Etikettarkiv | London

…inre monolog utan Internet…

Jag är utan Internet.. Det känns något hopplöst… Jag har ett visst beroende. Större än vad jag trodde faktiskt. Har lånat M’s mobila trådlösa och det funkar bra men hans tangentbord är skit. Våga vägra space, säger jag bara. Detta blir därmed ingen krönika, utan mest ett kåseri. Och det kan bli James Joyce-stil, som sagt. Ska dock klämma in en punkt här och där, till skillnad från Joyces berömda inre monolog.

Har insett att jag måste planera London något. Borde faktiskt börja med det. Det blir shopping och en del sevärdheter. Längtar till Victoria Secrets… Längtar till, ja, det mesta. Har gjort London förut, men jag hann inte med så mycket då. Vi spanade då runt i Camden Town och var på reggaefestival i Notting Hill. Vi drack massor av champagne kommer jag ihåg också. Dessutom gick en dörrknopp sönder och vi blev inlåsta i syster ysters rum. Hon gjorde dessutom rasta-flätor, minns jag.

Jobbet idag har flutit på bra idag. Många glada ungar. På hemfärden blev det pizzaköp och sedan har vi slöat framför ett gäng dåliga program. Jag har dessutom fortsatt flyttandet och det blev några lådor ytterligare att ta med till huset vid bergets kant. Snickaren huserar dock här i huset så de rum vi har kvar är överbelamrade med grejer. Ikväll ska jag fortsätta expeditionen i garderoben. Inte ens hälften är inpackat men det är tyvärr redan fullt -what’s a girl to do? Hmm… Köpa nytt i London och lösa problemet vid ett senare tillfälle? Svar JA…

Annonser

..på kärlekens dag..

Lördagens ljudnivån gör att jag inte hör mina tankar och emellanåt längtar jag bort till tystnanden, till stillheten, till filmen. Många skratt, kort och många glas senare är det med glädje i ögonen som jag tittar på älskade bror. Han sitter bredvid mig på sängen och plirar med pennan. Han är så söt. Han är vänsterhänt och skriver med viss strävan. Brev på brev ska placeras ut och han skrattar högt, nöjd med sig själv. Jag myser och skrattar mest. Visst, vem vill inte ha brev liggandes i trappan när man kommer hem…

Någonstans mellan söndagsmys och flyttlådor är jag tacksam för min familj. Jag är tacksam för mina älskade vänner. Jag överlever därmed två fotbollsmatcher och står ut med lata gossar. Jag njuter av Thai-mat.

Idag är jag tacksam att snickaren väckte mig i morse. Nu är det kärlekens dag och inget slår högre än att känna sig älskad. Det blir inte så mycket mer idag än att thai-sängen ska slås ihop och sedan ska jag ge mig ut på promenad. Det är kallt ute, men lilla samhället vid bergets kant ska utforskas och troligtvis går jag inte själv.

Mamma fyller år idag och kanske borde hon firas på något vis. Det är lätt att komma ihåg, för idag är det ju kärlekens dag. Bland packandet igår missade jag lillasysters födelsedag och jag missplacerade dessutom nyckeln till bilen -detta måste fixas idag innan jag går till sängs. Till helgen så väntar London mig, visst var det så? Ta väl hand om er där ute. Mer kärlek till alla!

Dagbok? nää, kvällsbok snarare…

Idag sitter jag i soffan och känner mig trött. Hamnar i säng alldeles för sent. Dock sover jag bättre än jag gjort på länge, det är i allafall positivt. Jag känner mig positiv. Har idag dessutom piggat upp mig med en skål pop corn. Jag poppar på gammalt vis. Det är något Bullen lärt mig. När jag skrivit klart detta blir det att snabbt undersöka köpet av en ny digitalkamera och sedan börja smida lite Londondrömmar. Eller Londonbehov kanske? Har med mig lite arbete hem, men undrar om jag verkligen orkar. Piggare och mer alert i morgon? Det kan vara så. Mycket troligt.

Ja, då är det sista natten i huset mellan de två 50-skyltarna på ett tag. Jag ska hem till det lilla huset i backen och sova där över helgen. Lustigt nog så längtar jag hem lite. Jag är redo att pyssla lite med mina grejer. Jag är redo att flytta min garderob från köket. Redo att piffa till det som piffas kan. Dessutom ska jag inleda helgen med att gå på personalfest, och jag menar verkligen gå, för festen hålls inte långt från huset i backen. Jag har gångavstånd! Tänk att det ska bli big happening i det lilla samhället vid berget. Det ser jag fram emot. Jag hade lite uppgifter att förbereda också… Därmed dags att börja med det..

London plus att något är det väl….

För att pigga upp mig själv har jag idag bokat en resa till London. Jag ska hälsa på mina NYC-allies Marjo och Nick samt deras två döttrar Aida och Kenza. De härbergerar numera i Romford, East London och jag ska alltså spendera 8 dagar med dem under sportlovet. HÄRLIGT! Det är spännande! Jag kan liksom NYC utan och innan, men London känns smått förvirrande faktiskt. Av erfarenhet har London-borna lite svårt att förstå mig också, och det blir ju något intressant. Lite konstigt eftersom det är engelska alltihopa! Ja, vi får se hur det går denna gången!

Hade hoppats på ett roligt och uppiggande inlägg idag, men tyvärr blir det inte mer än så här. Tröttheten håller i sig. Och nu kan det inte vara för att jag har jagat pirater, för det har jag inte, utan möjligtvis för att jag har svårt att sova. Känner mig orolig och rastlös i hela kroppen. Lite huvudvärk också. Och det är ovanligt, för det har jag sällan. Kanske har jag suttit förlänge vid datorn? Ätit för dåligt? Druckit för lite? Läser du fortfarande? Dessvärre så tror jag egentligen att mina åkommor härstammar ur något djupare än så… Bara inte riktigt säker på vad… Men det löser sig nog…vad det nu än är…

Här kommer lite ärligt stulna bilder från FB på mitt värdpar av världsklass. Det är alltid underbart att spendera tid med dem. Först upp är Marjo och Kenza tillsammans med Johnny Depp aka Mr Captain Jack Sparrow -inte alls avundsjuk…. De har jagat pirater på riktigt dem! Sedan följer en bild från Paris på Nick och tjejerna. Visst syns det hur trevliga de är! Ja, det blir kanon! Can’t wait!

Okay, I’ll see you tomorrow Mr Blog….

New Years Resolutions anyone?

Det nya året verkar bringa människor att skapa löften som de sedan ska hålla. Jag satt vid ett nyårsbord där sådana löften gavs. Det ska bli spännande att se hur väl dessa uppfylls; löpträningen började imorgon 18,30 eller? Var det så? Jag lovade dock inget. Inget mer än det vanliga i alla fall, att vara snäll och ärlig mot mig själv. Att göra det jag faktiskt vill göra. Det kanske är svårare än löpning?

Vi går nu mot den ljusare tiden och det bringar löften om nya startpunkter i livet. Precis som att isen smälter och därmed ger plats för våren, börjar även vi människor om på nytt. Statusar på facebook vittnar om vad man ska ta med sig in i det nya 2011, som självuppfyllelse och vikten av att se sig själv:

If we feel that we are not being seen by others in our world for who we truly are, start by spending some time every day seeing yourself for who you truly are.

Search for yourself, by yourself. Do not allow others to make your path for you. It is your road, and yours alone. Others may walk it with you, but no one can walk it for you.

Man kan nästan tro att de hängde samman, eller hur? Visst, men det gör de inte. Den ena är från Sverige och den andra från New York. Jag är den enda länken där emellan.

Jag börjar mitt nya år med ledighet, är ledig tills den 7’e. Jag tillbringar just nu denna ledighet i soffan, för idag är jag något trött så TV’n är på och jag har min laptop i knät. Visst, jag har varit med väninnan och handlat lite samt promenerat hunden, men mer än så blir det inte idag. Möjligtvis kolla lite mer på resan jag tänkt göra inom några veckor, vad det nu blir. Valet står just nu mellan New York och London, för bekvämligthetens skull.

Så det där med nyårslöften, ja, jag vet inte. Att resa mer. Att ta hand om mig själv. Att vara ärlig mot mig själv. Att ha roligt. Att göra det jag vill göra. Så för nu stannar jag i soffan med laptopen i knät. Hunden är färdigpromenerad. Det är härligt att vi går mot ljusare tider! Så ljust som det var på promenaden idag har det inte varit på riktigt länge. Dessutom går jag mot en ljusare frisyr igen och det ser jag fram emot. Det är så det är. Det är så naturen har sin gång. Vissa saker förblir som de alltid varit.