Kära pappa far

När dina andetag försvann, uppstod tystnaden. Ditt skratt hörs inte längre, utan bara fragment. Det är inte alltid bilderna passar ihop. Det är inte alltid jag ser dig.

Dina goda råd minns jag. Men följer jag dem? Det är så ofta som du fattas oss. Jag har lärt mig att vi alla sörjer olika. Det finns en tid för nu och då. Ingen väg eller sorg blir den andra lik. Om jag saknar dig, vad gör då inte dina andra älskade barn. Om jag ibland behöver dig, hur mycket behöver då inte dem dig?

Din hand var kall och blå. Maskinen tystnade och endast syster ysters hulkande hördes när pipet plötsligt höll en jämn ton. Dina andetag avtog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s