Archive | december 2011

årets sista krönika

Det  är nog så att detta är årets sista post. Nyår står för dörren, vinden viner ute och tiden tickar fram till ett nytt år. Det sägs att klockor ringer, men jag har aldrig hört några. Bara nedräkningen 10, 9, 8, 7… Jag stannar på 7, för det är det nummer jag gillar bäst. Mitt år hade många likheter med vädret. När det var mörkt var det mörkt och sakta men säkert ljusnade det. Däremellan fanns en massa tung snö att förflytta, men familj, grannar och vänner hjälpte till med att hålla uppfarten snöfri.

När våren kom blossade en kärlek upp, likt de knoppar som brister. På hösten städade vi rent och nästade för vårt egna boende. Med sommarens lycka i ryggen kände vi att vi var redo att stå på egna ben utan älskade bror. Vi var redo att bara rå om oss. Det var en förlust på många sätt, men vinsten är varandra med ringar på våra fingrar och drömmar om bröllop på sagolika platser. Att älska Mr M har varit en av årets bästa upplevelser. Att få vakna vid hans sida är alldeles underbart!

Året har innehållit en del sorg och 2011 som år har absolut definierat familjeförhållanden och markerat skillnaden mellan släkt och familj. Familj håller man närmast. När domen äntligen föll var det en lättnad och ändå en sorg. Inget straff är någonsin tillräckligt för att väga upp för alla sömnlösa nätter, för alla tårar och för all uppgivenhet som händelsen du orsakade. Men tanken på att jag har mer räcker för du finns inte längre. Jag uppskattar dock att du ringde för du är släkt, så jag respekterar det, men dina handlingar gör att jag alltid kommer gå åt ett annat håll, och det är bort från dig, dit du inte längre är välkommen. Det är synd att det blev så här på livets resa och jag summerar det som att det borde inte hända oss. Det skulle aldrig ha hänt.

2011 har också bjudit på många resor. Mr M och jag har trampat runt i regnet i London. Mr M briljerade i tunnelbanan och jag vägrade The London Eye. Jag har nu lovat honom att vi åka tillbaka och fixa detta, kanske med pappa i släptåg. Jag skriver pappa, och even though förlusten över pappa far är stor har jag  ju dock min pappa kvar i livet, vilket jag är tacksam för. Mr M och han kan prata på ett sätt som jag aldrig lyckats med. Det gillar jag. Det gör att jag kommer närmare honom jag med. Kanske kan han följa med oss på en resa, då han  nämligen drömmer om London. Kanske kan det bli verklighet 2012?

Några veckor efter London styrde vi kosan mot Spanien. Vi bilade runt med sikte på Torrevieja. Det var en upplevelse på många mil och vi hade mycket kul. Några veckor senare åkte vi till Dublin. Dublin fångade våra hjärtan och vi var nyligen där igen då det är en fantastisk stad som har mycket att erbjuda. Att medelåldern i Dublin ligger på 26 år kan vara en anledning, men att det var min födelsedagspresent från Mr M är nog den främsta. När Mr M fyllde år firade vi med två veckors semestrande i Turkiet. Underbart det också! Salta bad och massvis med sol. Vi hade dessutom planerna på att besöka Kina så här över nyår, men den resan bokade vi om på grund av många anledningar. Det blir ett äventyr för 2012 istället. 2012 är året då drömmar blir verklighet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Karibien nästa tack!

Jul har passerat och flera dagars firande kan nu summeras. I luftrummet finns Leo, flygplan, Carroll och en och annan Harry Potter. Just idag väckte Leo mig vid 11. Några minuter senare ringer Mr M och undrar vad jag gör. Som svar på den korta tystnaden som efterföljde ”vi ska snart gå på morgonpromenad ” väljer jag den uppmuntrande medelvägen; ”Imorgon får du också sovmorgon, älskling”. Stackaren har ett tufft jobba att gå upp runt sextiden medan hans flickvän får ligga kvar. Hon har nämligen semester.

Igår var vi på begravning i Norge. Det var en fin stund, om än en lång bit att köra. Mr M bar kistan och kyrkan var fantastisk samtidigt som vi intressant nog förstod hela gudstjänsten, som självklart var på norska. Mr M’s familj hade en begravning förra året i december också och nu ville dem inte ha mer begravningar, så vi bestämde oss därför för att berätta om vår förlovning under kaffe efteråt. Gammelmormor M hade ju bestämt att det skulle vara en festlighet och inte ett sorgligt kafferep så det kändes okej. Drömmen för nästa december blir därför ett bröllop snarare än ytterligare en begravning. Karibien nästa tack!

Ja, du läste rätt. Vi drömmer om ett bröllop på stranden någonstans i Karibien. Redan i december är väl därför inte möjligt men man kan ju alltid hoppas! Vi kommer inte kompensera på platsen utan möjligtvis tiden som det kräver för att det ska bli ekonomiskt möjligt. Mr M och mitt stryktips gav inga pengar, men dock en vinst till honom då han fick fler rätt än mig! Tycker jag mig höra honom säga ”ÄNTLIGEN!” ?

Nu ska jag ta och ge mig ut i vinden. Det blir promenad för alla oss tre och sedan väntar mys i soffan framför TV’n. Vi tänkte faktiskt spela Bingo och dricka upp glöggen. I pauserna ska vi försöka leta ringar för vi tror att vi har hittat någon som kan hjälpa oss -hon behöver råmaterial att arbeta vidare med. Spännande! Det är väl dessutom dags att börja fila på en nyårskrönika… men det tar vi sen..

Best of Christmas!

Julen har firats i dagarna tre. Vi började redan den 23’e med besök av min far och Mr M’s mamma och bror med respektive. Vi hade en toppenafton och vi funderar på att ha detta som tradition framtida jular. Julafton kommer ju för evigt att vara lite mer än bara jul eftersom det nu också är vår förlovningsdag. Jag kan inte sluta le när jag tänker på det. UNDERBART! Tyvärr lyckades vi bara fota två av dessa underbara dagar men här kommer i alla fall lite bilder av den Goda Julen 2011.

 

GOD JUL

Dagarna vi minns..

image

Nu har vi inlett de där dagarna vi minns. Dem vi spenderar med nära och kära. Jag fick redan härom kvällen min första julklapp och igår fick Mr M sin. Jag fick världens sötaste hjärtformade ask med små lappar i -allt från uppdrag till annat. Vi har haft mycket kul med den redan och massor av lappar kvarstår! Mr M har fått en väggtext och han blev supernöjd. Han har till och med sparat mitt ickerim som fanns som ledtråd på paketet. Det sitter numera på kylskåpet. Det går så här:

Så Länge Jag Finns Vid Din Sida Så Kommer Du aldrig Gå Ensam.

Jag Älskar Dig!

Kan du gissa vad han fick?

Igår pyntade vi granen. Det blev visst jättestor och täcker en stor yta av vardagsrummet. Den blev i år helvit. Det är mysigt med vit jul. Hos oss är den dock röd i både kök och hall. Vi fixade också lite belysning till julbocken så han slipper fira julen i mörker. Lyktornas sken räcker liksom inte till. Vad det gäller granen överväger jag en omflyttning av möbler med jag vet inte om vi orkar eller hinner det. Jag tycker om att ha granen mot en bakgrund fri från tavlor, soffor och annat, men vi lyckades inte få till det igår. Kanske kan det bli ett kvällsryck på det? Mr M delar nämligen min tanke kring inredningen.

image

image

Idag är det SEMESTER. Så här vid jul är man trött och behöver mycket vila. Att ha sköna arbetsdagar som minne gör att man kommer att längta tillbaka till jobbet när det blir dags att börja i januari igen. Här kommer därför några små bilder från vår konferens hos min kära kollega Suz. Hon bjöd på underbara julfika i sitt vackra julprydda hem -hemgjorda köttbullar och bullar direkt från ugnen bara för att läska er något! Ni ser mig med charmtrollet Terror. Det är han med fyra ben. Min kära kollega trubadur J läser här Tranströmer för oss. MYSIGT!

image

image

image

image

God fortsättning! Andas i julstöket… Vi ska minnas dagarna av rätt anledning!

Julstämning infinnes

Det har varit många tankar idag kring granen i skogen. Det är härligt att så många uppmärksammat just detta. Idag har jag fått veta att det är en arbetskollega till mig som satt upp lyktorna i den lilla granen. Han förlorade nämligen sin fru runt jul för några år sedan. Hon brukade gå den vägen till sitt arbete och jag antar att han ville skänka henne lite ljus på vägen. Visst är det en vacker tanke? En vacker och inspirerande handling minst sagt. Nästa gång vi passerar granen tänker vi tända ett ljus och skänka honom och hans familj en tanke. Leo har lämnat oss för stunden men kanske blir det snart en tur dit ändå.

Mr M spelar julmusik och kokar knäck. Igår var det ju jag som stod för julgodiset så idag har jag fått vilat lite och sett på matprogrammet där de bjuder hem gäster och just nu har jag en minut för reflektion. Julstämning? Ja, det börjar kännas att snart är det jul. På arbetet fick vi besök av tomtar med klappar och bästa kollegan bjöd på julfika med köttbullar, saffransbiscotti, och nybakat. Fantastiskt! Här hemma dansar Mr M sött och jag skrattar. Jag har ställt upp formarna och vi väntar på att kunna forma smeten till kulor. Han sjunger White Christmas, kanske inte så bra men väl med känsla.

Nu är det dags för mig att hjälpa till att skeda upp. Jag vill önska en riktigt god juluppstart till alla er där ute.Hoppas att ni har det lika bra som vi. Kanske ni också borde tända ett ljus för någon ni tycker om. Kanske för någon som just ni förlorat. Kanske en lykta på, för någon annan, ett oväntat ställe. Jag tror att jag ska det. Lite ljus kan behövas här i mörkret. Den goda julen är på väg och mycket kärlek med den.

Julmys -en liten gran i skogen…

I skogen här bredvid oss är det någon som satt upp lyktor i ett träd, en gran närmare bestämt. Nedanför står en burk med tändstickor och värmeljus. Man undrar vem det är som tagit sig tiden, men visst är det härligt att något gjort det! Vi har passerat granen två gånger men ännu inte tänt något ljus. Kanske vågar vi på oss det nästa gång. Själva har vi hämtat hem vår gran. Vi knökade in den i den nya bilen -galet men sant! Nu står den utanför och väntar på att få komma in och få juleskrud. Det kommer att hända nu i veckan.

Som vanligt försvann helgen i ett svep. Vi träffade vänner, städade och fixade inför julen. Mr M ansvarade för snabeldraken och Leo skyddade råttan medan jag diskade och piffade med julsakerna. Till tråkigheterna hör det att Mr M tyvärr förlorade sin gammelmormor i lördags morgon, så det blir begravning för oss i Norge under mellandagarna. Det är sorgligt men hon var gammal och sjuk så det var ändå något väntat. Mr M’s kusin S har ett foto med fem generationer -visst är det häftigt! Jag tror att jag har ett med fyra, då det trots allt inte är så längesedan min gammelfarmor gick bort.

 

Idag är Mr M och äter julgröt med sitt nya fotbollslag. Det är så härligt att se honom komma hem glad från träningen. Det var inte riktigt så när han spelade med sitt gamla lag. Jag hoppas att han kommer hem lika lycklig idag. Jag är också glad -inte bara är han rödvit utan nu får han dessutom träningskläder där så jag slipper tvätta. De luktar nämligen inte så gott! Det kan man kanske inte tro om den söta pojken..

Jag är stolt över honom. Jag tycker att han tar mogna beslut för att säkra sin framtid, vår framtid. Det är något spännande att prata om framtiden för vi vet inte riktigt hur den ser ut. Inte mer än att han ska läsa och att han ska vara inom vården. Många frågor utan svar; Vem blir det som lagar mat på daglig basis? Busskort? Schema? Ekonomi? Extraarbete -hinns det med?

Ikväll har jag, förutom att satt kulor i klädträdet i hallen, bestämt mig för att göra julgodis. Inte allt men något. Tror att jag börjar med rocky road, för knäck, det är Mr M ganska så bra på. Fudge ska också göras men det tror jag får bli imorgon. Jag älskar fudge. Vi är dock gottegrisar båda två (Mr M mest!) och det kan vara så att allt tar slut.

När det gäller choklad kan vi dock inte skylla på Leo, därför har vi skjutit på att göra julgodiset. Men det är hög tid nu, då vår jul börjar redan på fredag, alltså dagen före julafton med julmys med kära familjemedlemmar, bland annat mamma M och hennes ❤ samt min biologiska pappa. Jag hoppas dessutom att Mr M’s bror med flickvän kan komma. Det blir till att öppna några paket redan då och mysa här hemma hos oss, och förhoppningsvis har vi godis kvar att bjuda på!