älska mig för den jag är…

Helgen har varit höga berg och veckan inleddes sedan med djupa dalar. De höga bergen består av skratt, konversationer, yra, goda vänner och Mr M. Veckans djupa dalar består mest av självplågeri och det är jag bra på. För mycket ledig tid kan göra så med mig. Då kan inte ens bloggen rädda mig. För de tankar jag tänker är alldeles för jobbiga för att skriva här. Då skulle dem nämligen befästas. Ibland är det svårt att älska mig för den jag är.

Till Mr M skrev jag härom dagen att ”Ibland så undrar jag om du verkligen ser mig för den jag är. Det kan vara så att du ser mig bättre än vad jag kanske tror. Jag har ofta en gruvande känsla inom mig. Det kan vara att inte räcka till, att inte duga, att inte vara bra nog. Det är som om att det vore ett spel och jag har redan för länge sedan passerat gå. Plötsligt får man kortet gå i fängelse, masken är därmed avtäckt och det enda man kan göra är att motvilligt gå med. Jag önskar ibland att jag vore lite starkare, lite snyggare, lite gladare, lite mer som något annat. Jag skulle då visserligen inte vara jag, men ibland måste man få önska”. Detta känns inte helt logiskt idag. För han finns där för mig precis som jag är. Mer uppmuntran kan nog vara svårt att få.

På yran nämnde en god vän att jag borde sluta skriva bra saker om pojkvännen, för det gör honom mer attraktiv för andra kvinnor. Jag skrattar åt tanken, men kanske är det sant? Trots att jag skrattade högljutt då så tänker jag fortfarande på det hon sa. Min reflektion av mitt liv utelämnar ju även Mr M. Men huruvida mina inlägg gör honom attraktiv för andra kvinnor, ja det bjuder jag på, för så bra är han och lämnar han mig för att jag gjort honom mer attraktiv, så gör han det. Jag fixar mig ändå. Jag levde innan honom och jag kommer att fortsätta göra det även om jag tvingas leva utan honom.

Idag är dock en bra dag. Jag älskar mig för den jag är. Jag har varit vaken länge och jag är ännu inte ovän med mig själv. Jag ska nog ta mig en tupplur och fundera på vad jag ska packa. Det  blev nämligen en resa till Turkiet i födelsedagspresent. Vi hade tänkt åka till Rhodos på söndag på hans födelsedag, men hastigt och lustigt hittade Mr M en annan resa och nu står istället Turkiet på menyn. Det blir spännande, för där har vi aldrig varit. Jag frågade igår ”ska vi ta och vara duktiga och ta reda på lite om Turkiet innan vi åker?” och Mr M svarade ”nee, det brukar inte riktigt vara vår grej”. Åhh, det är så sant , så sant! När vi kom till Girona så satte vi oss i bilen och sedan sa vi ”hmmm, vilket håll tror du Alicante ligger åt?”. Dublin likadant. Och London, jaa, samma sak… Åh se, det gick hur bra som helst!

 

Annonser

6 thoughts on “älska mig för den jag är…

  1. Jag känner så väl igen det du skriver om ❤ Du verkade lite dimmig när jag träffade dig igår, inte helt närvarande. Hoppas du vet att du alltid är välkommen på kaffe och en pratstund. Jag hade gärna träffat dig oftare och kommit och hälsat på och så där, men utan körkort tar jag mig inte så lätt någonstans. Särskilt inte nu med bebis och barnvagn och skötväska 😛 Turkiet låter såååå skönt. Hoppas ni får det riktigt mysigt, men det verkar som att ni har det mysigt med varandra oavsett var ni är ❤

    • Tack vännen!

      Jag vill också hälsa på oftare. Jag är kass på att fika. Det är en brist jag har! =D Jag hoppas att vi kan ses snart. Vi bor ju trots allt så nära. Och jag har ju körkort och bil.

      Turkiet blir minst sagt spännande! Och visst är det något dimmigt med mig just nu, men det går nog över snart. Det blir bättre helt enkelt!
      ❤ ❤ KRAMEN

  2. Just känslan av otillräckligt, att int var nog , att vara rädd för att inte bli älskad för den man är har vi alla inom oss, mer eller mindre.
    Fortsätt att vara dig själv, fortsätt att skriva på ditt sätt. Du är ändock ganska återhållsam om Mr M. Och jag är inte intresserad av honom. Han är lika gammal som min son 😉

    Vad härligt med en resa till Turkiet! Jag hoppas att ni får det bäst!

    Kram på dig!

    ps. ringen sitter kvar, men svullnaden har gått ner. Vi får se vad jag gör. Idag är jag inte sugen på att kämpa.

    • Ja, det är nog så va? Vi känner oss alla otillräckliga i något sammanhang. Därför är jag egentligen inte orolig! Det blir som de blir ändå.

      =) Lika gammal som din son! Det låter allt det!

      Turkiet blir minst sagt spännande!

      Många kramar!

  3. så känner vi alla. jag kan va den mest frånvarande ibland så folk verkligen ångra dom kom ens, men så måste vi få ha det ! både du o jag är såna som ger så mkt av oss själva , som har höga krav o som alltid vill räcka till, men ibland kommer den där ”väggen” som ber oss sätta oss en stund och det är då alla ”dåliga” tankar kommer för vi tillåter oss inte att bara få vara ! men jag kan trösta dej me, att jag vet att du är sån, ja faktiskt lik mig o jag tycker du är lika underbar i alla lägen, o du behöver inte va snyggare för du är så HOT redan =) snyggaste (snart) 33 åringen jag vet ! sträck på dej got dammit, du har lyckats mer än dom flesta o har ett underbart hjärta theres ! all lycka till dej ❤ Din kusin Elisabeth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s