Tag Archive | diary

The tooth fairy came last night..

Sometimes life offers you a gift way beyond a dream. Sometimes life offers you hardship and pain. The weak is being strong, The sick is being brave, The tired one is sleeping… You just go on, and somehow you get things done. To be complete and fulfilled is what matters the most.

In times of sickness, someone has to be the strong, yet the brave is filled with hope. Watching strong signs of vitality and being in the land where the toothfairy lives is completion in everyday life. In happy moments like baking a chocolate cake or just going to the park or in between dreams of treasures and newspaper-eating crocodiles, you feel really blessed. Yesterday the tooth fairy came.

Today was a lazy day and did not really ended up as we had planned. Yet we had another good day. Tonight it is time for some moroccoan cooking, cous cous with lamb. Friends to the family is coming over and I am expecting a reallt good night.  Soon the girls will be back from the pamper birthday party. Really looking forward that! Tomorrow we might do London City.

Monday in Essex it is..

Monday morning and Detox week is beginning. Coffee first, then lemon water… Don’t be surprised but today I am hitting the gym -well WE are. The gym is downstairs, just outside the elevator, so there is no reason for not going there. But I am somewhat lazy, and somewhat lucky, or at least used to be when my flat stomach did not require any sit ups. I guess those days are over. I somehow got fat, but I am changing all that now. So the gym it is.  And I will buy some new track suits, because the one’s I have are falling off of me -I need a smaller size. I think we’re hitting HM for that. You gotta love HM, no matter where you are… ‘Somehow’ is not really a ‘somehow’, since I was over eating -period! I am not clueless..

I’ve only been here for a few days, and as always, I am already thinking in English. It’s natural. When you’re in Sweden it may seen a bit odd, but being here is making me remembering the old days. It is how I always used to think and speak – how me and M A speak. The girls actaully don’t know a lot of Swedish, since English is their means of communication, so here it may seem a bit rude to speak Swedish -the girls reminded us of that the other day: Please speak English!

We spent last night on the couch, just hanging out, reading, watching TV, snacking and eating good food. Here we are cuddling, me and K. She’s so cute! =)

We did some shopping today, being the Essex girls that we are.. And of course we did Costa as well.. Even though I drank a large coffee, I am tired. Shopping drives me insane.. I honestly don’t like it, but I do love clothing. And I have a lot of it. Luckily the boys don’t need a lot of storage, because I need theirs as well. And I might be bringing something from London – or I am… 

Dinner at home is coming up – M A is making fresh pasta with pesto – yummi! – and then I think we’ll be on the sofa for another night. Did I tell you I got freshly baked bread this morning? Accompanied with cheese and fresh fruit.. = ) ROMFORD IS GREAT!.

London plus att något är det väl….

För att pigga upp mig själv har jag idag bokat en resa till London. Jag ska hälsa på mina NYC-allies Marjo och Nick samt deras två döttrar Aida och Kenza. De härbergerar numera i Romford, East London och jag ska alltså spendera 8 dagar med dem under sportlovet. HÄRLIGT! Det är spännande! Jag kan liksom NYC utan och innan, men London känns smått förvirrande faktiskt. Av erfarenhet har London-borna lite svårt att förstå mig också, och det blir ju något intressant. Lite konstigt eftersom det är engelska alltihopa! Ja, vi får se hur det går denna gången!

Hade hoppats på ett roligt och uppiggande inlägg idag, men tyvärr blir det inte mer än så här. Tröttheten håller i sig. Och nu kan det inte vara för att jag har jagat pirater, för det har jag inte, utan möjligtvis för att jag har svårt att sova. Känner mig orolig och rastlös i hela kroppen. Lite huvudvärk också. Och det är ovanligt, för det har jag sällan. Kanske har jag suttit förlänge vid datorn? Ätit för dåligt? Druckit för lite? Läser du fortfarande? Dessvärre så tror jag egentligen att mina åkommor härstammar ur något djupare än så… Bara inte riktigt säker på vad… Men det löser sig nog…vad det nu än är…

Här kommer lite ärligt stulna bilder från FB på mitt värdpar av världsklass. Det är alltid underbart att spendera tid med dem. Först upp är Marjo och Kenza tillsammans med Johnny Depp aka Mr Captain Jack Sparrow -inte alls avundsjuk…. De har jagat pirater på riktigt dem! Sedan följer en bild från Paris på Nick och tjejerna. Visst syns det hur trevliga de är! Ja, det blir kanon! Can’t wait!

Okay, I’ll see you tomorrow Mr Blog….

New Years Resolutions anyone?

Det nya året verkar bringa människor att skapa löften som de sedan ska hålla. Jag satt vid ett nyårsbord där sådana löften gavs. Det ska bli spännande att se hur väl dessa uppfylls; löpträningen började imorgon 18,30 eller? Var det så? Jag lovade dock inget. Inget mer än det vanliga i alla fall, att vara snäll och ärlig mot mig själv. Att göra det jag faktiskt vill göra. Det kanske är svårare än löpning?

Vi går nu mot den ljusare tiden och det bringar löften om nya startpunkter i livet. Precis som att isen smälter och därmed ger plats för våren, börjar även vi människor om på nytt. Statusar på facebook vittnar om vad man ska ta med sig in i det nya 2011, som självuppfyllelse och vikten av att se sig själv:

If we feel that we are not being seen by others in our world for who we truly are, start by spending some time every day seeing yourself for who you truly are.

Search for yourself, by yourself. Do not allow others to make your path for you. It is your road, and yours alone. Others may walk it with you, but no one can walk it for you.

Man kan nästan tro att de hängde samman, eller hur? Visst, men det gör de inte. Den ena är från Sverige och den andra från New York. Jag är den enda länken där emellan.

Jag börjar mitt nya år med ledighet, är ledig tills den 7’e. Jag tillbringar just nu denna ledighet i soffan, för idag är jag något trött så TV’n är på och jag har min laptop i knät. Visst, jag har varit med väninnan och handlat lite samt promenerat hunden, men mer än så blir det inte idag. Möjligtvis kolla lite mer på resan jag tänkt göra inom några veckor, vad det nu blir. Valet står just nu mellan New York och London, för bekvämligthetens skull.

Så det där med nyårslöften, ja, jag vet inte. Att resa mer. Att ta hand om mig själv. Att vara ärlig mot mig själv. Att ha roligt. Att göra det jag vill göra. Så för nu stannar jag i soffan med laptopen i knät. Hunden är färdigpromenerad. Det är härligt att vi går mot ljusare tider! Så ljust som det var på promenaden idag har det inte varit på riktigt länge. Dessutom går jag mot en ljusare frisyr igen och det ser jag fram emot. Det är så det är. Det är så naturen har sin gång. Vissa saker förblir som de alltid varit.

Möjligtvis en nyårskrönika…

Det har varit ett omtumlande år -på alla sätt och vis. Mycket har varit som vanligt. Vi har spelat krocket, ätit massor av sushi och grillat! Vi har byggt –blir det aldrig klart?, rest och gått massvis med promenader med Leo. Äntligen fick jag mitt utekök och en dundergrill!  I teaterväg har vi bland annat sett Hantverkarna, Ett makalöst Bröllop och Robert Gustavsson på Rondo. Anders har dessutom skottat snö till förbannelse och jag har äntligen fått tummen ur och ansökt om min examen -tänk att det ska behövas så mycket papper… 390 poäng avklarade -tack och hej Universitetet..

Mitt arbete 2010, ja, det vill jag på det hela summera som trivsamt. Jag valde nog rätt! Mina ”ungar” är helt underbara, på alla sätt och vis. Man kan inte låta bli att le när man tänker på dem! Som den jag pratade med senast igår via facebook, ja, jösses om ni bara visste hur hans energi smittar av sig. En underbar kille, som alltid får en del av mitt skrivbord, eftersom han helt enkelt bara tog det. -HÄRLIGT! Jag ler än… Mina arbetskamrater är nog bland de bästa. Härliga Suss och våra lyckligt gifta män… Ja, hur kul som helst, både spex och allvar. Lite av er alla, har gjort gott på mig! Det har gjort mig till en bättre människa. Det uppskattar jag.

I familjen har det också varit händelserikt. Året inledde men att Nathalie och jag hade en systerlig kväll med High school Musical i staden där sola alltid skiner –jättekul. Planerna för 2011 är att vi tillsammans med mamma ska börja scrapbooka och fota. KUL! I juni tog Lillebror Dennis studenten och fick jobb som elektiker. Han jobbar jämt! -och hans f.d. fröken applåderar! =) Min gosse har blivit stor!

Och i somras kom Charlie. Hon är inte första syskonbarnet, men Emma bor så långt bort, så det blir inte riktigt det samma. Charlie kan man följa, nästan dag för dag. När Pappa far fyllde 60 var vi alla där och byggde i badrummet på ovanvåningen. Jag och han fick passa Charlie, och då pratade vi om just detta; att broder Lars bor så långt bort. Just den dagen så Pappa far sa att han inte hade några problem med att leva 15 år till, men ”15 år till efter det, det blir nog trögt”. 16 dagar senare dog han. Tack alla för all hjälp med begravningen – Carro och Niklas för vacker sång och underbart gitarrspel, Suss för underbara söta bakverk, och Nader -för att du är du! Tack för att du spelade!

Något som jag absolut vill nämna är mina underbara grannar. Inklusive jack russeln, även kallad ostbågehunden för att han är så glad jämt =) Vi har haft så mycket kul i år. Vi inledde med att bada tunna -då kan snön uppskattas, tycker jag. Vi har åkt båt, byggt staket, fällt det där satans trädet som endast jag gillade och byggt en jättetrappa. Stundvis har det varit lerigt! Vi har spelat air-hockey, gjort Göteborg otaliga gånger (Dancing Dingo here we come!) och haft en underbar longweekend på kusten. Pensionat Stale -bring it on! Vi har sett på Brolle, inte bara en gång utan flera och Stjärnklart -underbart! Dessutom har vi varit på typ ”bugg-kurs” -ha ha.. minns ni det?…hur galet som helst… För att inte tala om när vi överraskade Emma vid tolvslaget, det var kul!

Jag uppskattar också att vi åkte till Härön för att titta på min älskade Uno Svenningsson, som jag vet att ni inte uppskattar på samma sätt som jag. Vi har också lyckats med en underbar Egypten-resa, som vi gärna gör igen! Vi har också undersökt möjligheterna hos homepat Paul och jag måste nämna curry-krysset hos Jenny, vilken Gbg-helg med spårvagnskrock och annat! Heleena var också med när Kinki gick bort. Det var hon som mitt i det kaotiska föreslog att jag skulle ta med Kinki hem, och det har jag inte ångrat. Det var rätt beslut. Nu har jag en gravplats att gå till. Tack för det Heleena.

Många nya bekantskaper har förgyllt detta år. Det finns också gamla bekantskaper som har fördjupats och därmed blivit mer värdefulla. Att skapa tillit gör att man kan sätta gränser, därför har jag försökt så mycket jag kan att bekräfta andra. Många gånger har det handlat om sunt förnuft och intuition. I andra fall har jag chansat and it has paid off. Däribland finns bloggen. Och jag trivs med den! Vänner jag kort kan nämna är mina ”terapeuter” Luis, Ninni och Magister C -tack för hjälpen genom den hopplösa, dystra tiden. Jag ska snart inte gråta mer… Och Inna -tack för att du finns! 2011 blir bättre -eller hur?

Året som varit fyllt av liv och död har lämnat mig i limbo. Jag har just nu svårt för att längta efter att bli vuxen. Det finns nämligen ett gränsland där.  Det är så sant att ”boys should never be sent to bed, they always wake up a day older”, ni kan gissa filmen va? En del av mig vill inte växa upp, vill inte ha ansvar. Jag vill på något sätt fortsätta vara den jag är. Den jag var kanske, för just nu vet jag inte riktigt vem Therese är, eller vem hon borde vara. Någon sa till mig för ett tag sedan: Men Therese, du har ju allt. Du har ju det som alla vill ha. Och tro mig, jag har funderat på vad det betyder, för det kanske är sant på många sätt och vis. Därför vet jag att 2011 blir ett år med möjligheter. Det är liksom dags att börja om.. Om bara snön kunde förstå det också…

Catmasters Nanaki

Lämna ditt bakomflutna före dig, säger Pumba  – kanske vore det något? Så här på årets sista dagar känns det som om det är dags att summera en del av årets händelser. Det första jag kommer på är att jag i år förlorade min älskade katt. Han hette Catmasters Nanaki och när han dog i somras var han 12 år gammal. Vi brukade kalla honom för Kinki.

Gör ni matematiken så kan ni räkna ut att jag inte varit i Sverige i tolv år, utan första gången jag träffade denna katt var när jag kom hem från USA. Nanaki var då redan två år. Jag kommer ihåg att han låg på trappan till mammas hus och jag hade aldrig tidigare skådat en sådan ful jättekatt! Han var ett charmtroll och vann mitt hjärta på direkten. Det hör till saken att min mamma hade en hel handfull av dessa katter, men ingen som Nanaki dock. 

Han var inte som vilken katt som helst: visst han var en raskatt, perser, utan han var världens coolaste perser. Han var kung här på gatan! Han vägrade halsband, var inte rädd för hundar och slog och jagade bort andra katter. Man fick inte lyfta honom och man fick endast kela med honom på hans villkor. Icke godkända försök belönades med bett, hugg och rivningar, gärna med samtliga fyra tassar och hårda bett samtidigt. Han hade verkligen jättetassar och världens vassaste tänder!

Det roliga var att man kunde ropa på honom precis som en hund, och han kom. Nanaki åt gärna mat hos grannkatterna, i deras hus och ur deras skålar. Han satt ibland i grannhuset och tittade på mig genom fönstret. Och ropade jag, så kom han hem givetvis. Han sov där det behagade honom och han kunde bryta sig in genom kattluckor, alla sorter, turligt nog uppskattade grannen detta.

Här ser ni honom som kattunge. Detta var på den tiden då han var avelskatt, men det har dock jag inte haft honom som, utan han har varit sällskap. Och vilket sällskap sedan!

Här poserar han med Leo och grannhunden. Blicken är bedjande : Snälla ta fotot för F-N och det fort. Jag får iväg från denna lilla ettriga Jack Russel! 

 

Okej, klart eller?

Nedan följer några av alla dessa sovställen han valt. Tyvärr hittade jag inte något foto på Nanaki sovandes i badrummets handfat. Han passade precis, fyllde väl upp till kanten!  Han sov där ofta, så jag borde ha massor av kort på det. Först upp är köksbordet:

Sedan en tupplur i posten. Han älskade resväskor också, så det fick man alltid dubbelkolla när man packade!

I grävmaskinen. Passande nog heter det bobcat.. 

Här nedan är han tagen på bar gärning sovande hos grannen på hennes vardagsrumsbord. Kan tillägga att hon har två hankatter som Nanaki inte kom överens med. ”Det kvittar la”, sa Nanaki och åt upp deras mat och tog sig sedan en tupplur.

Nybadad och blåst kille! Det gillade han.. =)

 

Ja, det var min härliga katt! Mammas lilla Kinki…