Etikettarkiv | Jul

stunder med familjen alldeles innan julafton

 

       Konsert med Lillasyster2012 Julfirande 009

Hemmamys och älsklingen skär sin fantastiskt goda snickers. Jag tar mig en tur på spraytan och vi klär vår vackra julgran.

2012 Julfirande

2012 Julfirande

2012 Julfirande

Julfirande hos älskade svärfar. Hos dem läste vi en specialskriven saga där Tomten Rudolf dog på solen.

2012 Julfirande 062

2012 Julfirande 060

På Uppesittarkvällen hade vi besök av Mr M’s mor och min far. Vi hade en trevlig stund. Ute yrde snön.

2012 Julfirande 085

2012 Julfirande 081

Karibien nästa tack!

Jul har passerat och flera dagars firande kan nu summeras. I luftrummet finns Leo, flygplan, Carroll och en och annan Harry Potter. Just idag väckte Leo mig vid 11. Några minuter senare ringer Mr M och undrar vad jag gör. Som svar på den korta tystnaden som efterföljde ”vi ska snart gå på morgonpromenad ” väljer jag den uppmuntrande medelvägen; ”Imorgon får du också sovmorgon, älskling”. Stackaren har ett tufft jobba att gå upp runt sextiden medan hans flickvän får ligga kvar. Hon har nämligen semester.

Igår var vi på begravning i Norge. Det var en fin stund, om än en lång bit att köra. Mr M bar kistan och kyrkan var fantastisk samtidigt som vi intressant nog förstod hela gudstjänsten, som självklart var på norska. Mr M’s familj hade en begravning förra året i december också och nu ville dem inte ha mer begravningar, så vi bestämde oss därför för att berätta om vår förlovning under kaffe efteråt. Gammelmormor M hade ju bestämt att det skulle vara en festlighet och inte ett sorgligt kafferep så det kändes okej. Drömmen för nästa december blir därför ett bröllop snarare än ytterligare en begravning. Karibien nästa tack!

Ja, du läste rätt. Vi drömmer om ett bröllop på stranden någonstans i Karibien. Redan i december är väl därför inte möjligt men man kan ju alltid hoppas! Vi kommer inte kompensera på platsen utan möjligtvis tiden som det kräver för att det ska bli ekonomiskt möjligt. Mr M och mitt stryktips gav inga pengar, men dock en vinst till honom då han fick fler rätt än mig! Tycker jag mig höra honom säga ”ÄNTLIGEN!” ?

Nu ska jag ta och ge mig ut i vinden. Det blir promenad för alla oss tre och sedan väntar mys i soffan framför TV’n. Vi tänkte faktiskt spela Bingo och dricka upp glöggen. I pauserna ska vi försöka leta ringar för vi tror att vi har hittat någon som kan hjälpa oss -hon behöver råmaterial att arbeta vidare med. Spännande! Det är väl dessutom dags att börja fila på en nyårskrönika… men det tar vi sen..

Dagarna vi minns..

image

Nu har vi inlett de där dagarna vi minns. Dem vi spenderar med nära och kära. Jag fick redan härom kvällen min första julklapp och igår fick Mr M sin. Jag fick världens sötaste hjärtformade ask med små lappar i -allt från uppdrag till annat. Vi har haft mycket kul med den redan och massor av lappar kvarstår! Mr M har fått en väggtext och han blev supernöjd. Han har till och med sparat mitt ickerim som fanns som ledtråd på paketet. Det sitter numera på kylskåpet. Det går så här:

Så Länge Jag Finns Vid Din Sida Så Kommer Du aldrig Gå Ensam.

Jag Älskar Dig!

Kan du gissa vad han fick?

Igår pyntade vi granen. Det blev visst jättestor och täcker en stor yta av vardagsrummet. Den blev i år helvit. Det är mysigt med vit jul. Hos oss är den dock röd i både kök och hall. Vi fixade också lite belysning till julbocken så han slipper fira julen i mörker. Lyktornas sken räcker liksom inte till. Vad det gäller granen överväger jag en omflyttning av möbler med jag vet inte om vi orkar eller hinner det. Jag tycker om att ha granen mot en bakgrund fri från tavlor, soffor och annat, men vi lyckades inte få till det igår. Kanske kan det bli ett kvällsryck på det? Mr M delar nämligen min tanke kring inredningen.

image

image

Idag är det SEMESTER. Så här vid jul är man trött och behöver mycket vila. Att ha sköna arbetsdagar som minne gör att man kommer att längta tillbaka till jobbet när det blir dags att börja i januari igen. Här kommer därför några små bilder från vår konferens hos min kära kollega Suz. Hon bjöd på underbara julfika i sitt vackra julprydda hem -hemgjorda köttbullar och bullar direkt från ugnen bara för att läska er något! Ni ser mig med charmtrollet Terror. Det är han med fyra ben. Min kära kollega trubadur J läser här Tranströmer för oss. MYSIGT!

image

image

image

image

God fortsättning! Andas i julstöket… Vi ska minnas dagarna av rätt anledning!

Julmys -en liten gran i skogen…

I skogen här bredvid oss är det någon som satt upp lyktor i ett träd, en gran närmare bestämt. Nedanför står en burk med tändstickor och värmeljus. Man undrar vem det är som tagit sig tiden, men visst är det härligt att något gjort det! Vi har passerat granen två gånger men ännu inte tänt något ljus. Kanske vågar vi på oss det nästa gång. Själva har vi hämtat hem vår gran. Vi knökade in den i den nya bilen -galet men sant! Nu står den utanför och väntar på att få komma in och få juleskrud. Det kommer att hända nu i veckan.

Som vanligt försvann helgen i ett svep. Vi träffade vänner, städade och fixade inför julen. Mr M ansvarade för snabeldraken och Leo skyddade råttan medan jag diskade och piffade med julsakerna. Till tråkigheterna hör det att Mr M tyvärr förlorade sin gammelmormor i lördags morgon, så det blir begravning för oss i Norge under mellandagarna. Det är sorgligt men hon var gammal och sjuk så det var ändå något väntat. Mr M’s kusin S har ett foto med fem generationer -visst är det häftigt! Jag tror att jag har ett med fyra, då det trots allt inte är så längesedan min gammelfarmor gick bort.

 

Idag är Mr M och äter julgröt med sitt nya fotbollslag. Det är så härligt att se honom komma hem glad från träningen. Det var inte riktigt så när han spelade med sitt gamla lag. Jag hoppas att han kommer hem lika lycklig idag. Jag är också glad -inte bara är han rödvit utan nu får han dessutom träningskläder där så jag slipper tvätta. De luktar nämligen inte så gott! Det kan man kanske inte tro om den söta pojken..

Jag är stolt över honom. Jag tycker att han tar mogna beslut för att säkra sin framtid, vår framtid. Det är något spännande att prata om framtiden för vi vet inte riktigt hur den ser ut. Inte mer än att han ska läsa och att han ska vara inom vården. Många frågor utan svar; Vem blir det som lagar mat på daglig basis? Busskort? Schema? Ekonomi? Extraarbete -hinns det med?

Ikväll har jag, förutom att satt kulor i klädträdet i hallen, bestämt mig för att göra julgodis. Inte allt men något. Tror att jag börjar med rocky road, för knäck, det är Mr M ganska så bra på. Fudge ska också göras men det tror jag får bli imorgon. Jag älskar fudge. Vi är dock gottegrisar båda två (Mr M mest!) och det kan vara så att allt tar slut.

När det gäller choklad kan vi dock inte skylla på Leo, därför har vi skjutit på att göra julgodiset. Men det är hög tid nu, då vår jul börjar redan på fredag, alltså dagen före julafton med julmys med kära familjemedlemmar, bland annat mamma M och hennes ❤ samt min biologiska pappa. Jag hoppas dessutom att Mr M’s bror med flickvän kan komma. Det blir till att öppna några paket redan då och mysa här hemma hos oss, och förhoppningsvis har vi godis kvar att bjuda på!

 

Har du tittat posten?

image

”Har du tittat posten idag?”. Bara en hyresavi, svarar jag Mr M i mitt sms. ”Du får inte titta posten denna veckan”. Inte du heller, svarar jag. Vi har enats om en summa att köpa för (resten ska gå till reskassan) och vi har dessutom bestämt att vi ska skriva rim på våra paket. Dessa paket ska sedan öppnas på julaftons morgon. Jag längtar redan. Nu gäller det bara att kunna hemlighålla allt.

Jag tror att jag har fått till det ganska bra. Det är lite gulligt, omtänksamt, lagom onödigt men ändå något som han kan tänkas vilja ha. En klart godkänd julklapp. Vad jag får vet jag inte, men han berättade att han hade funderat på en liten apa som blåste luft, men han tyckte inte att jag målade mina naglar tillräckligt ofta så att jag skulle ha använding för den. Man kan alltså summera det som att jag kan få vad som helst. Jag hade nog gillat apan, även om det nu är så att jag inte får någon.

Jag jobbade sent idag -vi hade succékonferens och det var succé, ibland behöver man sånt på jobbet. När jag kom hem gjorde vi varm choklad med marshmallows. Det är sådär  mysigt ibland. Perfekt med en ostmacka till. Det var underbart mys med Mr M i sin OnePiece framför TV’n i ett rum med tända ljus och julljusstakar. Ibland måste man bara ta in lugnet. Gårdagens tvätt är ännu i det blågula varuhusets kassar och disken, ja, det finns lite där också för vi har bakat. Kanske borde vi dammsuga, men det får vänta lite det också. Min sötis är dessutom något halt efter en vrickning på träningen. Han behöver vila han med.

Igår bar vi in lådorna med jul. Vi hade både på vinden och i källaren. Det ska bli veckans pyssel förutom att hämta gran och göra julgodis. Det kan bli lite köttbullar och läge för att göra ny julskinka. Helgens matinsats är nämligen snart slut. Nu tjuter en liten hund här efter promenad. Rottisen vet nog inte att det är sådär småkallt ute. Han bryr sig inte heller om jullådor som ska packas upp. Det spelar liksom ingen roll. Han vill läsa sin kvällstidning och kissa lite. Kanske på julbocken. Så är det bara. Så lådorna med jul får vänta. Jag beger mig därför ut i mörkret.

image

…jul mellan två 50-skyltar…

Ja, då har julen kommit och redan passerat… Det gick så fort. Kanske för fort? Julen har dock varit härlig! Familjen har varit här och vi har ätit gott och druckit gott. Det har varit många skratt. I år hade vi inte köpt så mycket julklappar, vilket var jättehärligt. Det bli mer personligt på så vis. Det handlar ju om att umgås och bara vara…

Idag är det en sådan där dag då man bara inte riktigt orkar. Jag sitter därför i soffan med laptopen i knät och ser på film. Mamma ville att jag skulle följa med på mellandagsrean i stan tillsammans med henne och mormor, men det fanns likson inte ork kvar i kroppen för det. Istället myser jag och bara är. Kan alltid handla lokalt… Men det får bli på morgondagens agenda. Nu behöver jag en dag i ensamhet för att finna kraft och energi. Det är som om julen tog all ork. Men foton vittnar om att vi haft kul.

Tänk, världens bästa lillebror har vuxit förbi mig! Jag frågar mig: När hände det? och Hur blev han så himla lång?

När man firar jul mellan två 50-skyltar är det obligatoriskt att gå ut på juldagen. Alla kommer hem för att fira med sina familjer och julhelgen avslutas med att man går ut. Åhh jösses, det gjorde vi! Det hör liksom julen till. Med mottot: Ett leende i varje bubbla, knäcktes flaska på flaska. Många skratt senare gav vi oss ut i kylan för att trängas på ‘lokal’.

Det blir på något sätt lite storstadskänsla över att köa in på ‘lokal’, köa till garderoben, trängas på toaletten, köa till baren och sedan köa för att komma ut i vinterkylan igen. Efterfest är sedan obligatorisk, för det är så man gör här i samhället mellan två 50-skyltar.

Själv tog jag det säkra före det osäkra & skymfade med vatten samt tog en tupplur istället för mer alkohol. Det var ljust när polischefens dotter körde mig hem (tack för det Miss K), så jag har minst sagt gjort juldagsfesten ordentligt. Jag var dock jättenöjd efter en kväll med härliga pinglor! Det är så jag önskar summera min julhelg mellan dessa två 50-skyltar.

Knäck mig (om ni kan)

Knäck -snart är det dags att göra knäck. Jag har idag gjort Rocky Road -för att familjen är så förtjust i just detta julgodiset. Själv föredrar jag sådant som inte är blandat med annat -skumt va? Det lustiga är att jag en gång mötte en likasinnad själ i en bok. Boken hette Den Besynnerliga Händelsen med Hunden om Natten och handlade om en pojke som hade aspergers syndrom. Han gillade inte mat som mötte annan mat -och jag kan känna igen mig i det ibland. Råvorna ska liksom tala för sig själva -det brukar liksom bli bäst så.. Jag föredrar därför choklad utan nötter och frukt. Knäck -ja, gärna utan mandel.

Knäck mig -ja, visst kan det kännas så ibland. Hittade en härlig julkula med just detta budskap. Jag har den i hallen, så jag går förbi den ofta. Knäck mig! -Ja, försök om ni kan, skrattar jag tillbaka varje gång jag ser den. Just i den stunden känner jag mig nöjd över mig själv. Just då känner jag mig stark!

Något som dock numera knäcker mig är höjder. Jag har sedan terrorattacken i NYC lidit av höjdskräck. Bara vetskapen av att WTC har rasat skrämmer mig. Jag mår psykiskt dåligt av att tänka på det och det är märkbart fysiskt. Det började med enbart höjder, men sedan dess uppkomst 2001 har höjdskräcken smittat av sig. Jag gillar inte längre broar, rulltrappor, köer eller trängsel. Jag ser numera en potentiell rasrisk i det mesta. Det är helt ologiskt egentligen. För även om det skulle rasa, så skulle det göra det vare sig jag är rädd eller inte!

Jag har som mål att knäcka min ångest och bota min höjdskräck. Det får vara slut på såna dumma tankemönster (läs monster). Det tar för mycket ork och ger ingenting. Det kostar bara. Därför var jag i helgen på Heaven 23 i Gbg; i Stockholm heter motsvarande Himlen där till. Jag förstår att namnen har med utsikten att göra, men det som händer inombords är långt från himmel.

Mia Törnblom säger att du måste tro, men om du inte tror på det så ljug, för snart har du ljugit så länge att du faktiskt tror på det. Jag ljög därför för mig själv under hela min vistelse i himlen och intalade mig själv att Heaven 23 minsann var underbart, snyggt, rent, trevligt och vackert. Fantastiska amaryllisar! Goda drinkar (6’or Captain Morgan och cola, tack ) och härliga vyer dessutom! Hissen var också underbar, speciellt när vi åkte ner vid stängningsdags.. Knäck mig (om ni kan)!

Imorgon är det jag som kokar knäck. Med och utan mandel. På familjär höjd.

Kärnfamilj? -Vi har mer kärlek än så…

Ja, då har julsäsongen dragit igång. Igår firade jag minijul hos mamma. Min lilla lillasyster ska nämligen åka bort över jul och nyår. Jag kommer ifrån något som kan betraktas som brustna eller trasiga familjeförhållanden. Vad som i vardagsmun går under benämningen ‘kärnfamiljen’ finns inte här. Vi har nämligen mer kärlek än så.

Själv skulle jag nog referera till oss som storfamilj, för familj med kärna det har vi, även om den för en utomstående kan tyckas lite för vid eller stor. Jag är äldst och därmed storasyster. Jag har fyra syskon, och visst skulle jag kalla dem kärnan. Mina barn, dina barn, våra barn, ja, så har det alltid varit. Jag har allltid varit någon av de där ungarna, samma gäller mina syskon. Alltid älskad. Alltid behövd. Alltid. Fadersgestalter, det har jag därför flera. Mamma det har jag en, och sedan kan jag alltid låna syrrans om det skulle knipa. Det är helt logiskt, för mig i alla fall. För oss.

Ibland stöter man på någon som gärna vill påpeka ”ja, men det är ju inte din riktiga ….” . Just ‘riktiga’ irriterar mig, för vem f-n har rätten att förklara vad som är riktigt och rätt för mig? Jag förstår ju att den personen som säger så har kärnfamiljen som referens för vad en familj borde vara, men HALLÅ: Är riktigt den kärna som alltid funnits där eller är riktigt den som automatiskt har en biologisk rättighet?

Min familj är en gåva!  Det är så jag väljer att se det. Alla har varit inkluderade i den familjevärld som jag har blivit uppväxt med. Och det är så ”vi barn” gör också. Det är vi bra på, ska ni veta. Det blir ibland mycket mormor och pappa, och däremellan många förvirringar -men vi skrattar mer åt det. Det är alltid lika kul att introducera en ny person: Här har du mormor M och detta är mormor R. Problemet blir bara för en ny att hänga med hur det faktiskt hänger ihop, men det behövs inte. Det är bara överflödig kuriosa.

Jo, som sagt, tomten kom lite tidigt i år, för lilla lillasyster ska fira julens helger i Spanien. Inget ovanligt, det har varit så förr. Julmys -MUMS! Mamma fixade macka med julskinka och sedan myste vi med mammas hemgjorda ris a la malta. I år förärades jag med en meditationsbok, lite ljus och självklart lite vackert julpynt i form av ett hjärta. Och vad jag gav? Jo, det blev en peng. Hon är ju 11 och ska till Spanien.

Jag har en ängel i mitt rum..

Så då var det dags. Upp med alla lådor. Det är en blandning mellan förväntningar och ångest. Men nyfikenheten vinner alltid. Vilka överraskningar väntar mig från föregående år?  Vad kan jag ha köpt som fallit in i den dunkla glömskan? Jag menar givetvis julen, härligt nedpackad i ett par lådor.

Förväntningarna bygger på goda skratt med vänner under mysiga glögg-kvällar, som hos Gun & Stefan i fredags. En perfekt kväll med underhållning (Tack Scenario!), många skratt och gott att äta och dricka i goda vänners sällskap.  Ångesten har sitt ursprung i alla måsten, som att putsa fönster och att konstant spendera hela julaftonen i bilen. I år tar jag tag i allt det där – jag skiter i att putsa fönstren och jag tänker vara hemma på julafton. Inte en meter åker jag, så det så.

Efter några timmar så står hon där, ängeln i fönstret. Ute blåser full snöstorm, men inne är det varmt och mysigt. Stjärnorna lyser vackert och misströstan av att packa ner alla Buddhor uppvägs av allt ljus.  Sist upp är Leos TUBEN. Jag har köpte den i både svart och rött. I december använder vi den röda. Ja, tänk! Hunden har också julfint. Ja, efter lite fix, så är det jul åter igen.

Ja, då återstår bara utsidan. Först upp är att klä trappan och bocken i granris. Men idag är det fortfarande snöstorm så det får vänta…