Tag Archive | pelikan

Matrialist?

Idag kom jag hem nöjd från ett snöigt Göteborg. Jag älskar Göteborg! Inte mer än New York City eller Köpenhamn, men nästan. Jag till och med funderar på att köpa mig ett litet ställe där… Men kanske vore kusten att föredra? Eller utlandet? I min extensiella ångest känner jag att jag måste rota mig på något sätt, och kanske är ett husköp då att föredra. Ja, jag vet inte.. Jag har liksom inte tänkt klart än.

Läste på en status något i stil med att ”vore jag rik så skulle jag ge bort hela min förmögenhet”. Att det var en mycket nobel handling, var min första tanke. Så här i efterhand funderar jag på om det inte är att ta den enkla vägen. Att ge av sig själv är nämligen mycket svårare. Ger man av sig själv så ska man också få tillbaka till sig själv. Att ge bort sin förmögenhet är givande ur ett matrialistiskt värde, men frågan är vad det förändrar.

Ibland tar jag mig en funderare och ser in i min spegelbild -är jag matrialist? Jag skulle nog gärna svara nej på den frågan. Men visst har jag matrialistiska värden och gillar att leva ett liv med bekvämligheter. Jag betalar hellre för mycket och får det jag vill ha, än köper en massa billigt skräp -är det matrialistiskt? Hmmm.. Nää, jag tycker nog inte det.

Jag erkänner dock att jag köper alldeles för mycket skor, vilket är en typisk tjejgrej. Jag har köpt två par stövlar under december månad och kontemplerar på att göra ytterligare ett skoköp i den lilla söta butik uppe på torget. Kanske köper jag för mycket kläder också? Idag fick jag bland annat en fantastisk klänning och en underbar kjol med mig hem från snöiga Göteborg. Desigual är en favorit som jag trivs med -så är det bara! Mest för att färgerna är så underbara! Heja Göteborg! Köpte dessutom ett matchande set till baby Charlie (mosters älskling =). 

Vissa köp har jag tänkt längre på än andra. Det är här pelikanen kommer in, likaså min älskade Mini. Nästa sånt köp blir spis och kylskåp till det nya köket. Jag bara måste ha ett rött SMEG kylskåp. Kosta vad det kosta vill. Det är så det är. Möjligtvis kan jag ta ett i en annan färg, så som vit eller creme, men den kylen blir det. Så är det bara. Vad det gäller spisen så har jag några alternativ att välja på, så där krävs mer arbete från min sida.

Ibland är det så att man bara instinktivt hittar det man vill ha, som när vi var i Thailand. Vi hade letat efter en säng länge, länge. Och plötsligt fanns den bara den där. Den är handgjord i mahogney dekorerad med drakar, vatten och lövrankor och den innehåller inga spik eller skruv utan sätts samman av endast ”good workman ship”. Drakarna skyddar oss mot ondo, och de andra står för evighet och fertilitet (!). Den åkte båt hem, medan vi satt på flyget. Vad som tog oss 12 timmar, ja samma resa gjorde sängen via vattenvägen i 21 dagar. Den är ett riktigt bra köp! Matrialist? Nja, man bör ju ha en säng att sova i..

Ps. I Göteborg var vi byggentreprenörer som blev bjudna på god mat och dryck samt en mycket rolig kväll på Gothia. Underhållningen för kvällen var att vi tittade på Stjärnklart 2010, en trisam föreställning med kapellmästare Anders Berglund. Artister som medverkande var Charlotte Pirelli, Peter Jöback, Magnus Carlsson, Annelie Rydé, Jerry Williams och Sarah Dawn Finer.

Det var en mycket bra show med ett kanon bra band, bra dansare och en fantastisk akrobatör. Spännande nog inkluderade showen John Lennon, The Doors, ämnet hjältar; heroes och låten som vi valde till pappa fars begravning: The Show Must Go On -alla tankar och funderingar som jag täckt här på bloggen fanns på något sätt representerade! Ibland är det intressant hur allt bara hänger ihop…

Gräset är inte grönare, men mitt i står en pelikan

Överraskande nog möts jag av att badrumsskåpets innehåll spontant nog står i en prydlig låda i hallen. Att vi köpte badrumsinredningen redan i våras och att den sedan dess stått i kartong i källaren nämner ingen, utan nickande berömmer jag detta lustfyllda tillfälle.

Vi har levt ihop så länge att vi ibland inte behöver tala. Vi vet vad den andre tänker. Ibland är det till vår fördel och ibland dock en nackdel. Trygghet går ibland på bekostnad av spontanitet, men på något sätt vet man att gräset inte är grönare på andra sidan. Det finns en självklarhet i detta.

Huset från 1942 får mig dock på andra tankar ibland. Nu snackar vi spontanitet. Ganska ofta har jag tänkt: Vem är mannen jag bor ihop med? Han detsamma om mig. Överraskningar, som har varit både på gott och ont, har fyllt vår vardag. Dock hägrar giltigheten i ”om det nu inte spelar dig någon roll, så borde jag få bestämma, eftersom det är viktigt för mig”. Detta är för mig vad en kristen person ser i sin Bibeln.

Att älska någon, ja det gör man nästan hela tiden. Sedan finns det de där procenten som man hatar. Det är inget att hymla om. Förhoppningsvis så älskar den andra en tillräckligt mycket i stunden av hat, så det på något sätt övervinns och bara blir till intet.

”Jag förstår inte vad skillnaden är, det här ser ju precis ut som vår gamla badrumsinredning”. För ett otränat öga kanske svaret till det är ja, men det är ingen fråga så därför får den tanken ej ett svar. Mitt öga är dock av den vältränad sorten kan jag lova.

Jag tänker inte skriva någon dikt om att jag älskar honom så mycket och att han är allt för mig. Detta är inte den typen av blogg, och jag är inte heller den typen av skrivare, eller kvinna för den delen. Det finns heller ingen anledning att proklamera min kärlek till honom i ett forum som han aldrig läser. Det här är ju mitt egna rum.

”Du får åka och välja en toalett”. ”Det har jag ju redan gjort. Jag vill ha en Hafa Kioto”. ”Ja, men den var inte bra, sa *******. Just den sorten har fått många reklamationer”. Argument som ”reklamtioner” -ja, det var några precis när den lanserades, ”för dyr” -i diskussionen föredrog han plötsligt en ännu dyrare och ”den passar nog inte våra mått” -har ni mätt? Nää hää, kan vi göra det då innan ni påstår att den inte passar, underminerades snabbt av min kvinnliga list.

Hur slutade det hela då? Jo, givetvis fick jag den prisbelönta designade toaletten som påminner om en pelikan. Hafa Kioto is on his way home!