Arkiv | 6 juli, 2011

älska mig för den jag är…

Helgen har varit höga berg och veckan inleddes sedan med djupa dalar. De höga bergen består av skratt, konversationer, yra, goda vänner och Mr M. Veckans djupa dalar består mest av självplågeri och det är jag bra på. För mycket ledig tid kan göra så med mig. Då kan inte ens bloggen rädda mig. För de tankar jag tänker är alldeles för jobbiga för att skriva här. Då skulle dem nämligen befästas. Ibland är det svårt att älska mig för den jag är.

Till Mr M skrev jag härom dagen att ”Ibland så undrar jag om du verkligen ser mig för den jag är. Det kan vara så att du ser mig bättre än vad jag kanske tror. Jag har ofta en gruvande känsla inom mig. Det kan vara att inte räcka till, att inte duga, att inte vara bra nog. Det är som om att det vore ett spel och jag har redan för länge sedan passerat gå. Plötsligt får man kortet gå i fängelse, masken är därmed avtäckt och det enda man kan göra är att motvilligt gå med. Jag önskar ibland att jag vore lite starkare, lite snyggare, lite gladare, lite mer som något annat. Jag skulle då visserligen inte vara jag, men ibland måste man få önska”. Detta känns inte helt logiskt idag. För han finns där för mig precis som jag är. Mer uppmuntran kan nog vara svårt att få.

På yran nämnde en god vän att jag borde sluta skriva bra saker om pojkvännen, för det gör honom mer attraktiv för andra kvinnor. Jag skrattar åt tanken, men kanske är det sant? Trots att jag skrattade högljutt då så tänker jag fortfarande på det hon sa. Min reflektion av mitt liv utelämnar ju även Mr M. Men huruvida mina inlägg gör honom attraktiv för andra kvinnor, ja det bjuder jag på, för så bra är han och lämnar han mig för att jag gjort honom mer attraktiv, så gör han det. Jag fixar mig ändå. Jag levde innan honom och jag kommer att fortsätta göra det även om jag tvingas leva utan honom.

Idag är dock en bra dag. Jag älskar mig för den jag är. Jag har varit vaken länge och jag är ännu inte ovän med mig själv. Jag ska nog ta mig en tupplur och fundera på vad jag ska packa. Det  blev nämligen en resa till Turkiet i födelsedagspresent. Vi hade tänkt åka till Rhodos på söndag på hans födelsedag, men hastigt och lustigt hittade Mr M en annan resa och nu står istället Turkiet på menyn. Det blir spännande, för där har vi aldrig varit. Jag frågade igår ”ska vi ta och vara duktiga och ta reda på lite om Turkiet innan vi åker?” och Mr M svarade ”nee, det brukar inte riktigt vara vår grej”. Åhh, det är så sant , så sant! När vi kom till Girona så satte vi oss i bilen och sedan sa vi ”hmmm, vilket håll tror du Alicante ligger åt?”. Dublin likadant. Och London, jaa, samma sak… Åh se, det gick hur bra som helst!