Tag Archive | Lennon

Matrialist?

Idag kom jag hem nöjd från ett snöigt Göteborg. Jag älskar Göteborg! Inte mer än New York City eller Köpenhamn, men nästan. Jag till och med funderar på att köpa mig ett litet ställe där… Men kanske vore kusten att föredra? Eller utlandet? I min extensiella ångest känner jag att jag måste rota mig på något sätt, och kanske är ett husköp då att föredra. Ja, jag vet inte.. Jag har liksom inte tänkt klart än.

Läste på en status något i stil med att ”vore jag rik så skulle jag ge bort hela min förmögenhet”. Att det var en mycket nobel handling, var min första tanke. Så här i efterhand funderar jag på om det inte är att ta den enkla vägen. Att ge av sig själv är nämligen mycket svårare. Ger man av sig själv så ska man också få tillbaka till sig själv. Att ge bort sin förmögenhet är givande ur ett matrialistiskt värde, men frågan är vad det förändrar.

Ibland tar jag mig en funderare och ser in i min spegelbild -är jag matrialist? Jag skulle nog gärna svara nej på den frågan. Men visst har jag matrialistiska värden och gillar att leva ett liv med bekvämligheter. Jag betalar hellre för mycket och får det jag vill ha, än köper en massa billigt skräp -är det matrialistiskt? Hmmm.. Nää, jag tycker nog inte det.

Jag erkänner dock att jag köper alldeles för mycket skor, vilket är en typisk tjejgrej. Jag har köpt två par stövlar under december månad och kontemplerar på att göra ytterligare ett skoköp i den lilla söta butik uppe på torget. Kanske köper jag för mycket kläder också? Idag fick jag bland annat en fantastisk klänning och en underbar kjol med mig hem från snöiga Göteborg. Desigual är en favorit som jag trivs med -så är det bara! Mest för att färgerna är så underbara! Heja Göteborg! Köpte dessutom ett matchande set till baby Charlie (mosters älskling =). 

Vissa köp har jag tänkt längre på än andra. Det är här pelikanen kommer in, likaså min älskade Mini. Nästa sånt köp blir spis och kylskåp till det nya köket. Jag bara måste ha ett rött SMEG kylskåp. Kosta vad det kosta vill. Det är så det är. Möjligtvis kan jag ta ett i en annan färg, så som vit eller creme, men den kylen blir det. Så är det bara. Vad det gäller spisen så har jag några alternativ att välja på, så där krävs mer arbete från min sida.

Ibland är det så att man bara instinktivt hittar det man vill ha, som när vi var i Thailand. Vi hade letat efter en säng länge, länge. Och plötsligt fanns den bara den där. Den är handgjord i mahogney dekorerad med drakar, vatten och lövrankor och den innehåller inga spik eller skruv utan sätts samman av endast ”good workman ship”. Drakarna skyddar oss mot ondo, och de andra står för evighet och fertilitet (!). Den åkte båt hem, medan vi satt på flyget. Vad som tog oss 12 timmar, ja samma resa gjorde sängen via vattenvägen i 21 dagar. Den är ett riktigt bra köp! Matrialist? Nja, man bör ju ha en säng att sova i..

Ps. I Göteborg var vi byggentreprenörer som blev bjudna på god mat och dryck samt en mycket rolig kväll på Gothia. Underhållningen för kvällen var att vi tittade på Stjärnklart 2010, en trisam föreställning med kapellmästare Anders Berglund. Artister som medverkande var Charlotte Pirelli, Peter Jöback, Magnus Carlsson, Annelie Rydé, Jerry Williams och Sarah Dawn Finer.

Det var en mycket bra show med ett kanon bra band, bra dansare och en fantastisk akrobatör. Spännande nog inkluderade showen John Lennon, The Doors, ämnet hjältar; heroes och låten som vi valde till pappa fars begravning: The Show Must Go On -alla tankar och funderingar som jag täckt här på bloggen fanns på något sätt representerade! Ibland är det intressant hur allt bara hänger ihop…

Annonser

There’s a little bit of Lennon in all of us..

På självaste John Lennon-dagen, ja just idag är det 30 år sedan han blev skjuten, slår verkligheten ner på mig form av en Da Vinci-kod. Att allting hänger ihop, ibland mer än vad man först kan tro. Ibland går man till djupet och blir överraskad, ibland inser man förtvivlat motsatsen. Det är som att summan av allt jag är, redan finns. Fast någon annanstans.

Jag är medlem i en ekokasse. Det betyder att jag får ekologiska råvor hem. Får, nja inte riktigt, betalar för att få ekologiska varor. Sist kvar i kylskåpet av alla grönsaker igår var dessa jordärtskockor. De ser inte mycket ut för världen kan jag lova, utan de är mest knöliga, jordiga och totalt färglösa. Därför har jag aldrig köpt dem i butik. Visst, burksorten är jag bekant med. Den har jag intagit på något pizzahak snabbt ditslängd i mitten av en Quattro Stagioni, men aldrig mer än så. Men allt är inte vad det först ser ut att vara. Behöver jag berätta att jag blev positivt överraskad? Denna lilla knöl blev fantastiskt god kokt med smör på. Nu önskar jag fler jordärtskockor i ekokassen! 

Jo, och den där Da Vinci-koden, som har sitt samband med Lennon, uppenbarade sig plötsligt i form av en sång Ps. I Love You. Denna sången, skriven -62 blev sedan en bok, som sedan blev en film, som helt befriad av sitt ursprung hamnade i mina händer. Att tre minuter av musik kan resultera i en 400 sidor lång bok känns som ett mysterium värdigt att själv upptäcka!

För inte länge sedan hände även motsatsen, att en sång korsade min väg, A Rose for Emily -tack för den Magister C! Det hör till saken att jag tänker i bilder. Och när jag hörde denna underbara låt, så såg jag den i bilder. Det var bara det att det inte var mina egna inre bilder, utan jag kände igen dem som en novell, vilket det också var. Detta ter sig dock som ett mindre mysterium, för mig i alla fall.

I New York bodde och arbetade jag i närheten av Dakota building. Just idag samlas det mycket människor utan för denna byggnad där John Lennon och Yoko Ono bodde för att tända ljus och lägga blommor. Mitt emot i Central Park ligger också en park dedikerad Strawberry Fields och där man har en minnesplatta som det står Imagine på, likaså här samlas människor. Själv hade jag blöjor när han dog, men det finns som sagt lite Lennon in all of us. Jag uppskattar musiken (främst den som är inspelad i Mono hade pappa far förtydligat, så jag gör det). Kan tänka mig att nästan varenda pub på Upper West Side spelar just John Lennon-låtar, ja, The Beatles-låtar i allmänhet, just idag. Jag refererar dock till vinyl, och det har väl knappast pubar idag.

Avslutningsvis så finns det flera ord som förföljt mig i drygt en vecka nu, kanske längre. Den första är Crowley, som jag inte helt satt in i en tankekedja ännu; men tro mig, jag ska! Det andra är Adastra. Och detta har jag studerat nogrannt. Det visade sig tillhöra en fras på latin : Ad Astra Per Aspera och betyder: To The Stars by Hard Ways. Detta fann jag medan jag lyssnade på Working Class Hero (alla versioner som någonsin spelats in, typ) och läste John Lennons sista intervju där han uttryckligen sa att han inte ville bli känd as another ” dead hero”. Suck…