Etikettarkiv | London

2020 – vilket år!

Vi inledde 2020 med älskade pärongänget följt av sjöjungfrukalas för Torres. Mamma och Bosse följde sedan med oss till vårt älskade Fuengirola och likaså Mikael med familj. Sedan slog Corona till och världen blev inte längre sig lik. Vi avbokade vår Londonresa med syskonen; Sorry Gunners – another time!, och Matheo fick faktiskt inget barnkalas. Vi blev även utan Astrid Lindgrens Värld och Liseberg.

Jag for till jobbet vanligt, vilket är tacksamt. Det har gett mig tröst, att något faktiskt får vara så nära vanligt som det bara kan. Lite mer på distans och med undantaget att jag fikar med eleverna och inte längre med kollegorna – klart godkänt ändå!

Vi semestrade på hemmaplan och upplevde därmed Akvedukten i Håverud och Slussarna i Trollhättan. Vi besökte som alltid Karlstad och familjen där. Vi gjorde också en snabbvisit till Hasse och fantastiska Grebbestad.

Många goda hamburgare har det blivit även 2020! Ett speciellt tack till Bastard Burgers i Karlstad, där vi satt efter Torres köpt sin första skolväska. Ett fantastiskt minne!

Givetvis har 2020 inneburit fika på Hamrane, Eventorps samt Ekholmen och flertalet cheesecakes på Jessica’s. Sånt kan man inte vara utan! Vi har dessutom traditionsenligt avnjutit freakshakes på Esters, som nu har valt att stänga för gott.

2020 var året som vi odlade gurka och tomat som proffsen! Vi råkade riva vår uteplats medan vi målade huset och köpte därmed ett nytt uterum. Vi installerade dessutom en terasspool, som mannen i huset just nu inte får använda. Han har nämligen avslutat året med att få ett nytt korsband!

Vi har precis avslutat vår första termin på ridskolan och jag känner mig tacksam för dessa varelser – att få hänga i stallet har varit underbart! Jag har landat i att häst faktiskt luktar gott.

Jag ser fram emot ett fantastiskt 2021! Gott Nytt år önskar jag er alla ❤🥂🍾

årets sista krönika

Det  är nog så att detta är årets sista post. Nyår står för dörren, vinden viner ute och tiden tickar fram till ett nytt år. Det sägs att klockor ringer, men jag har aldrig hört några. Bara nedräkningen 10, 9, 8, 7… Jag stannar på 7, för det är det nummer jag gillar bäst. Mitt år hade många likheter med vädret. När det var mörkt var det mörkt och sakta men säkert ljusnade det. Däremellan fanns en massa tung snö att förflytta, men familj, grannar och vänner hjälpte till med att hålla uppfarten snöfri.

När våren kom blossade en kärlek upp, likt de knoppar som brister. På hösten städade vi rent och nästade för vårt egna boende. Med sommarens lycka i ryggen kände vi att vi var redo att stå på egna ben utan älskade bror. Vi var redo att bara rå om oss. Det var en förlust på många sätt, men vinsten är varandra med ringar på våra fingrar och drömmar om bröllop på sagolika platser. Att älska Mr M har varit en av årets bästa upplevelser. Att få vakna vid hans sida är alldeles underbart!

Året har innehållit en del sorg och 2011 som år har absolut definierat familjeförhållanden och markerat skillnaden mellan släkt och familj. Familj håller man närmast. När domen äntligen föll var det en lättnad och ändå en sorg. Inget straff är någonsin tillräckligt för att väga upp för alla sömnlösa nätter, för alla tårar och för all uppgivenhet som händelsen du orsakade. Men tanken på att jag har mer räcker för du finns inte längre. Jag uppskattar dock att du ringde för du är släkt, så jag respekterar det, men dina handlingar gör att jag alltid kommer gå åt ett annat håll, och det är bort från dig, dit du inte längre är välkommen. Det är synd att det blev så här på livets resa och jag summerar det som att det borde inte hända oss. Det skulle aldrig ha hänt.

2011 har också bjudit på många resor. Mr M och jag har trampat runt i regnet i London. Mr M briljerade i tunnelbanan och jag vägrade The London Eye. Jag har nu lovat honom att vi åka tillbaka och fixa detta, kanske med pappa i släptåg. Jag skriver pappa, och even though förlusten över pappa far är stor har jag  ju dock min pappa kvar i livet, vilket jag är tacksam för. Mr M och han kan prata på ett sätt som jag aldrig lyckats med. Det gillar jag. Det gör att jag kommer närmare honom jag med. Kanske kan han följa med oss på en resa, då han  nämligen drömmer om London. Kanske kan det bli verklighet 2012?

Några veckor efter London styrde vi kosan mot Spanien. Vi bilade runt med sikte på Torrevieja. Det var en upplevelse på många mil och vi hade mycket kul. Några veckor senare åkte vi till Dublin. Dublin fångade våra hjärtan och vi var nyligen där igen då det är en fantastisk stad som har mycket att erbjuda. Att medelåldern i Dublin ligger på 26 år kan vara en anledning, men att det var min födelsedagspresent från Mr M är nog den främsta. När Mr M fyllde år firade vi med två veckors semestrande i Turkiet. Underbart det också! Salta bad och massvis med sol. Vi hade dessutom planerna på att besöka Kina så här över nyår, men den resan bokade vi om på grund av många anledningar. Det blir ett äventyr för 2012 istället. 2012 är året då drömmar blir verklighet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

The tooth fairy came last night..

Sometimes life offers you a gift way beyond a dream. Sometimes life offers you hardship and pain. The weak is being strong, The sick is being brave, The tired one is sleeping… You just go on, and somehow you get things done. To be complete and fulfilled is what matters the most.

In times of sickness, someone has to be the strong, yet the brave is filled with hope. Watching strong signs of vitality and being in the land where the toothfairy lives is completion in everyday life. In happy moments like baking a chocolate cake or just going to the park or in between dreams of treasures and newspaper-eating crocodiles, you feel really blessed. Yesterday the tooth fairy came.

Today was a lazy day and did not really ended up as we had planned. Yet we had another good day. Tonight it is time for some moroccoan cooking, cous cous with lamb. Friends to the family is coming over and I am expecting a reallt good night.  Soon the girls will be back from the pamper birthday party. Really looking forward that! Tomorrow we might do London City.

doubting the present? naaww..

Okay, sometimes life is better than just being good. Being on leave is one of those moments. I love travelling. I always have, I always will. That’s a relationship I will maintain. There’s no doubt in my mind. I will definitely explore London soon again. VERY SOON!

Today we had a lazy day – we are so tired! It might be because we went to the gym yesterday. I am hurting!! Anyway, We went to the park to feed the birds and the ducks, looked at houses around Romford and then went to Hornchurch for lunch -good, spicy Mexican food. It was great! During dinner we had a heart to heart girl-talk.

”Well is he your friend?

-Yes.

Do you snuggle?  (GIGGLES)

-Yes.  (MORE GIGGLES)

So he’s your boyfriend then?

– Hmmm. (EVEN MORE GIGGLES.. And now they can’t stop giggling… =)

..oOOo..

Snubblade over John Patrick Shanley´s pjäs Doubt:

Is it doubt (so often experienced initially as weakness) that changes things. When a man feels unsteady, when he falters, when hard-won knowledge evaporates before his eyes, he´s on the verge of growth. The subtle or violent reconciliation of the outer person and the inner core often seems at first like a misstake, like you’ve gone the wrong way and you’re lost. But this is just emotion longing for the familiar. Life happens when the tectonic power of your speechles soul breaks through the dead habits of the mind. Doubt is nothing less than an opportunity to reenter the Present.

Doubting the present? naawww…

Tonight we’re off to Zumba class. I am looking forward to it. Did I  tell you that I spotted a black Mini today with a pink Union Jack flag? I wanted it…  Still want it.. This is however Mini-country… Tomorrow I will fall in love with another one… I am not doubting that either…

Monday in Essex it is..

Monday morning and Detox week is beginning. Coffee first, then lemon water… Don’t be surprised but today I am hitting the gym -well WE are. The gym is downstairs, just outside the elevator, so there is no reason for not going there. But I am somewhat lazy, and somewhat lucky, or at least used to be when my flat stomach did not require any sit ups. I guess those days are over. I somehow got fat, but I am changing all that now. So the gym it is.  And I will buy some new track suits, because the one’s I have are falling off of me -I need a smaller size. I think we’re hitting HM for that. You gotta love HM, no matter where you are… ‘Somehow’ is not really a ‘somehow’, since I was over eating -period! I am not clueless..

I’ve only been here for a few days, and as always, I am already thinking in English. It’s natural. When you’re in Sweden it may seen a bit odd, but being here is making me remembering the old days. It is how I always used to think and speak – how me and M A speak. The girls actaully don’t know a lot of Swedish, since English is their means of communication, so here it may seem a bit rude to speak Swedish -the girls reminded us of that the other day: Please speak English!

We spent last night on the couch, just hanging out, reading, watching TV, snacking and eating good food. Here we are cuddling, me and K. She’s so cute! =)

We did some shopping today, being the Essex girls that we are.. And of course we did Costa as well.. Even though I drank a large coffee, I am tired. Shopping drives me insane.. I honestly don’t like it, but I do love clothing. And I have a lot of it. Luckily the boys don’t need a lot of storage, because I need theirs as well. And I might be bringing something from London – or I am… 

Dinner at home is coming up – M A is making fresh pasta with pesto – yummi! – and then I think we’ll be on the sofa for another night. Did I tell you I got freshly baked bread this morning? Accompanied with cheese and fresh fruit.. = ) ROMFORD IS GREAT!.

Romford is the place to be..

Okay, so London is treating me good. Det finns sa mycket att gora, so many things to do. Today is a slow day though. We hit the bookstore -I promised the girls a book each. They are great readers! A, who’s about to turn 8 is really enjoying Roald Dahl.. She was telling me yesterday about Mathilda.. Funny, that’s what’s my students at school are reading.. We did on the otherhand get another book : The wishing chair collection by Enid Blyton. Interesting – I used to read Enid when I was young. Well, everyone has, haven’t they…. My only complaint would be the laptop I’m using.. It’s from Thailand.. The lettering is a bit funny,.. And finding the questionmark is somewhat impossible.. I have found it once.. Perhaps I will again.

I have known my friend for 16 years. We were going to upper secondary school then. And some years later she met N -the greatest guy ever.. We were then living in New York. They are married now and Mr and Mrs MN A have been together for 14 years.. That’s something, isn’t it.. Their children are just the cutest girls ever. Together they have travelled the world – They’ve been almost everywhere and their latest adresses have been Bangkok, New york and when they moved to London, they were actually thinking about Japan instead. Their children have several passports and they speak at least 5 lanuages between them. They live a life where quality of life is not measured by how nice furniture you have. That’s something to strive for..

Saturday turns into Sunday. Here at the bookstore.. Great vanilla lattee! YUMMI =)

Förbannade flygplan…

Förbannade flygplan -det är så jag vill summera känslan när man vet att man snart ska flyga. Man läser flygplansstatistik, flygbolagsstatistik och lyssnar på vänner och kollegor. Det hjälper inte. Inte ett dugg. Det blir bara värre. Dessutom har jag på inrådan av mina vänner i London bokat bolaget som jag egentligen inte alls vill åka med. Ett lågprisbolag -”det är billigt, enkelt och bra!”. Nu ångrar jag mig. Gillar inte lågprisbolag. Jag frågar mig: Är det lågpris på bekostnad av vingar? Är planet ens flygbart?

Har ni sett Elvis i Glada Hudik? Ja, ensambeln skulle i allafall flyga till New York och när man väl baxat in alla skådisar på planet och sett till att de är fastspända går flygvärdinnan igenom flygsäkerheten. När hon kommer till delen där hon berättar om emergency-case landings och tar på sig den gula flytvästen för att visa hur den ska blåsas upp, ropar en medlem ur ensambeln förskräckt;  ”Men snälla, kan inte någon berätta för henne att vi ska flyga. Vi ska faktiskt flyga”… Ja, jag anser att detta är helt logiskt, flyger gör man ju i luften, även om jag vet att plan faktiskt flyter.

Mitt plan ska hålla sig i luften, det har jag bestämt. Härligast är dock ändå när man är på säker mark. Jag är egentligen inte flygrädd, utan har flugit mycket själv, speciellt under tiden då jag pendlade till New York. Men dock finns där en groende ångest, kanske liknande den som finns när man sitter instängd i en kyrka eller placerad i en evighetskö till kassan -panikångest!  

Idag har varit en dag där allt mellan jord och himmel finns, mest förbannade flygplan givetvis. Vi har myst, asgarvat åt roliga klipp från Stockholmsnatt och faktiskt arbetat en del också. En elev ska också ut och flyga, så visst, det har blivit en del res-prat. Vi ska ju båda shoppa, och London & New York har ett visst utbud som är liknande, till och med samma, så vi har diskuterat packning och övervikt. Det är härligt med lov!

Ikväll blir det världens största godispåse. Det dämpar säkert flyg-ångesten. Det är det jag vill tro för att förtjäna extra mycket godis. Jag måste dessutom packa för vi åker tidigt. Sedan lämnar jag separationshuset med en viss ångest och saknad. Men igår kväll konstaterade vi att i april, ja, kanske då, kan vi ha det nått så när trevligt och iordning hemma. Vi verkar i alla fall fått utplacerat en soffa =), eller ja, en soffgrupp. Det kommer att underlätta vårt lilla boende. Det är nämligen så att någon äger en hel del grejer som behöver hitta en plats -någon som i alla, och vi är inte direkt kompatibla. Men vi kan bli…

…inre monolog utan Internet…

Jag är utan Internet.. Det känns något hopplöst… Jag har ett visst beroende. Större än vad jag trodde faktiskt. Har lånat M’s mobila trådlösa och det funkar bra men hans tangentbord är skit. Våga vägra space, säger jag bara. Detta blir därmed ingen krönika, utan mest ett kåseri. Och det kan bli James Joyce-stil, som sagt. Ska dock klämma in en punkt här och där, till skillnad från Joyces berömda inre monolog.

Har insett att jag måste planera London något. Borde faktiskt börja med det. Det blir shopping och en del sevärdheter. Längtar till Victoria Secrets… Längtar till, ja, det mesta. Har gjort London förut, men jag hann inte med så mycket då. Vi spanade då runt i Camden Town och var på reggaefestival i Notting Hill. Vi drack massor av champagne kommer jag ihåg också. Dessutom gick en dörrknopp sönder och vi blev inlåsta i syster ysters rum. Hon gjorde dessutom rasta-flätor, minns jag.

Jobbet idag har flutit på bra idag. Många glada ungar. På hemfärden blev det pizzaköp och sedan har vi slöat framför ett gäng dåliga program. Jag har dessutom fortsatt flyttandet och det blev några lådor ytterligare att ta med till huset vid bergets kant. Snickaren huserar dock här i huset så de rum vi har kvar är överbelamrade med grejer. Ikväll ska jag fortsätta expeditionen i garderoben. Inte ens hälften är inpackat men det är tyvärr redan fullt -what’s a girl to do? Hmm… Köpa nytt i London och lösa problemet vid ett senare tillfälle? Svar JA…

..på kärlekens dag..

Lördagens ljudnivån gör att jag inte hör mina tankar och emellanåt längtar jag bort till tystnanden, till stillheten, till filmen. Många skratt, kort och många glas senare är det med glädje i ögonen som jag tittar på älskade bror. Han sitter bredvid mig på sängen och plirar med pennan. Han är så söt. Han är vänsterhänt och skriver med viss strävan. Brev på brev ska placeras ut och han skrattar högt, nöjd med sig själv. Jag myser och skrattar mest. Visst, vem vill inte ha brev liggandes i trappan när man kommer hem…

Någonstans mellan söndagsmys och flyttlådor är jag tacksam för min familj. Jag är tacksam för mina älskade vänner. Jag överlever därmed två fotbollsmatcher och står ut med lata gossar. Jag njuter av Thai-mat.

Idag är jag tacksam att snickaren väckte mig i morse. Nu är det kärlekens dag och inget slår högre än att känna sig älskad. Det blir inte så mycket mer idag än att thai-sängen ska slås ihop och sedan ska jag ge mig ut på promenad. Det är kallt ute, men lilla samhället vid bergets kant ska utforskas och troligtvis går jag inte själv.

Mamma fyller år idag och kanske borde hon firas på något vis. Det är lätt att komma ihåg, för idag är det ju kärlekens dag. Bland packandet igår missade jag lillasysters födelsedag och jag missplacerade dessutom nyckeln till bilen -detta måste fixas idag innan jag går till sängs. Till helgen så väntar London mig, visst var det så? Ta väl hand om er där ute. Mer kärlek till alla!