Archive | januari 2012

Måndag, en stund i solen..

image

Helgen har passerat med massor av skratt. Det var vår ett årsdag sedan första kyssen och det fick vi givetvis fira. Förutom med tulpaner ( –ser dem inte lite döa ut?Nej, älskling. Dem ska se ut så. De är jättefina! ), spenderade vi lördagen med Mr M’s bror och hans flickvän. Vi drack bubbel, fick goda hamburgare från världens snyggaste kock och spelade Monopol. Vinnaren är jag, ha ha! Bestämt så vann Mr M’s bror sista partiet, men då hade jag redan hoppat i bingen. Söndagen myste vi i soffan och mumsade på potatisgratäng och helstekt entrecote med ett okänt antal vitlöksklyftor. Jag gissar på 10. Vi spelade åter ett parti Monopol, för Mr M ville ha revansch, men vinnaren är den samma -JAG!

Kanske låter det konstigt att minnas datumet för första kyssen, men för oss är den självklar då så mycket annat hände just den dagen för ett år sedan. Fredagen handlade för mig om vila medan Mr M partajade med tanterna från äldreboendet. Ja, dem han arbetar med, inte dem som bor där. Jag antar att det gick ganska vilt till, eller kanske mer blint till, då bilen numera behöver en städning. Ja, de hade trevligt medan Leo och jag fredagsmyste.

image

Idag sken äntligen solen. Det behövdes en trött måndag som denna. Ett möte ställdes in och jag packade därför ihop och valde att arbeta eftermiddagen hemifrån. Jag kunde göra det eftersom alla lektioner redan klarats av innan kl 13. Resultatet är att jag kl 19 bröt för en kort paus av frågesportsprogram på TV’n. Man arbetar ibland helt enkelt bättre hemma. Dessutom fick jag en välbehövd paus med Leo så att han fick göra snöänglar i solskenet runt 15-tiden. Det blev tre långa rullningar i snön. Det är nog det bästa med att arbeta hemma! Nu ska jag gråta en skvätt till Sofias Änglar innan jag och Leo ska möta upp Mr M vid hans arbete. Härligt!

pssst…. Vi kan ha gått upp minst var sitt kilo. Leo inklusive. Vi lovar härmed bot och bättring.

image

image

Annonser

Fredagsmys med LEO

image

Mitt fredagsmys har börjat under filten i soffan framför TV’n. Ikväll har mannen rymt men han ligger dock på plus ändå eftersom han bjudit på vad jag kallar het lunch-date. Både mannen och maten var het; en efterlängtad Mr M och efterlängtad thaimat. Skulle vi någonsin lämna 50-skyltarnas centrum för flytt till okänd ort, låt oss säga Borås, så skulle jag sakna thairestaurangen här, för så bra är den. Men jag är inte ensam. Fredagsmyset delas med en snarkande Leo.

Härom helgen flyttade Malm in i sovrummet och Master Leo blev därmed förflyttad till vardagsrummet. Han verkar dock nöjd där i sin lilla binge. Han föredrar fortfarande täcke och två kuddar över sin finfina hundsäng. Vi har dock beslutat att behålla hundsängen då den är praktisk som soff-förlängare när man har många gäster. Då den är en sacco-säck är den också underbar som massagebänk modell låg. För att dölja att vi ännu inte satt fast kablarna längs väggen fick Leo en liten Buddhatavla inhandlad i Kambodja, enbart för att det piffar upp. Misstänker att det egentligen kvittar honom.

I veckan var vi hundvakt. Lilla Terror var på besök -hund sleep over. Han är en blandning mellan Jack Russel och Chi hua hua – Papillon. En riktig goding vill jag lova. Givetvis blev han Mr M’s gullegris. Mr M vill nu därför ha en egen liten hund. Trots hundförbud i sängen hittade jag den lilla hunden där på morgonen tätt intill min älskling.  Leo tyckte att han var söt och rolig att leka med men kanske något missnöjd med att det lilla livet slarvade bort tennisbollen ute i snön. Mr M och Leo har letat men ännu inte hittat den. Den kommer nog fram när snön smälter, bara vi låter tiden ha sin gång.

Mr M söker diverse jobb, vilket har lett till att även jag har tittat på arbete. Det finns många gymnasium med olika trevliga inriktningar som skulle kännas som en utmaning. Jag har inte sökt något, men jag kan ärligt säga att tanken lockar mig. Det finns gymnasieskolor med profiler så som spa, wellness och fitness, likaså mode, skönhet och make up eller varför inte akutvård. Ja, det finns ett sug där. Frågan är vad jag gör åt det. Hmmm.

Jag överlevde kickboxningen och kom hem fylld av energi. Jag hade turen nog att få en vänlig själ där som ledsagade och peppade mig. Tänk vad mycket det gör! Att bli peppad för att få ork och motivation. Det gjorde att jag kände mig mindre bortkommen. Under dagen har jag inte haft mycket träningsverk men jösses, nu ikväll har jag ont. Man kan summera det som att det känns. Jag hoppas att det går över tills imorgon, då jag eventuellt tänker träna lite till. Men jag kan ju köra den milda varianten med att äntra rehab bassängen. Den är alldeles underbar! Om ni inte provat, så gör det. Nu kallar TV’n.

Massage in a bottle

Vågorna kastas mot land. Där i den glittrande sanden finns ett budskap, bortom drömmar, bortom reson. Det sägs att det alltid finns en morgondag, men det är inte sant, inte alltid. Om du inte längre skulle finnas så skulle jag också försöka nå dig på det sätt jag vet bäst, via ord. För att inte ångra så jag börjar jag nu.

Du kanske inte är mitt true North, för hur skulle det vara, men dock min älskade Mr M. Jag tror inte på Gud men jag hoppas att jag håller så hårt i dig så att inte något kan ta dig ifrån mig, varken sjukdom eller högre makt.

Att vara vilse, att driva utan mål kan göra vem som helst galen. Du är min styrka och mitt hem, och min väg är sammanflätad med din. För där du är, där finns också jag. Du finns i min drömmar. Håller mig som ett barn, älskar mig som den kvinna jag är.

Jag ska försöka att inte ångra något. Jag ska hitta ord. Jag vill inte bråka. Jag ska alltid berömma dig. Sanden mellan mina tår, min blick som möter din. Leendet på dina läppar. Jag viskar jag älskar dig.

Visdom

Det finns så mycket visdom i världen. Och då pratar jag inte tänder. Ändå mår man ibland som man mår och handlar som man gör. Och inte alltid till det som är till fördel, varken för en själv eller andra. En självplågare plågar alltid sig själv, med vinning för något annat. Något för en utomstående kanske helt obegripligt. Att aldrig vara bra nog, att aldrig få nog kan jämställas med att aldrig vara nöjd. Hur ologiskt det än är finns det lite av detta inom alla, av olika hög grad.

Just idag har uppmuntrande ord och ordspråk passerat min väg, men inget fastnade kanske lika bra som det här, så därför tänkte jag dela det med er. Det kunde lika gärna komma från Dr Phil, eller precis som det borde uttalas Dr Pil eller Dr Feel, hur som helst, vem som helst kan vara källan beroende på vem du frågar, men jag valde att rubricera det som visdom från någon urbefolkning. De visa indianerna. Det lyder så här:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka,
sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen…

Tankvärt, busenkelt men ändå supersvårt. Jag tror att du vet vad jag menar. Mina egna vargar? Jaaa. Jag tror att jag har handlat rätt idag. Jag är dock inte helt nöjd med mig själv. Jag är nog inte bra nog, inte just idag. Nu ska jag pussa på min sötis och kyla min nykokade fudge. Min sötis är jag nöjd med. Han är alldeles underbar. Han sa precis att han älskade mig. Han är fantastisk. Min fudge, ja det vet vi imorgon. Vaniljen luktade inte så där underbart som jag föreställt mig. Men kanske smakar den desto bättre.

Måndagens långkok..

Idag har varit en fantastisk måndag. Det är inte ofta jag tycker så om måndagar. Jag är dock trött, som jag brukar vara innan jag fått igång energin som ska räcka hela veckan. På spisen puttrar nu därför ett långkok. Det är mumma, speciellt en trött måndag.

Jag älskar att laga mat. Det gör Mr M också. Och vi gillar att äta. Jag älskar dessutom att läsa kokböcker, för dem är fulla av kärlek. Ikväll puttrar en kalvgryta på spisen. Vi ska mysa med den när älsklingen kommer hem från träningen. Min träning startar upp tidigast imorgon. Det är ju trots allt måndag.

Vi är duktiga på att göra mat. Våra middagar räcker ofta till matlåda. Det är ju så mycket nyttigare med egenlagad mat från grunden. Man vet ju då vad den innehåller och man kan enkelt hålla vikten på så sätt. Under jul gick vi ned istället för upp, trots vårt massiva godisintag.

På tal på godis, JAG MÅSTE GÖRA FUDGE i veckan. Ja, jag vet att jul passerat men jag fick liksom inte nog. Tror dessutom att det får bli vanilj och inte choklad som sist. Alla dessa kladdkakemuffins har nämligen mättat chokladsuget! Fast idag är det måndag, så det är än så länge en fundering. Tillbaka till grytan, som ska fyllas med kärlek.

Om Lite rädd och sjuk…

åhhh, äntligen känner jag mig piggare. Jag hatar att vara sjuk. Det passar liksom inte mig. Det har inte hänt så ofta att jag antar att jag inte är tränad nog till att vila, sova och inte göra något. Bäst är det när man blir helt knockad så att man inte har någon tidsuppfattning, men det händer inte så ofta. Jag har nyligen haft några dagar där jag mått så där. Lagom sjuk för att inte fixa arbetet men lagom sjuk för att förstå att jag är sjuk. Lagom sjuk för att känna mig allmänt värdelös.

Från sjuklingens arkiv…

Det finns så mycket som jag borde säga till dig, så mycket mer än bara en massa ord i bloggen. Ibland blir jag rädd och jag tackar dig för att du plockar upp mig när jag gråter, att du tröstar mig när jag känner att jag inte räcker till. När jag är lite rädd och sjuk…

Det är svårt att vara två av den anledningen att man är starkare ensam. Det finns då inget val. Mina farhågor är orealistiska och jag spenderar ibland för mycket tid grubblandes på sånt som jag inte kan förändra. Det är meningslöst, för skulle det jag är rädd för faktiskt hända så skulle jag gå helskinnad ur det. Det är min natur. Jag hittar alltid ljuset när det krävs. Det är tur att jag inte är sjuk ofta, för kontemplationer som dessa skadar självkänslan. Man kan ju faktiskt börja tro att det man tänker är sant.

Idag har denna veckans 5’e plåt av kladdkakemuffins precis kommit ut ur ugnen. Måtte det nu bli några kvar till frysen! Dagen, som mest bestått av fotboll och plock, har dock räddats av Leo som krävde en och annan promenad. För tillfället har brobyggandet snott min man, men jag tänker strax sno tillbaka honom för morgondagen kräver tidigt sänggående. Alla här i huset ska ju till skolan! Nu – nybakade muffins och mjölk.