Archive | november 2011

Bara ord?

Ibland funderar jag på att lägga ner min blogg, för det är bara ord. Mr M sa häromdagen att i det man säger så finns det alltid en sanning. Osökt tänker jag därmed på Chris Medina och hans alldeles underbara låt What are words.. Ändå vet jag att jag ibland säger saker som jag inte menar. Eller som kommer ut fel och får en annan mening än det jag faktiskt tänkt. Hur som helst så tänkte jag idag bara skriva att Jag Älskar Dig Mr M.

What are words by Chris Medina

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I’ll be there
Anytime you whisper my name
You’ll see

How every single promise I’ll keep
‘Cause what kind of guy would I be
If I was to leave
When you need me most?

What are words
If you really don’t mean them when you say them?
What are words
If they’re only for good times, then they don’t?

When it’s love
Yeah, you say them out loud
Those words, they never go away
They live on, even when we’re gone

And I know an angel was sent
Just for me and I know I’m meant
To be where I am
And I’m gonna be

Standing right beside her tonight
And I’m gonna be by your side
I would never leave
When she needs me most

I’m forever keeping my angel close

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Från plus till minus till en massa plus igen…

Åhh, bullbaket är avslutat och nu sitter jag och har en stund i soffan. Strax blir det till att stupa i säng. Kanske Mr M får bära mig.. Eller jag honom. Ja, idag har det gått i 700. Det ena efter det andra har ramlat på och det har både varit en massa plus och några minus. Plus för att Mr M följde med mig till skolan, plus för bullbaket och minus för att jag för tredje veckan står utan arbetslokal. Vårt rum är nämligen stängt och min arbetsgivare ger mig inte något ersättningsrum utan ”Det löser sig; det finns nog några lediga.” Svaret på nog är nej. Vi vet det nu. Ändå har det varit likadant i stort sett varje dag, Jag får glatt dela med andra och hoppa hit och dit.

Vi bär våra sladdar och våra datorer och ganska ofta ger vi blankt upp och spelar biljard eller sätter oss ute i kapprummet och ”småpluggar”. Resultatet är katastrof ur timfördelningssynpunkt – mycket av min tid går till en massa bös som inte har med undervisning att göra utan kan mer klassas som administration och bärande av material. Eleverna får inte mycket gjort de dagar vi hoppar hit och dit. Jag blir buttrare och buttrare, för att dela rum med andra utan att vara samspelta eller ens ha samma ämne är så där.

Jag tycker också att det står i kontrast till allt annat vi ska praktisera; likabehandlingsplan, jämställdhet och kvalitétsäka, vilket gör mig arg. Det där blir ju en massa bogus efter som likabehandling inte är för alla, jämställdhet finns endast mellan några få och kvalitetsäkring ska ske utan att man ges en rimlig chans till att utföra sitt arbete. Det är dags att sluta gnälla och jag hoppas istället att veckan slutar bättre. Jag kan ha hittat ett rum, visserligen har det inte sittplatser till alla men då kan jag i alla fall berätta var vi är så att eleverna hittar till lektionen. Att få känna mig nöjd med att få gå till jobbet är efterlängtat!

Det luktar underbart hemma hos oss! Efter min uppgivna arbetsdag gjorde jag mitt bästa för att bara ha det bra här hemma. Mr M har varit superduktig och pluggat massor och jag har städat och bakat bullar. Jag börjar bli bra på bullar och han kommer bli världens sexigaste ambulansförare. Det var nu mitt andra bak, och trots att jag saknade Mr M’s hjälp är jag faktiskt nöjd med resultatet. Det blev goda vaniljbullar igen. Lite större storlek denna gången och lite mindre smör. Det är ett härligt liv vi lever! Nu tar jag snyggrumpa med mig och hoppar i säng.

Bokstaven X

Han tittar upp från korsordet: Jag vet inte om x är med alfabetet. Han minns inte mitt namn eller när jag är född. Han kan inte heller sin hunds namn utan läser det dagligen på en påse från ett hundkalas vi en gång var gäster på.

Men ibland kommer det minnen från förr och han måste fråga om dem stämmer, om dem verkligen hänt. Han överraskar ofta och det är helt logiskt och i sin ordning. Det är många skratt min biologiska pappa bjuder på. Och det är intressant, för det har inte alltid varit så.

Jag köpte mig och Mr M en chokladask, eller ja, varsin chokladjulkalender. Han fick välja gul eller blå. Han valde blå. Eftersom han är den gottegris han är påminde jag om att han får endast äta en om dagen. Nää du, svarade han glatt. Så är det inte alls. Det är bara så att man ska ta dem i en viss ordning; 1, 2,3…

Mr M är mer än bara söt. Han är smart med glimten i ögat. Kanske kan man likaväl äta chokladkalendern med start på nummer ett oavsett dag och datum. Det känns befriande, tycker jag. Vi har alla vår ordning och behöver man inte bokstaven x så kanske den inte finns i alfabetet. Jag kommer dock arbeta för att vi iallafall äter dem tillsammans.

Så mycket bättre…

Vad finns det bakom varje dörr på gatan där jag bor? Vem sitter framför tvn? Kanske någon precis som jag? För kvällen ensam iförd endast ett svart linne. Bakom en annan dörr kanske ensam i det faktiska rummet eller ensam inombords.

Budskapet är att hitta någonting i någon annan. Att salubrera det som finns i någon annan. Att våga. Det är beundransvärt och det berör. Du finns i mig och jag är en naturlig del av dig. Att hylla någon borde inte ske på en speciell dag. Det borde vara något man gör helt naturligt varje dag. När hyllade jag senast just dig?

Man faller på plats ju äldre man blir. Frasen: Det var så underbart att jag önskade att det aldrig hänt. Hade jag vetat det jag vet nu, hade jag då fortsatt? Det är en undran. Den kan innefatta mycket men inte allt.

Dörren står öppen och jag väntar på dig.

Citronpeppar endast för dem över 40?

Jag tar en rast och zappar mellan kanalerna. Hör på ett matprogram att citronpeppar har alla över 40. Är det så? undrar jag. Min karl , Mr M, älskar citronpeppar och han är inte ens nära 40. Tror det är ett arv från hans mor, och självklart är hon över 40. Hur många gillar egentligen citronpeppar? Och varför gör Mr M det? Han äter inte fisk eller skaldjur.

Eftersom jag inte hittar något svar kan jag istället berätta att idag har jag varit på yoga, under arbetstid. Det var med besvikelse jag mötte kvinnan längst fram. Attans, fröken bikram hade fått förhinder och istället fanns där fru hatha yoga. Inte direkt min favorit, för andas, det kan jag göra på soffan framför tvn. Men klart godkänt som arbete. Och för att ragga lite pluspoäng hos er läsare, kan jag berätta att jag besökt gymmet tillsammans med Mr M på kvällstid två gånger denna vecka. Nöjd!

Så här på kvällskvisten bakar jag. Den enda krydda jag använt är två nypor salt. Jag mutar nämligen ”mina ungar” i skolan! Att ta lite tid och läsa en bok resulterar i fika, hembakt fika. Det funkar bra och brukar vara supertrevligt. Ikväll ska även Mr M få en bit när han kommer hem efter träningen, för självklart måste det provsmakas. Jag skippade faktiskt möjligheten till att simma ikväll för att fortsätta förberedelserna inför imorgon samt plocka lite. Mr M pluggar nu så jag har lite mer ansvar än vanligt. Kärleken måste ju få studietid!

Vi har ingen citronpeppar här i den nya lägenheten. Däremot aromat, något som Mr M använder till mycket, själv avstår jag gärna. För mig räcker det med salt, peppar, Cayenne och curry. Vi har dessutom en burk vaniljpulver som vi inhandlade till bullbaket. Kanel är också bra, men något mer kan jag inte komma på just nu. Jag tänker därför återgå till fixandet i köket. Jag måste ju packa en låda med porslin inför morgondagens fika.

Jag längtar hem jag..

Hösten har den förmågan att den bringar trötthet. Det är många som längtar bort, men jag längtar ofta hem. Nu när det blir mörkt har jag stor lust att mysa under filtar och stå framför spisen och koka långkok. Nu när jag lärt mig att baka bullar så vill jag göra det också. Gärna tillsammans med sötrumpa!

Det är så himla skönt att komma hem, speciellt om man varit borta ett tag. Efter ett tag kan innebära efter en utlandsresa men också efter en dag på jobbet. Som mest efter en dag på jobbet faktiskt. Solsemester i all ära så här i mörkret, men jag kan ju inte åka just nu då mitt liv faktiskt består av två terminer, så för mig blir det sällan sol på hösten. Det har jag därför lärt mig att leva utan.

Medan löven faller och jorden intar en glödande färg skapas längtan till julmyset. Denna känsla är dock tudelad. Visst, jag åker gärna bort från allt ibland. Rymmer från julstress och annat eftersom jag är mitt i en ledighet emellan två terminer, men ibland är det alldeles underbart att ställa fram vackert julpynt, koka julgodis och bara njuta av massvis tända ljus.

Vi har redan börjat att prata in julfirande och vi ska snart ut och leta julgran. Vi tänkte börja i tid. Dessutom har min julbock rymt, så jag ska försöka finna honom. Han bor ju numera här, men han verkar inte ha noterat adressändringen.

Snart är det dags att åka till gymmet. Och inte helt oväntat så längtar jag redan hem…

Jag vet vad jag vill bli -tid är inte alltid av betydelse…

”Älskling, förlåt att jag väcker dig. Men jag tror faktiskt att jag vet vad jag vill bli…” Att klockan är strax efter tre på natten gör ingenting. När allt står klart och man vet vad man vill är tiden inte av betydelse. Bekräftandet är av vikt. Att få dela det med den man älskar är därför tidlöst och av stor betydelse.  Även tre på natten kan man ha konversationer om livet, trots att man faktiskt ska jobba om bara några timmar.

Om det är det ultimata jobbet? Ja, det vet man inte. När jag bestämde mig för att söka till lärarutbildningen ville jag egentligen bli florist, men jag kom fram till att då skulle jag få mycket liknande arbetstider som i restaurangindustrin. Därmed kändes det inte alldeles hållbart, utan istället valde jag något som jag var bra på, och därför blev det engelska. Om jag är en bra lärare? Ja, för vissa elever. För alla – Nää.. Bra sitter i betraktarens ögon, och jag är bara mänsklig. Och det är jag bra på.

Varför just lärare? Jo, det var det jag kom på för att få så mycket ledig tid som möjligt för att kunna pyssla med blommor och annat. Dessutom ingick läsning och människor i yrket, vilket intresserade mig. Dessutom gillar jag att resa, så då passar det sig att att arbeta med språk och historia. Förutom engelska, har jag dessutom svenska, svenska som andraspråk och en specialisering i religion. Det var enkelt så (läs väldigt mycket ambitiöst arbete..).

Min plan var att arbeta med vuxna, och det blev faktiskt så också. Numera är jag dock renodlat med gymnasieelever på lärlingsutbildning och jag tror nog att det är det allra bästa. Eleverna är fantastiska! Det är bekvämt att vara på ett samlat ställe istället för att flänga runt bland diverse lokaler i 50-skyltarnas centrum. Jag anser att jag har tjänat på min utbildning. Idag har jag en fast tjänst. Visst, jag fick ta studielån och annat, men jag har mitt lärarleg (ansökan ska skickas alldeles snart).

Medan jag skriver detta ligger Mr M bredvid och pluggar. Snart ska han få sin belöning för att han är duktig och investerar i framtiden. Jag väger mellan att sött belöna honom genom magen eller kroppsligt. Det står mellan massage och chokladbollar. Hmmm, jag tror att han får båda… Choklad och massage är ju det bästa som finns! Sen blir det sängen. Nattens samtal tar ut sin rätt..