Archive | juli 2011

när resdammet lägger sig…

Resdammet har precis lagt sig och resväskorna står fortfarande ouppackade i hallen. De är dock öppna och kläder väller ut över kanterna. Vi har haft en fantastisk semester med många skratt, god mat, mycket bad, heta nätter och lite galenskap som chicken noodle soup, något som jag kan berätta mer om så småningom. Att resa ospecificerat har varit en upplevelse i sig och resebolaget kallade oss deras mest nöjda resenärer. Ja, och det är vi.

Utanför regnar det och jag saknar den turkiska värmen. Min OnePiece värmer lika mycket som kaffet, och jag suckar lite för jag vet att jag måste gå upp till lilla affären för att köpa mer mjölk till nästa kopp. Jag ser igenom våra foton medan älskade bror återigen spelar The Edge of Glory. Den har gått på repeat sedan igår kväll. Han är en fena på att lära sig texter och jag vet att det är därför som han spelar den om och om igen.

Vi hamnade i Alanya, en alldeles underbar liten stad. Vi var bara ett stenkast från Kleopatrastranden, några minuter från hamnen och precis på största shoppingavenyn. Hotellpersonalen var jättetrevliga och vi blev väl omhändertagna över allt. ”Är du från Småland eller?” och ”Billigare än Ullared” är dock det enda negativa jag kan komma på. Det blir liksom lite försvenskat och jag avskyr att läsa så kallade svenska menyer i ett annat land. Vad är friterad korv liksom? Så trots att jag pluggat 5 hp Turkiska på högskolan så fick jag inte öva någon turkiska alls. Mr M fyllde ju år och detta var min present till honom, till oss. Det kan ha varit den bästa resan i år, hittills, för gud vet vart vi åker nästa gång.

Här följer ett litet urval av foton från resan. Först ett från flygplatsen och sedan Mr M’s födelsedag. Den var ju på en söndag så vi åt Thai, för det gör vi på söndagar. Jag fuskade eftersom det fanns sushi på menyn. Till efterrätt åt vi friterad glass, och det är jag nöjd över. För jag har ätit det förut men när man nämner det för folk så säger dem att det inte går. Men nu har både jag och Mr M ätit friterad glass och vi har det på bild. Och ja, glassen är kall.

Födelsedagsdrinkar blev det många och på bilden ser ni Big Dick. Alanya är något sexfixerat så drinkarna har sådana namn. Orgasm känns något passé. Jag åt upp min Big Dick medan Mr M tappade sin till golvet. Högljutt deklarerade han att han ”lost his Big Dick”.

Vårt hotell var helt okej med mycket trevlig personal. Mr M har fått en FB-kompis och det var killen i receptionen. Det dagliga ”How are you today?” besvarades med ”Fine, I am working” alternativt ”Fine, I am texting” alternativt ”Fine, I am on Facebook”. Han slog oss dessutom i YATZY sist dagen och tyckte minsann att ”You people should learn this game”. Nybörjartur helt enkelt. Vi började varje morgon med ett dopp i poolen och sedan blev det frukost och besök till stranden.

Dim Cay är ett speciellt litet ställe där man har picknick på vattnet. Vattnet är iskallt eftersom det är glaciärsnö och is som smälter  från bergets toppar och rinner ner. Vi reste hit med norska vänner i en discobuss med strobb och allt. Jösses, vilket minne. Det blev en del turkisk mat och jag kan faktiskt säga att jag är lite förvånad över det turkiska köket. Jag hade räknat med mer kryddstark mat, men kanske är det så att det är turistanpassat för jag saknade kryddor.

Vi gjorde två båtturer, en kort och en lång. Vi såg män hoppa från höga klippor och vi var dessutom med om en olycka där vi blev bogserade in till land med hjälp av en annan båt. Allt gick bra, men vi krockade med ett skepp, två faktiskt eftersom det hände på båttur nummer två och resultatet av dessa båtturer kan summeras en rejäl träflisa, ett rejält skavmärke i form av en lång repa och ett avkapat rep till ankaret. Turkiet är minst sagt spännande!

Vi bodde en gata från stranden och det salta vattnet lockade. Många dagar var det häftigt stora vågor och det var något svårt att ta sig i land ibland. Värmen var strax runt 50 men någon vattentemperatur så jag aldrig uppmätt någonstans. Det var svårt att gå i sanden och Kleopatras stenar brände fast att man bar flipflops.

Under veckan surrade vi till det i en tattoo-shop och bestämde oss för att henna-tatuera in chicken noodle soup. Tyvärr hittade inte tattueraren dessa kinesiska tecken och vi hittade inte heller några kineser att fråga, så vi sparar detta till vår resa till Kina. Istället fick Mr M ett keltiskt kors och jag en mustasch, inte lika coolt som chicken noodle soup, men det fick gå.

Denna sista bild funderar vi på att förstora till vårt nya gemensamma hem. Den är ifrån Tattoo-shopen och den känns representativ av allt roligt vi gjort på denna resa. Den är dessutom svartvit och det tror vi att vårt hem mest kommer att bli. Vi köpte faktiskt vår första gemensamma pryl i Turkiet. Det blev en vattenpipa, en liten söt svart en. Den bara väntar på att få invigas -borde detta sparas till den nya lägenheten?

Tiden bara rinner iväg, men detta var väl vad jag hade att erbjuda just idag. Det kan vara dags att ta tag i tvätten, för imorgon bär det iväg igen på ytterliggare en resa. Det blir några dagar på kusten, så nya salta bad, många skratt, skaldjur och förhoppningsvis sol väntar.

Annonser

Ett oväntat möte den 28 januari 2011

Eftersom Mr M fyller år gör jag här något av en hyllning till honom, eller kanske mer till oss, Mr M och jag. Tänk att man kan ragga som Frihetsgudinnan? Ja, det går! I samband med en personalfest på jobbet avslutade jag kvällen med ett oväntat möte. Det var den 28 januari i år och det skedde hemma i huset i backen. Jag hade varit på vinprovning med trevliga arbetskamrater, jag som inte är särskilt förtjust i vin, och plötsligt hemma i soffan fanns där Mr M. Vi hade suttit i soffan förut, men inte på samma sätt som då. Det var helt oväntat, så jag ”skyller” på honom och han ”skyller” på Captain Morgan. Ja, nu ska vi köpa en gemensam soffa. Varför har man då memorerat datumet? Jo, det är enkelt. För den natten blev älskade bror brutalt misshandlad här hemma i sin säng, därmed en kväll att minnas på alla sätt och vis. På både gott och ont.


Som sagt, det var en riktigt trevlig kväll som tyvärr avslutades på ett alldeles förfärligt sätt. Det ligger bakom oss nu, med endast rätten som väntar. Det fanns mycket som hände och vill ni läsa mer om det så kan ni kolla  ” som i en film, faktiskt”.    Man kan fråga sig varför Mr M röker på bilderna, men jag och älskade bror gjorde ju det, så jag antar att han ville göra sig till. Jag minns att jag släckte hans cigg och sa att ”söta pojkar får inte röka, speciellt inte om dem inte gör det annars”. Vi åt pizza dagen efter medan älskade bror pendlade mellan sjukhus, ambulanser och sängläge. Det var en tuff tid.

Mr M åkte sedan till tjänst i Försvarsmakten, men efter allt som hade hänt gjorde det att ingen av oss mådde bra, varken älskade bror, Mr M eller jag. Efter tio långa dagar kom han äntligen hem igen och livet började om, även om det skulle dröja för älskade bror att ha ork att flytta hem till oss igen. I The Chef Returns kan ni läsa om Mr M’s återkomst. Jag hade då läst ett blogginlägg om scones och gav sken åt tanken att kanske Mr M kunde baka scones eftersom det är så gott med nybakat bröd. Det första han sa när han kom hem var ”så jag ska baka scones alltså”, och vet ni vad, det har han faktiskt gjort.

I slutet av februari åkte jag till England. Det var en resa jag planerat sedan tidigare. Efter några dagar där insåg jag att det var konstigt att sova själv, så givetvis fick han komma med till England. Han ville så gärna åka The London Eye, men jag är skeptisk till höjder, men nu har jag bestämt mig, så nästa gång vi är i London så får det bli The London Eye, så är det bara. Madame Tussauds var också ett önskemål, men det har vi ju gjort i Dublin, så det kanske räcker.. Ja, vi får se vad framtiden har att erbjuda!

Mars månad bestod av en hel del fest med både nya och gamla bekanta. Vi hade roligt, drack och sjöng. Vi spelade mycket kort och däremellan såg vi på fotboll. Vi lagade också ofta mat och höll oss mest i huset i backen faktiskt. Det var en härlig tid!

I april någon gång så kändes det att man inte längre var singel. Det började bli komplicerat att prata med folk då vi bara var ”vänner”, så en kväll efter att jag varit hos en god väninna, Heleena, så var vi överens om att vi var ihop. Det var precis innan älskade brors födelsedag. Det befästes sedan på något sätt genom ändrandet av ”relationship status” på Facebook. Vi åkte sedan till Spanien som pojkvän och flickvän -en alldeles underbar resa!

Vad är då det bästa med Mr M? Jo, mycket. Han är alltid glad, snäll och ödmjuk. Han är väldigt omhändertagande, och jag antar att det är därför han är så populär inom vården. Han gillar närhet, som att sova tätt intill mig (bara det inte är för varmt) och vi duschar nästan alltid tillsammans. Han skickar alltid gulliga sms. Det är han oerhört bra på och jag hoppas att han aldrig slutar göra det. Vi kramas och pussas ofta, och det är något som jag tycker mycket om. Han är bra på att laga mat och gillar faktiskt att ställa till med fest och piff. Det är han bra på. Han är en riktig gottegris. Han gillar dessutom rosa drinkar och dricker helst cider, vilket är helt normalt på Irland. Älskade bror brukar säga att ”det är tvärt om i ert förhållande”. Det ligger något i det då jag är äldst, tjänar mer och gillar öl. Hur som helst, där har ni det. Nu måste jag verkligen packa för födelsedagskillen och jag åker till Turkiet om bara några timmar. Kram på er!

Sötnosen äter frukost i Dublin!

alldeles underbart!

Igår var en alldeles underbar dag! Började morgonen med att fixa smörgås till sötnos. Jag brukar gå upp när han går upp, mest för att jag tycker att det är mysigt, men också för att hjälpa till med att fixa hans morgonmackor. Ja, så snäll är jag. Sedan gick jag ut på promenad, för det behövde jag. Efter lite hemmafix bestämde jag mig för att hämta Leo. Han är en skön prick och jag behövde hans sällskap. Här nedan ser ni hur han hänger med huvudet ut genom rutan. Han älskar att åka bil och kör man inte fortare än 80km så hänger huvudet helst utanför.

Jag fixade sedan ihop en kanonmiddag lagom tills att Mr M kommit hem från jobbet och efter vi ätit lyckades jag med bedriften att bränna resterande sås som var tänkt till Mr M’s matlåda, så det kan bli. Medan jag var på hundpromenad levererade Pappa M våra flygbiljetter, för mitt i röran här har jag glömt att beställa bläck till skrivaren. Tänk, det sa Mr M redan när han kom till mig i London i februari månad, att bläcket var slut, men det har bara passerat och hopplöst nog har jag inte beställt nytt. Ska göra det -snart!

Minns ni att vi för en tid sedan hade besök av en igelkott? När vi drog ut gräsklipparen så fanns där fyra små söta igelkottungar. De väste åt Mr M! Antar att besöket sist gång inte var en tillfällighet, utan de bor faktiskt i vår trädgård.  Medan Mr M klippte gräs gjorde jag kladdkakemuffins med massor av choklad. Tyvärr var jag inne och förberedde, så när jag väl kom ut till igelkottarna igen så hade de återvänt till sitt näste så bildbeviset uteblev. Men jag kan lova att dem var sötnosar! Muffinsen blev jättemuffins och jag ska komma ihåg att står det till 15 formar så använd 15 formar, inte tolv. Bilden nedan är ifrån i morse, när jag återigen gjorde frukostmacka till sötnos.


Sedan igår kväll fick vi ett ryck och gjorde något oväntat, men det tänker jag inte säga mer om. Det får bli ett annat inlägg, och det blir spännande kan jag lova! Vi kom i säng alldeles försent efter att ha packat upp Mr M’s gamla saker från Ecuador och dessutom fått lite underhållning av älskade bror som kom hem något ostadig från strandbaren. Vilken go unge!  Ja, summa summarum en alldeles underbar dag! Nu blir det till att packa inför Turkiet… Kram på er alla!

älska mig för den jag är…

Helgen har varit höga berg och veckan inleddes sedan med djupa dalar. De höga bergen består av skratt, konversationer, yra, goda vänner och Mr M. Veckans djupa dalar består mest av självplågeri och det är jag bra på. För mycket ledig tid kan göra så med mig. Då kan inte ens bloggen rädda mig. För de tankar jag tänker är alldeles för jobbiga för att skriva här. Då skulle dem nämligen befästas. Ibland är det svårt att älska mig för den jag är.

Till Mr M skrev jag härom dagen att ”Ibland så undrar jag om du verkligen ser mig för den jag är. Det kan vara så att du ser mig bättre än vad jag kanske tror. Jag har ofta en gruvande känsla inom mig. Det kan vara att inte räcka till, att inte duga, att inte vara bra nog. Det är som om att det vore ett spel och jag har redan för länge sedan passerat gå. Plötsligt får man kortet gå i fängelse, masken är därmed avtäckt och det enda man kan göra är att motvilligt gå med. Jag önskar ibland att jag vore lite starkare, lite snyggare, lite gladare, lite mer som något annat. Jag skulle då visserligen inte vara jag, men ibland måste man få önska”. Detta känns inte helt logiskt idag. För han finns där för mig precis som jag är. Mer uppmuntran kan nog vara svårt att få.

På yran nämnde en god vän att jag borde sluta skriva bra saker om pojkvännen, för det gör honom mer attraktiv för andra kvinnor. Jag skrattar åt tanken, men kanske är det sant? Trots att jag skrattade högljutt då så tänker jag fortfarande på det hon sa. Min reflektion av mitt liv utelämnar ju även Mr M. Men huruvida mina inlägg gör honom attraktiv för andra kvinnor, ja det bjuder jag på, för så bra är han och lämnar han mig för att jag gjort honom mer attraktiv, så gör han det. Jag fixar mig ändå. Jag levde innan honom och jag kommer att fortsätta göra det även om jag tvingas leva utan honom.

Idag är dock en bra dag. Jag älskar mig för den jag är. Jag har varit vaken länge och jag är ännu inte ovän med mig själv. Jag ska nog ta mig en tupplur och fundera på vad jag ska packa. Det  blev nämligen en resa till Turkiet i födelsedagspresent. Vi hade tänkt åka till Rhodos på söndag på hans födelsedag, men hastigt och lustigt hittade Mr M en annan resa och nu står istället Turkiet på menyn. Det blir spännande, för där har vi aldrig varit. Jag frågade igår ”ska vi ta och vara duktiga och ta reda på lite om Turkiet innan vi åker?” och Mr M svarade ”nee, det brukar inte riktigt vara vår grej”. Åhh, det är så sant , så sant! När vi kom till Girona så satte vi oss i bilen och sedan sa vi ”hmmm, vilket håll tror du Alicante ligger åt?”. Dublin likadant. Och London, jaa, samma sak… Åh se, det gick hur bra som helst!

 

Mellan sol, pool, öl och träning…

Igår ville jag bara inte vara i solen. Jag är röd, kräftröd, efter att ha spenderat två dagar vid poolen nere vid strandbaren. Det är härligt att ligga där och se ut över sjön. Troligtvis kan det vara så att vattnet faktiskt är varmare i sjön än i poolen, men det är gott att ligga på solstolen och bara slappa. För att dämpa den härliga röda tonen jag har så blev det istället en tur till stan. Jag behövde verkligen ett par svarta sandaler. Vet att Mr M och mamma M protesterar högljut,  men låg svarta remsandaler har jag inga så det fick jag mig köpt. Köpte dessutom en extra bikini, för dem jag har sitter inte särskilt bra på mig längre, och man behöver fler än en.

På gårdagskvällen inleddes Yran och självklart blev det till att tjuvstarta med några öl och någon cider. Vi arbetade hårt på att hitta  flickor till vårt beachvolleyboll lag. Lyckades vi? Ja, ganska bra. Sedan följde jag med mamma M till tältet för att titta på de fantastiska tjejerna i She May. Riktigt bra! Väl hemma sjöng jag lite med älskade bror, innan jag fixade nattkäk och hoppade i säng. Sjöng kan vara ett ”understatement”, för vi skrek nog mest och allmänt rockade fett. Gud va bra vi va! Stackars Mr M som fick gå upp tidigt för att jobba, men söt nog som han är klagar han inte.

Någonstans mellan öl, sol och pool ska Mr M och jag försöka vara lite nyttiga och dessutom göra lite sit up’s och andra enkla övningar dagligen. I förrgår lade jag fram yogamattan och efter ett fåtal sit up’s la jag ner alltihopa. Det var ju för varmt och jag kände mig allmänt fånig – varför är det så? Igår bytte jag som sagt ut träningen mot öl med flickorna, men idag har jag faktiskt tagit fram mattan igen och några få sit up’s måste det bli. Idag saknar jag solen och jag minns att jag vaknade av att det regnade i natt. Av vad jag har hört så lär det bli en mulen och regnrik yra, men det ska nog inte stoppa oss från att ha trevligt. Nu blir det till att förbereda packningen då vi planerar att spendera hela helgen inne i samhället mellan 50-skyltarna. Det blir liksom enklast så!