utan förvaring. Man måste liksom tråckla lite mer än vanligt då. Att vi är tre personer som bor här bidrar nog, plus två bonuspersoner som har mycket grejer här. En levande, en död. Dock är det väl jag och pappa far som har mest bös helt enkelt.. Så är det nog. I tanken så känns det som om det hade varit lättare att flytta in i ett tomt hus, men ja, nu är det ju inte så. Och kanske är det lite av tjusningen ändå…

Jag har inte passerat marknadens stånd, inte på flera år faktiskt. Det lockar inte mig att köpa massa trams. För det är vad jag tror att dem har, och jag skriver det utan att faktiskt veta. Jag bara antar. Jag har nog med saker. Konstigt nog så resonerar jag inte så när det kommer till skor, men det är så det får bli i framtiden. Om jag nu inte lyckas städa ur rejält och därmed får behov av nya inköp. Hmmm, värt att tänka på. Men kanske blir det kappsäcksliv ändå.

Kvällen börjar raskt närma sig, men jag gläds ändå åt att det fortfarande är ljust ute. Det var ju det där med marknad, men igen… Jag kommer nog inte gå på marknadsdisco, även om det möjligtvis är en av de bättre kvällarna på vattenhålet mellan 50-skyltarna. Istället har jag utlovat våfflor till en arbetande kille, som dessutom har match imorgon och därför ska upp tidigt. Det ni! Det blir våfflor istället för vattenhål. Jag är snäll jag. Men det är han värd.

4 blågula kassar senare…

Igår firade vi nytt jobb med vin. Idag firar vi… Hmmm.. Ja, det är inte så  mycket mer än att det är fredag, så därför blir det bubblor. Det finns ett leende i varje bubbla, så är det bara! Jag har burit flyttlådor så jag behöver all hjälp till att le som jag behöver. Det är så trist att packa sina egna saker, om ni bara visste. Det tar liksom aldrig slut.. Och varför tar det aldrig slut? Hmmm.. Jag kan erkänna att mina skor och stövlar krävde 4 fulla kassar storlek Large från det blågula varuhuset.. Hur är det möjligt? Det är äckligt att se allt samlat så… Nää, får ta itu med mina shoppingvanor, så är det bara. Vad hände med att leva sitt liv i en kappsäck?