Arkiv

Vissa saker i livet…

vill man bara helt enkelt uppleva och göra en gång till.

 

Kärlek

Kärlek

Annonser

Varför man gifter sig

Man gifter sig för att man tror på varandra. Man gifter sig för att det är en trygghet. Både emotionellt och ekonomiskt.

Generationen vi har växt upp i har förstört allt som var heligt. Man gör därför revolt och vill återskapa de värden som generationen innan oss dissekerade. Man vill skapa den familj man hela sitt liv saknat. Kärnfamiljen är idealet som man alltid eftersträvat.

Världen kan gunga hur mycket som helst och tryggheten är känslan av att vara förfylld. Att finnas, att tro.

Vigseln är bara vår och dagen är firandet av våra löften till varandra. Det är symboliskt, för redan nu utövar vi det löfte som komma skall. Dagen då pappret ska skrivas under.

Min bröllopsklänning är en dröm. Platsen är en strand och med båda fötterna i sanden lovar jag att ta hand om dig för evigt. Jag lovar att skratta, andas och le. Jag lovar att inte arbeta för mycket. Familjen först. Jag lovar att aldrig sluta resa. Jag kommer alltid finnas vid din sida.

-15

Idag är det minus femton och jag kan inte mer än att längta till vårt bröllop. En fantastisk strand, min vackra man, en fin klänning, ytterligare en fin ring till mig och värme, skratt och glädje. Jag är lyckligt lottad.

Livet har gett mig så mycket. Det växer gång på gång ur lera, likt en näckros som kämpar för att komma till ytan. Vattnet är kallt och det kommer våg efter våg, men jag kippar efter andan och mina lungor bär. Jag är en knopp som når ytan. Jag kan andas. Jag blommar.

image

En kokong av bilder..

Kom över ett citat härom dagen från Louise af Boje Gennäs. Det var så här:

”Då tar jag till skrivandet, då bygger jag en kokong runt mig själv och spinner trådar av ord till skydd för mitt ömtåliga hjärta. Jag berättar. Jag analyserar. Jag dokumenterar. På så sätt kan jag småningom hantera det obeskrivliga: genom att just beskriva det.”

För mig kan det även ske i bilder. Jag tänker nämligen i bilder. Jag minns och dokumenterar, men inte som i en film. Utan i bilder som står stilla. Ibland är dem svartvita och ofta har de bara svaga nyanser av färg. Men jag skriver inte bara när jag mår dåligt, även om det faktiskt är lättare då.

I helgen fick vi möjligheten att välja bröllopsfotograf. Jag tittade först och det dröjde inte länge innan jag fann det jag sökt. Mr M la lika mycket tid som mig. Det var enkelt. Bilderna talade till oss. De hade ett språk och en estetisk formgivning lika vacker som tanken på att få dela ett äktenskap med min blivande äkta man. Inte för att han är särskilt fejk nu. För mig är det så att han har vuxit sig större än sambo och pojkvän. Det känns som om det tillhörde vårt initiala skede. Något som redan har passerat oss förbi.

Kokongen runt mig själv, har dock vittrat något. Jag har i vår värld stängt in oss. Vi finns här och i öppningen finns dem som vi vill kalla våra vänner och vår familj. Det där ytliga har inte längre sin plats, utan möjligtvis i vardagen på jobbet och när vi småhandlar här på lokal. Vårt hus är för oss och livet likaså.

Ikväll fylls soffan med goda vänner. För att göra det enkelt blir det grillat direkt från lokal. Trådar av ord ska summeras och bottnar säkert i många skratt. Det gäller att vara här och nu.