Arkiv | oktober 2011

Äpplepaj coming our way…

Eftersom hunden är promenerad, jag har tränat core med röda gänget och Mr M har sparkat boll med det andra rödvita laget så puttrar just nu en äppelpaj med havregryn i ugnen. Det är något alldeles särskilt med svenska äpplen. Tvärr har jag inget äppleträd i vår lilla trädgårdsplätt så dessa är köpta. Doften är dock gudomlig så I can’t wait!

 

image

Dagen har flutit på bra och den enda klaga jag har är att när jag skriver ‘dock’ i SMS blir det istället Dick. Så där lagom kul när man är engelsklärare. När jag bodde i USA träffade jag ett flertal män med namnet Dick. Jag undrar varför. Vi hade bland annat en barkund som arbetade som polis vid namn Dick. Undra hur ofta han blev kallad dickhead?! Det får mig att minnas den tiden då min väninna dejtade en norrman. Han favoritnamn var Snorre och sa alltid att det skulle bli namnet på hans förstfödda son. Lite skumt det också. Förhoppningsvis behöver inte norrmännen söka arbete i Sverige utan fördelningen håller sig så att ”vi svenskar” åker dit istället. Då gör det inget att man heter Snorre.

Här i vårt hem har vi flyttat runt alla våra möbler och ännu är inte allt på plats. Vi behöver nog inköpa lite till, både små och stora köp, bland annat en brödkavel och ett matsalsbord. Det känns dock (inte Dick) inte så bråttom utan vi får ta det när vi känner att vi har lite över. Vi har diskussioner kring att Mr M kanske borde börja studera för att bli det han verkligen vill bli så det gäller att buffra lite för framtiden. Eller kanske bara inse att vi inte kan åka utomlands sex gånger per år. Realistiskt sett blir det kanske bara två resor om året om vi ska få lite mindre pengar i månaden. Hur som helst, jag tycker det är spännande om han börjar plugga men jag förstår om han hellre vill arbeta några år till.

Idag fick jag lite kräm levererat till dörren, vilket jag är oerhört nöjd med. Det är lyx! Dessutom till ett pris billigare än förväntat! Häftigt. Jag är faktiskt förtjust i dessa produkter trots att dem ej är ekologiska. De luktar gott och funderar bra på min hy. Jag är helt enkelt nöjd med dessa produkter. Nu ska jag slägga på lite te, för det vill jag ha till min paj. Kaffe vore det godaste men då kan jag kanske inte sova. Nämnde jag att jag såg en räv genom fönstret på jobbet? Hmmm.. Visserligen bor vi på landet, men rävar i 50-skyltarnas centrum, ja det är något ovanligt kan jag tycka.

Annonser

Kära pappa far

Idag är det ett år sedan du dog. Det var en mörk måndag. Ingenting är sig likt. Alla vi som fanns i väntrummet då, finns dock här nu.

Baby Charlie är stora tösen, hennes pappa har Gunther-mustasch och älskade systeryster har åter börjat arbeta. Älskade bror har börjat fria bland flickor igen och bor numera med pappa H, som lustigt nog kör din bil. Så den står där utanför ditt hus. Även din soffa är på sin plats, likaså alla dina skivor och din stereo. Ditt köksbord har vi dock tagit farväl av, men kökslampan slår vi gladeligen i titt som tätt.

Bror långt bort i stan är kvar långt bort och vi saknar honom mycket och ofta. Jag och Mr M är numera ett par. Och ja, han äter lika långsamt än. Underbarare människa får man leta efter, men det visste du redan.

Herr B arbetar på och vi har delad vårdnad om Leo, som förresten kommer imorgon. Alla är kvar här uppe längs berget. Eller ja, jag har ju flyttat hit också! Har jag sagt det? Mr M och jag har nyligen lämnat huset och bor istället i lägenhet och stormtrivs.

Älskade bror kan ibland säga att detta har varit det värsta året någonsin och det ligger något i det. Då menar vi året som helhet med start idag, för ett år sedan. Dödsfall, begravning, misshandel, byte av jobb, uppbrott, flyttningar och eviga rättsliga processer. Allt påminnande om en varm trögflytande soppa.. Antar att du skäller som f**n där uppe. Ja, gott om lögner, okompetent personal och osannolika beskyllningar. Du hade haft att göra om du vore här bland oss.

Hur som helst, vi vet vad som är sant och eftersom vi har civilkurage så står vi för det som är rätt och riktigt. Allt löser sig ändå till det bästa, för det har ju det gjorts med allt det andra. Vi tar hand om varandra precis som vi lovade.

Det finns stunder då jag saknar dig. Det finns stunder då jag behöver dig. Men du vet, jag klarar mig även om saknaden är oändlig. Du kommet alltid att fattas oss…

Livet…

Livet efter att ha lämnat huset i backen har gått undan. Vårt hem är ännu inte fixat men vi är på god väg. Vi har det vi behöver och vad jag gillar bäst är tiden med varandra. Vi finns mer här om man säger så.

Idag, mellan alldeles för mycket jobb av den betalda sorten, åkte vi en sväng till stan. För att vara med varann och för att köra vår nya underbara bil! Kära fröken C är supergravid och vi ville gärna se henne för till veckan hoppas vi på leverans av grodan så det kan vara ‘sista chansen’. Vi åt thai -ja, på en lördag, vilket gör att obligatoriska söndagsthai kan utebli- och fikade. Fröken C bjöd sedan på pepparkakor och julmust!

Har pratat med alla mina syskon idag, vilket är glädjande. Jag längtar till bror i Stockholm, men frågan är när vi ska ta oss tid och pengar och åka dit. I morse var jag sugen på att bara ta bilen och dra, men jag insåg att Mr M borde tillfrågas. Jag kan ju inte bara åka!

Kvällen har spenderats med filmer på temat ‘ den perfekta mannen’. Det sägs att han inte finns, utan man ska lära sig att leva med de skavanker som finns. Man of Dreams byts ut till Man of reality. Mr M är övervägande perfekt, något som växt sig starkare med tiden, och jag brukar kommentera skavankerna med ”det är tur att du är söt”, vilket han är. Det är enkelt att älska honom, perfect man or not.

Nu blir det ytterligare en film och jag misstänker att jag inte kommer se slutet för mina ögon kommer säkert slutas. Jag ska också passera wordfeud innan jag somnar. Just ikväll arbetar Mr M, den sista av dessa två kvällar som vi bestämt att han skulle prova på, så jag är ensam. När han åkte slängde jag både chipsen och godiset, för annars finns risken för tröstätning då det är värdelöst att sitta själv en lördagkväll. Lokal lockar absolut inte utan soffan är att föredra och jag sparar dessutom mina pengar till Dublins alla vattenhål. Åhh, det är bra!