Maträtter från min barndom

Lagom till Alla hjärtans dag bjussar jag på ett turkiskt bröd med hjärtan på. När vi köper oss ett större matbord till vardagsrummet hoppas jag på middagar med många gäster. Min akilleshäl må vara mat, både att äta och att inte äta, men det är något jag kan mycket om. Jag har utbildning i att laga mat, läser mycket om mat och jag lagar mycket mat till mig och Mr M. Jag tittar dessutom gärna på tv’ns matprogram. Nu får ni inte tro att Mr M inte lagar mat, för det gör han. Igår handlade mästerkock om mat som kockarna mindes från sin barndom. Har du några matminnen från din barndom?

Jag har inte många minnen av min barndom, men jag minns en del rätter. Min far, han gjorde köttbullar, ibland väldigt sent om natten under tröskperioden. Min mamma, då det var bara vi, gjorde ofta ugnspannkaka och det är ifrån henne jag har fått längtan efter spagetti. Det var ofta vi åt bara spagetti med smör och salt. Hon gillar också saltlakrits och apelsiner, vilket jag troligtvis tagit efter. Pappa far hade en period då han alltid gjorde pizza hemma. Han envisades med att ha köttbullar på och det är något jag minns som udda. Han hade dessutom fiskpinnar i smörgåstårtan och bruna bönor på julbordet. Jag använder idag inget utav det, men jag minns. Syster hade dock bruna bönor på julbordet, vilket Mr M kommenterade. Tydligen inte helt vanligt.

Ute på landet fick vi alltid jättemiddagar baserat på konceptet mycket folk och mycket mat. Det kan vara därför jag drömmer om ett stort bord där man kan sitta och umgås. Det hör liksom till. Något vi barn tagit med oss från våra föräldrars matvanor är butiksgrillade revben med västkustsallad gjord på gurka och isberg, syster dock undantaget köttet. Det äter vi ofta och ingår på alla festligheter men också i vardagen som ensamrätt.

En festlig måltid för mig är sushi. Jag gör den själv, men det blir inte så ofta längre. Mr M äter inte fisk och jag har lånat ut sushi-porslinet, vilket gör att det inte är så smidigt att göra och äta, då både skålar och pinnar samt ätare saknas. Lagar jag mat till mig själv så blir det istället vegetariskt med enkla färska råvaror. Jag tycker bättre om grönsaker, antagligen för att det på så sätt blir färre kalorier. Inlärt beteende helt enkelt. Tillsammans gör Mr M och jag det man brukar kalla svensk husmanskost. Vi lägger dessutom mycket tid på bakning.

Undra vad vi kommer att skicka med våra barn? Systers man har ursprung från Danmark, Mr M är norsk och broders fru är från Kambodja där delikatessen är friterade tarantellaspindlar med vitlök. Något för framtidens svenska julbord?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s