Etikettarkiv | livet dagbok

När får jag veta mitt distrikt?

Jag har vaknat upp i en värld något apokalyptisk. Det känns som om att jag är deltagare i en bok eller möjligtvis en film. Jag befinner mig i gränslandet av Hunger Games. Jag väntar på att bli tilldelad mitt distrikt. Jag tar bussen till The Capital, och jag åker nästan ensam i en öde värld genom ett landskap som vittnar om att våren faktiskt har kommit.

Vi trängs inte på bussen. Alla sitter tysta med goda avstånd och varningsskyltarna hänger tätt så att man inte ska glömma vad som faktiskt pågår. Jag är tacksam att min kusin ofta delar vägen med mig, då hon som oftast väljer att se världen mer positiv och låter sig inte påverkas på samma sätt.

Väl framme, istället för att bli deltagare i ett spel, blir jag mer normaliserad eftersom skolans värld inte gjort några förändringar ännu i den formella strukturen. Jag möter mer människor än vad rekommendationen egentligen säger. Vi sitter tätare än vad rekommendationen säger. Vi äter matbuffé och vi står i kö. Vi ingår i folksamlingar. Det finns en trygghet i att allt är som vanligt, men ändå våndas jag i att det är galenskap ändå.

Mitt ansvar är att vara hemma vid minsta symptom men i övrigt att fortsätta som vanligt, med parentesen att jag ska förbereda för en eventuell stängning. Men allt är inte som vanligt. Jag blev senast härom dagen tilldelad informationen att jag som kommunalt anställd kan behövas i andra sammanhang. Så här i efterhand kan jag inte låta bli att fundera på om jag just blev tilldelad mitt distrikt.

I affärerna har folk hamstrat varor och jag blir påmind om boken Slutet. Där väntar man på att en komet ska komma och förinta jorden. Det är sommar och alla förbereder sig på kometens ankomst i september. Vissa människor väljer att försöka leva som vanligt medan andra förbereder sig för livets slutskede. Boken har med de större frågorna; Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut?

Efter statsministerns tal slötittade jag på Agenda på SVT och jag blev så irriterad över Kerstin Hessius tankar kring tid. Vem kan sätta en sluttid på en spridning av ett virus som sprids på vår planet? I boken Slutet kan man finna viss tröst i att det slutgiltiga slutet har en tidpunkt. Där, i den pre-apokalyptiska världen, brottas man istället med frågan; Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö?

Just idag sitter jag hemma. Jag kände mig tät i bröstet och tung i huvudet. Vad som är vad är svårt att urskilja men att jag behövde vara hemma var ändå definitivt. Tidens vingslag från Decamerone gör sig påmind. Dessa människor flydde sig undan pesten och roade sig med att berätta historier för varandra. Mina tankar har kanske inget samband men jag sammanfogar dessa glimtar då det är mitt sätta att ta mig igenom min vardag. Det känns som om att moder jord faktiskt blev förbannad över människans uppförande och skickade oss alla i rumsarrest för att tänka över vad vi gjort. Och här sitter vi nu och funderar.

Hemma i min säng kan jag skratta åt det faktum att det verkar som om både Greta Tunberg och Donald Trump har delvis fått som de vill. Människor flyger mindre och gränserna är stängda. Jag känner glädje åt kanalen i Venedig och jag oroas för alla företagare som kanske måste stänga sina företag. Jag är tacksam för alla som sliter i vården. Jag beundrar mina kollegor i skolorna som sliter hårt denna tid. Jag känner tacksamhet för den fina stämning som ändå funnits i skolan. Tacksam för livet. Tacksam för min familj. Tacksam för Sverige. TACKSAM.

När man tvättar, ja då tvättar man..

Finns det något härligare än att vakna upp i nytvättade sängkläder? Ja, det gör det säkert, men visst är det alldeles underbart? Precis som på hotell föredrar jag vita sängkläder, för man sover bättre då. Vi har tvättid i eftermiddag så igår passade jag på att byta det jag kunde för idag åker all tvätt i tvättmaskinen. När man har tvättid är det det som existerar och man kan inte göra så mycket annat. Det är en stor skillnad från att bo i hus.

I vårt kvarter, precis som i alla andra, finns det en tvättstugepolis. Det visste vi redan innan vi flyttade in. Vi har därmed blivit varnade. Antar att någon måste ta den rollen, varför är det så?, så vi gör därmed vårt bästa med att sköta tvättiderna och hålla tvättstugan ren. Jag vill inte bli tagen av tvättstugepolisen!

Något annat som vi märkt av är det där med köksfläkt. I huset fanns där ingen, så även här glömmer vi bort att vi har en. Den ena får påminna den andra om att vi faktiskt har en nu. Igår så hade jag den på det lägsta och jag var jättenöjd över att jag kom ihåg att sätta på den men glömde däremot helt bort att stänga av den. Det tog några timmar innan jag insåg att den var på. Dessutom har vi varmvatten här i lägenheten, hur mycket som helst och när som helst. Det är bara att vrida på kranen -fantastiskt!

Härom dagen så pratade vi om bröllop och det faktumet att det är skottår nästa år. Jag vill nog gifta mig. Det sägs ju att flickor får fria på skottårsdagen, eller är det året i säg?, så det kanske jag ska göra. Och jag sa till Mr M att även om han inte vill så får han offra sig, det är ju bara att gifta om sig! ”Du får göra som din pappa, gifta om dig isf om du inte blir nöjd!”=D

I morse skickade en gammal väninna ett meddelande om att jag handlat ett gravtest i grönsaksdisken. Jag refererar inte till väninnan som gammal för att hon är det, utan bara för att jag träffade henne i mina tidiga tonår. Testet var i hennes dröm positivt och vem vet, hon kanske är synsk trots vårt, mitt och Mr M’s , praktiserande av säkert sex. Idag övervägde jag därför en kort sekund att låna en bebis tillsammans med min partner in crime på jobbet. Vi kom dock fram till att tid icke finnes så vi lät den snällt vara kvar hos sin mamma. Det var en riktig goding! Efter jobbet åkte jag istället till apoteket och köpte mer kondomer för att vara på den säkra sidan.

Jag har följt en blogg som en vän i USA har. Den handlar om hur hon får sin man att äta grönsaker. Den är väl typ nedlagd nu men den fanns i alla fall här . Jag har alltid varit förundrad över hur det var möjligt att ha en blogg om hur man får män att äta grönsaker. I dagsläget är jag inte längre det. Jag vet vad hon pratar om. Nedan ser ni dagens gryta där jag gömde en hel del grönsaker. Skriver inte vilka, för han följer ju min blogg så han får vara ovetande om alla nyttiga kalorier han fått i sig idag.

Och vet ni vad, vi har fått en dammsugare. Den funkar fint!

image

image