Ilska, flyttlådor och plötsligt en bägare av tårar…

Va arg jag var härom dagen! Irriterad och besviken. Tvivlande. Mr M har fått ett helgjobb och jag hatar helgjobb. Finns inget som kan förstör mer. Vi har dock bestämt han ska prova för han tror inte att det ligger något i det jag säger. Men sanna mina ord, aldrig mer ska jag sitta hemma och vänta varje helg på någon som bara jobbar och jobbar.

Planerar han att jobba mycket så får han leva utan mig för jag tänker inte leva med någon som lever för att arbeta. Det har jag gjort förut och det ger ingenting. Man får ingenting för det. ”Jobbar för att vi ska får mer” som det så fint heter. Faktum är ju att vi får mindre! Hur svårt kan det vara att förstå? Hur svårt kan det vara att se? Ilskan har dock lagt sig för jag tror inte att han vill leva utan mig, därmed kommer det att lösa sig till det bästa.

Jag trodde att jag åt det mesta men jag har insett att ananas och rödcurry inte alls är gott. Alldeles för sött faktiskt, urs. Funderade på om jag helt enkelt inte gillar ananas längre, men jag konstaterar dock att Hawaii med kebabsås fortfarande är gott. Börjar få lite flyttstress, urs det också. Vi har massor att göra, så insikten om att ananas inte går med curry känns oviktig egentligen. Massor att packa, trots ”att vi inte äger något alls”. Bland städandet hittade jag några gamla tankar nedklottrade på ett papper. När jag blir arg, ledsen, besviken eller sviken skriver jag. Ni får därför ta del av några gamla tankar som fanns i en stund av tvivel och sorg.

Ibland så undrar jag var jag tar slut och du börjar. Hur mycket jag än tycker om dig så undrar jag om jag inte hade det bättre om jag vore ensam. Det skulle göra mindre ont. Att bli sårad sätter sina spår. Att ljuga för mig är oförglömligt. Jag brukar beskriva mig själv som en person som tar lättsamt på mycket, men när jag ser sanningen i vitögat så stämmer det inte alls.

Det kan vara en åldersskillnad, det kan vara min överdrift, det kan vara din lättsamhet. Det kan i grammatisk mening vara en satsradning, men det är det enda som kan belysa mina tankegångar. Något inom mig finns inte mer.

Jag har en bägare inom mig. Den är fylld av tårar. Ibland rinner det över. Jag kan torka mina kinder, men det blödande såret inom mig finns kvar. Det finns inga servetter eller händer som kan fixa det. Det finns inte några ord som kan fixa mig.

Att inte kunna se konsekvensen av sitt handlande kan bötfälla vem som helst. Jag skulle aldrig vilja ändra dig till att bli något du inte är, men inte heller kan jag ta bort min livserfarenhet. Jag gråter, för vi kanske inte finns mer.

Vi finns, mer än någonsin, närmare än någonsin. Fortfarande vet jag inte var jag tar slut och var du börjar. Det finns fortfarande en bägare inom mig. Den är gjord av glas. Den är säkert fylld av tårar, och du har torkat dem när det har runnit över. Min framtid är med dig.  Jag ser fram emot det som vi skapat för oss. Jag ser fram emot vårt egna hem. Jag älskar dig för den du är.

Annonser

6 thoughts on “Ilska, flyttlådor och plötsligt en bägare av tårar…

  1. älskar din blogg ! härligt när du är ärlig om va du känner, det är dom bästa inläggen att läsa för då skriver du så målande ! puss o kram elisabeth

  2. Jag håller verkligen med de som skrivit innan….du kan verkligen skriva så att man känner och förstår….ett färgglatt språk….tack för att du delar med dej!! KRAM //mp – pysselochpassion.blogspot.com 😉

  3. Hoppas allt känns lite bättre nu.

    Ang ord så skriver jag som bäst när livet känns svårast, det är då det bara kommer från hjärtat.
    Önskar dig en trevlig helg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s