Etikettarkiv | Jul

Knäck mig (om ni kan)

Knäck -snart är det dags att göra knäck. Jag har idag gjort Rocky Road -för att familjen är så förtjust i just detta julgodiset. Själv föredrar jag sådant som inte är blandat med annat -skumt va? Det lustiga är att jag en gång mötte en likasinnad själ i en bok. Boken hette Den Besynnerliga Händelsen med Hunden om Natten och handlade om en pojke som hade aspergers syndrom. Han gillade inte mat som mötte annan mat -och jag kan känna igen mig i det ibland. Råvorna ska liksom tala för sig själva -det brukar liksom bli bäst så.. Jag föredrar därför choklad utan nötter och frukt. Knäck -ja, gärna utan mandel.

Knäck mig -ja, visst kan det kännas så ibland. Hittade en härlig julkula med just detta budskap. Jag har den i hallen, så jag går förbi den ofta. Knäck mig! -Ja, försök om ni kan, skrattar jag tillbaka varje gång jag ser den. Just i den stunden känner jag mig nöjd över mig själv. Just då känner jag mig stark!

Något som dock numera knäcker mig är höjder. Jag har sedan terrorattacken i NYC lidit av höjdskräck. Bara vetskapen av att WTC har rasat skrämmer mig. Jag mår psykiskt dåligt av att tänka på det och det är märkbart fysiskt. Det började med enbart höjder, men sedan dess uppkomst 2001 har höjdskräcken smittat av sig. Jag gillar inte längre broar, rulltrappor, köer eller trängsel. Jag ser numera en potentiell rasrisk i det mesta. Det är helt ologiskt egentligen. För även om det skulle rasa, så skulle det göra det vare sig jag är rädd eller inte!

Jag har som mål att knäcka min ångest och bota min höjdskräck. Det får vara slut på såna dumma tankemönster (läs monster). Det tar för mycket ork och ger ingenting. Det kostar bara. Därför var jag i helgen på Heaven 23 i Gbg; i Stockholm heter motsvarande Himlen där till. Jag förstår att namnen har med utsikten att göra, men det som händer inombords är långt från himmel.

Mia Törnblom säger att du måste tro, men om du inte tror på det så ljug, för snart har du ljugit så länge att du faktiskt tror på det. Jag ljög därför för mig själv under hela min vistelse i himlen och intalade mig själv att Heaven 23 minsann var underbart, snyggt, rent, trevligt och vackert. Fantastiska amaryllisar! Goda drinkar (6’or Captain Morgan och cola, tack ) och härliga vyer dessutom! Hissen var också underbar, speciellt när vi åkte ner vid stängningsdags.. Knäck mig (om ni kan)!

Imorgon är det jag som kokar knäck. Med och utan mandel. På familjär höjd.

Annonser

Kärnfamilj? -Vi har mer kärlek än så…

Ja, då har julsäsongen dragit igång. Igår firade jag minijul hos mamma. Min lilla lillasyster ska nämligen åka bort över jul och nyår. Jag kommer ifrån något som kan betraktas som brustna eller trasiga familjeförhållanden. Vad som i vardagsmun går under benämningen ‘kärnfamiljen’ finns inte här. Vi har nämligen mer kärlek än så.

Själv skulle jag nog referera till oss som storfamilj, för familj med kärna det har vi, även om den för en utomstående kan tyckas lite för vid eller stor. Jag är äldst och därmed storasyster. Jag har fyra syskon, och visst skulle jag kalla dem kärnan. Mina barn, dina barn, våra barn, ja, så har det alltid varit. Jag har allltid varit någon av de där ungarna, samma gäller mina syskon. Alltid älskad. Alltid behövd. Alltid. Fadersgestalter, det har jag därför flera. Mamma det har jag en, och sedan kan jag alltid låna syrrans om det skulle knipa. Det är helt logiskt, för mig i alla fall. För oss.

Ibland stöter man på någon som gärna vill påpeka ”ja, men det är ju inte din riktiga ….” . Just ‘riktiga’ irriterar mig, för vem f-n har rätten att förklara vad som är riktigt och rätt för mig? Jag förstår ju att den personen som säger så har kärnfamiljen som referens för vad en familj borde vara, men HALLÅ: Är riktigt den kärna som alltid funnits där eller är riktigt den som automatiskt har en biologisk rättighet?

Min familj är en gåva!  Det är så jag väljer att se det. Alla har varit inkluderade i den familjevärld som jag har blivit uppväxt med. Och det är så ”vi barn” gör också. Det är vi bra på, ska ni veta. Det blir ibland mycket mormor och pappa, och däremellan många förvirringar -men vi skrattar mer åt det. Det är alltid lika kul att introducera en ny person: Här har du mormor M och detta är mormor R. Problemet blir bara för en ny att hänga med hur det faktiskt hänger ihop, men det behövs inte. Det är bara överflödig kuriosa.

Jo, som sagt, tomten kom lite tidigt i år, för lilla lillasyster ska fira julens helger i Spanien. Inget ovanligt, det har varit så förr. Julmys -MUMS! Mamma fixade macka med julskinka och sedan myste vi med mammas hemgjorda ris a la malta. I år förärades jag med en meditationsbok, lite ljus och självklart lite vackert julpynt i form av ett hjärta. Och vad jag gav? Jo, det blev en peng. Hon är ju 11 och ska till Spanien.

Jag har en ängel i mitt rum..

Så då var det dags. Upp med alla lådor. Det är en blandning mellan förväntningar och ångest. Men nyfikenheten vinner alltid. Vilka överraskningar väntar mig från föregående år?  Vad kan jag ha köpt som fallit in i den dunkla glömskan? Jag menar givetvis julen, härligt nedpackad i ett par lådor.

Förväntningarna bygger på goda skratt med vänner under mysiga glögg-kvällar, som hos Gun & Stefan i fredags. En perfekt kväll med underhållning (Tack Scenario!), många skratt och gott att äta och dricka i goda vänners sällskap.  Ångesten har sitt ursprung i alla måsten, som att putsa fönster och att konstant spendera hela julaftonen i bilen. I år tar jag tag i allt det där – jag skiter i att putsa fönstren och jag tänker vara hemma på julafton. Inte en meter åker jag, så det så.

Efter några timmar så står hon där, ängeln i fönstret. Ute blåser full snöstorm, men inne är det varmt och mysigt. Stjärnorna lyser vackert och misströstan av att packa ner alla Buddhor uppvägs av allt ljus.  Sist upp är Leos TUBEN. Jag har köpte den i både svart och rött. I december använder vi den röda. Ja, tänk! Hunden har också julfint. Ja, efter lite fix, så är det jul åter igen.

Ja, då återstår bara utsidan. Först upp är att klä trappan och bocken i granris. Men idag är det fortfarande snöstorm så det får vänta…