Tag Archive | Känslor

<3 pappa far

image

Idag är det din födelsedag. Att du inte finns längre är svårt att förstå. Ja, du fattas oss. Du är en saknad vän och fadersgestalt. Man kunde alltid ringa till dig. Du svarade oavsett tid på dygnet. Man kunde prata med dig in allt, bara man accepterade att du ibland visste bäst! Det kanske du också gjorde.

För några dagar sedan fick du ditt tredje barnbarn. Det blev en flicka, flicka nr 3. Dem har så vackra namn, Emma, Charlie och Miley. Mitt och Mr M’s bidrag har inte kommit ännu, men kanske blir det isf en pojk. Jag lovar inget, förutom möjligtvis blå ögon och lockigt hår. Hursomhelst, vi är inte där ännu. Det får allt bli ett bröllop först!

Älskade bror har flyttat till ett större palats. Det ligger på andra våningen och du hade möjligtvis kommit dit via travers. Herr B, min svägerska, bor ovanpå och han hade garanterat hjälpt till med traversen. Älskade bror jobbar och sliter och däremellan lever han loppan. Det verkar inte finnas något stopp – var jag likadan? Syster yster? Ja, kanske någon världsdel längre bort. Lillebror långt bort i stan? Absolut icke!

Jag tycker hösten kom snabbt i år. Det syns kanske mer nu när vi bor i hus. Trädgården är liksom närmare. Leo stormtrivs och vi likaså. Mr M är ju snällare än snällast, men det vet du redan. Och tänk vad vi lärt oss om renovering! Det är hurtiga gänget du fått!

Syster yster har bytt taket på huset i backen, alldeles själv. Med hjälp så klart, men hon ledde arbetet. Jag och Mr M har i vårt hus tapetserat, lagt golv, satt tak- och väggpanel och målat. Lillebror har spacklat och fixat i sin bostadsrätt och älskade bror är officiellt elansvarig, troligtvis för oss alla.

Jag måste dessutom bekänna att vi kommer måla högtalarna. Jag hör hur du skriker, så jag nämner ingen färg. Istället så får du bara lita på mig, på oss. Jag har dessutom några hemlisar, men vi kör tankeöverföring på dem!

Grattis pappa far!

En kokong av bilder..

Kom över ett citat härom dagen från Louise af Boje Gennäs. Det var så här:

”Då tar jag till skrivandet, då bygger jag en kokong runt mig själv och spinner trådar av ord till skydd för mitt ömtåliga hjärta. Jag berättar. Jag analyserar. Jag dokumenterar. På så sätt kan jag småningom hantera det obeskrivliga: genom att just beskriva det.”

För mig kan det även ske i bilder. Jag tänker nämligen i bilder. Jag minns och dokumenterar, men inte som i en film. Utan i bilder som står stilla. Ibland är dem svartvita och ofta har de bara svaga nyanser av färg. Men jag skriver inte bara när jag mår dåligt, även om det faktiskt är lättare då.

I helgen fick vi möjligheten att välja bröllopsfotograf. Jag tittade först och det dröjde inte länge innan jag fann det jag sökt. Mr M la lika mycket tid som mig. Det var enkelt. Bilderna talade till oss. De hade ett språk och en estetisk formgivning lika vacker som tanken på att få dela ett äktenskap med min blivande äkta man. Inte för att han är särskilt fejk nu. För mig är det så att han har vuxit sig större än sambo och pojkvän. Det känns som om det tillhörde vårt initiala skede. Något som redan har passerat oss förbi.

Kokongen runt mig själv, har dock vittrat något. Jag har i vår värld stängt in oss. Vi finns här och i öppningen finns dem som vi vill kalla våra vänner och vår familj. Det där ytliga har inte längre sin plats, utan möjligtvis i vardagen på jobbet och när vi småhandlar här på lokal. Vårt hus är för oss och livet likaså.

Ikväll fylls soffan med goda vänner. För att göra det enkelt blir det grillat direkt från lokal. Trådar av ord ska summeras och bottnar säkert i många skratt. Det gäller att vara här och nu.

Will you be my Valentine?

image

Ikväll känner jag mig lite bortskämd! Alla hjärtans dag brukar för mig gå under benämningen mammas födelsedag och det gjorde den även idag. Vi drack massor av kaffe, pratade om gårdagens tjejkväll, framtidens planer och såg på TV, självklart inredningsprogram. När jag kom hem väntade en jättebukett med mina favoriter liljor och rosor. Dessutom en söt nalle och en hjärtformad ask med världens godaste choklad. Och det bästa av allt, det fantastiska kortet. Han har talang för att skriva kort min älskling. Man blir tårögd.

Jag blev något överraskad för vi hade inte planerat så mycket. Av mig får han god mat från bästaste Thai, nybakat -självklart kladdkakemuffins samt en present från David Beckham’s sortiment -för att jag ska få något snyggt att vila ögonen på! Ni har väl sett reklamen? Då vet ni vad jag får njuta utav varje dag! Jag tycker att min man är snyggare än Beckham. Jag tänker dessutom ge honom massage, för det är han värd. Varje kväll hela veckan. Mitt kort, det kommer här

Underbara Mr M 

Söt*****, det är enkelt att älska dig! Jag tycker om att du tror på mig, att du bekräftar mig och att du tröstar mig när jag är ledsen. Jag älskar ditt skratt, att se dig le och jag älskar att vakna vid din sida. Det gör mig trygg. Jag tycker om din impulsivitet, den har tagit oss runt om i världen och jag längtar redan till vår nästa resa. Vad sägs om Grekland?

Precis som du, så hoppas jag också på en evig framtid med dig. Du gör mig glad! Jag finns för dig, alltid vid din sida. Du finns för mig, alltid i mina tankar. Jag hoppas att jag alltid gör det som är bäst, även för dig, för oss. Du är fantastisk!

Jag älskar dig -igår, idag och imorgon!

Världens sötaste kille, min Valentine! ❤

Avslutar med en Alla hjärtans dag – present från min lillasyster. Visst är den söt! Det står SYRRAN på andra sidan. I ❤ U too!

image

Julstämning infinnes

Det har varit många tankar idag kring granen i skogen. Det är härligt att så många uppmärksammat just detta. Idag har jag fått veta att det är en arbetskollega till mig som satt upp lyktorna i den lilla granen. Han förlorade nämligen sin fru runt jul för några år sedan. Hon brukade gå den vägen till sitt arbete och jag antar att han ville skänka henne lite ljus på vägen. Visst är det en vacker tanke? En vacker och inspirerande handling minst sagt. Nästa gång vi passerar granen tänker vi tända ett ljus och skänka honom och hans familj en tanke. Leo har lämnat oss för stunden men kanske blir det snart en tur dit ändå.

Mr M spelar julmusik och kokar knäck. Igår var det ju jag som stod för julgodiset så idag har jag fått vilat lite och sett på matprogrammet där de bjuder hem gäster och just nu har jag en minut för reflektion. Julstämning? Ja, det börjar kännas att snart är det jul. På arbetet fick vi besök av tomtar med klappar och bästa kollegan bjöd på julfika med köttbullar, saffransbiscotti, och nybakat. Fantastiskt! Här hemma dansar Mr M sött och jag skrattar. Jag har ställt upp formarna och vi väntar på att kunna forma smeten till kulor. Han sjunger White Christmas, kanske inte så bra men väl med känsla.

Nu är det dags för mig att hjälpa till att skeda upp. Jag vill önska en riktigt god juluppstart till alla er där ute.Hoppas att ni har det lika bra som vi. Kanske ni också borde tända ett ljus för någon ni tycker om. Kanske för någon som just ni förlorat. Kanske en lykta på, för någon annan, ett oväntat ställe. Jag tror att jag ska det. Lite ljus kan behövas här i mörkret. Den goda julen är på väg och mycket kärlek med den.

En nästan ordlös ledighet

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Det finns ibland inte utrymme för så många ord. Jag väljer därför att summera med bilder. Jag har haft en deppig vecka trots att jag ibland mår jättebra och är lycklig.

Några exempel på detta kan vara att jag blev jätteglad över blommorna jag fick, för att i nästa stund undra ”varför jag fått denna muta”. Idag fick jag en komplimang och som svar hörde jag mig själv yttra undringen ”varför säger du så”. Jag gråter för att jag vet att det är ovärdigt av mig. Men det gör jag bara när ingen hör eller ser.

Livets funderingar handlar därför mycket om att släppa och samtidigt stanna i nuet. Leva här och nu utan att hamna i något dåligt. Att ta till vara det jag har, för det är inte dags att lägga ned eller rymma. Det finns ett värde i att vara här.

Nu får ni lite bilder på allt det goda..

Ett oväntat möte den 28 januari 2011

Eftersom Mr M fyller år gör jag här något av en hyllning till honom, eller kanske mer till oss, Mr M och jag. Tänk att man kan ragga som Frihetsgudinnan? Ja, det går! I samband med en personalfest på jobbet avslutade jag kvällen med ett oväntat möte. Det var den 28 januari i år och det skedde hemma i huset i backen. Jag hade varit på vinprovning med trevliga arbetskamrater, jag som inte är särskilt förtjust i vin, och plötsligt hemma i soffan fanns där Mr M. Vi hade suttit i soffan förut, men inte på samma sätt som då. Det var helt oväntat, så jag ”skyller” på honom och han ”skyller” på Captain Morgan. Ja, nu ska vi köpa en gemensam soffa. Varför har man då memorerat datumet? Jo, det är enkelt. För den natten blev älskade bror brutalt misshandlad här hemma i sin säng, därmed en kväll att minnas på alla sätt och vis. På både gott och ont.


Som sagt, det var en riktigt trevlig kväll som tyvärr avslutades på ett alldeles förfärligt sätt. Det ligger bakom oss nu, med endast rätten som väntar. Det fanns mycket som hände och vill ni läsa mer om det så kan ni kolla  ” som i en film, faktiskt”.    Man kan fråga sig varför Mr M röker på bilderna, men jag och älskade bror gjorde ju det, så jag antar att han ville göra sig till. Jag minns att jag släckte hans cigg och sa att ”söta pojkar får inte röka, speciellt inte om dem inte gör det annars”. Vi åt pizza dagen efter medan älskade bror pendlade mellan sjukhus, ambulanser och sängläge. Det var en tuff tid.

Mr M åkte sedan till tjänst i Försvarsmakten, men efter allt som hade hänt gjorde det att ingen av oss mådde bra, varken älskade bror, Mr M eller jag. Efter tio långa dagar kom han äntligen hem igen och livet började om, även om det skulle dröja för älskade bror att ha ork att flytta hem till oss igen. I The Chef Returns kan ni läsa om Mr M’s återkomst. Jag hade då läst ett blogginlägg om scones och gav sken åt tanken att kanske Mr M kunde baka scones eftersom det är så gott med nybakat bröd. Det första han sa när han kom hem var ”så jag ska baka scones alltså”, och vet ni vad, det har han faktiskt gjort.

I slutet av februari åkte jag till England. Det var en resa jag planerat sedan tidigare. Efter några dagar där insåg jag att det var konstigt att sova själv, så givetvis fick han komma med till England. Han ville så gärna åka The London Eye, men jag är skeptisk till höjder, men nu har jag bestämt mig, så nästa gång vi är i London så får det bli The London Eye, så är det bara. Madame Tussauds var också ett önskemål, men det har vi ju gjort i Dublin, så det kanske räcker.. Ja, vi får se vad framtiden har att erbjuda!

Mars månad bestod av en hel del fest med både nya och gamla bekanta. Vi hade roligt, drack och sjöng. Vi spelade mycket kort och däremellan såg vi på fotboll. Vi lagade också ofta mat och höll oss mest i huset i backen faktiskt. Det var en härlig tid!

I april någon gång så kändes det att man inte längre var singel. Det började bli komplicerat att prata med folk då vi bara var ”vänner”, så en kväll efter att jag varit hos en god väninna, Heleena, så var vi överens om att vi var ihop. Det var precis innan älskade brors födelsedag. Det befästes sedan på något sätt genom ändrandet av ”relationship status” på Facebook. Vi åkte sedan till Spanien som pojkvän och flickvän -en alldeles underbar resa!

Vad är då det bästa med Mr M? Jo, mycket. Han är alltid glad, snäll och ödmjuk. Han är väldigt omhändertagande, och jag antar att det är därför han är så populär inom vården. Han gillar närhet, som att sova tätt intill mig (bara det inte är för varmt) och vi duschar nästan alltid tillsammans. Han skickar alltid gulliga sms. Det är han oerhört bra på och jag hoppas att han aldrig slutar göra det. Vi kramas och pussas ofta, och det är något som jag tycker mycket om. Han är bra på att laga mat och gillar faktiskt att ställa till med fest och piff. Det är han bra på. Han är en riktig gottegris. Han gillar dessutom rosa drinkar och dricker helst cider, vilket är helt normalt på Irland. Älskade bror brukar säga att ”det är tvärt om i ert förhållande”. Det ligger något i det då jag är äldst, tjänar mer och gillar öl. Hur som helst, där har ni det. Nu måste jag verkligen packa för födelsedagskillen och jag åker till Turkiet om bara några timmar. Kram på er!

Sötnosen äter frukost i Dublin!