Etikettarkiv | Speglingar

Bröllop 13-07-13

Vi gifte oss i Karibien på världens vackraste plats, Cocobay resort på Antigua i West Indies. Alldeles underbart!

Här kommer ett av våra foton från Trash The Dress – stunden vi hade dagen efter vårt bröllop. Min man är så snygg!

Fotot är taget på stranden på resorten där vi bodde.

2O2A9084

En kokong av bilder..

Kom över ett citat härom dagen från Louise af Boje Gennäs. Det var så här:

”Då tar jag till skrivandet, då bygger jag en kokong runt mig själv och spinner trådar av ord till skydd för mitt ömtåliga hjärta. Jag berättar. Jag analyserar. Jag dokumenterar. På så sätt kan jag småningom hantera det obeskrivliga: genom att just beskriva det.”

För mig kan det även ske i bilder. Jag tänker nämligen i bilder. Jag minns och dokumenterar, men inte som i en film. Utan i bilder som står stilla. Ibland är dem svartvita och ofta har de bara svaga nyanser av färg. Men jag skriver inte bara när jag mår dåligt, även om det faktiskt är lättare då.

I helgen fick vi möjligheten att välja bröllopsfotograf. Jag tittade först och det dröjde inte länge innan jag fann det jag sökt. Mr M la lika mycket tid som mig. Det var enkelt. Bilderna talade till oss. De hade ett språk och en estetisk formgivning lika vacker som tanken på att få dela ett äktenskap med min blivande äkta man. Inte för att han är särskilt fejk nu. För mig är det så att han har vuxit sig större än sambo och pojkvän. Det känns som om det tillhörde vårt initiala skede. Något som redan har passerat oss förbi.

Kokongen runt mig själv, har dock vittrat något. Jag har i vår värld stängt in oss. Vi finns här och i öppningen finns dem som vi vill kalla våra vänner och vår familj. Det där ytliga har inte längre sin plats, utan möjligtvis i vardagen på jobbet och när vi småhandlar här på lokal. Vårt hus är för oss och livet likaså.

Ikväll fylls soffan med goda vänner. För att göra det enkelt blir det grillat direkt från lokal. Trådar av ord ska summeras och bottnar säkert i många skratt. Det gäller att vara här och nu.

Sista semesterdagen!

Just nu en kopp kaffe i solen. Jag har spenderat dagen framför datorn för jag kände att det var dags att fila på detaljerna till bröllopet. Nu sitter jag något förväntad och längtar tills hjärtat kommer hem så att jag kan visa honom all bra info jag hittat, allt från fotograf till möjligheten att boka massage för två. Det finns inga begränsningar på vad man kan få.

Sista semesterdagen. Bredvid mig står vår trimmer, fortfarande i sin köpelåda. Min lillebror sa att det var en synd att ha en nyinköpt teknikpryl ouppackad. Det kanske är sant, men allt har sin tid. Imorgon blir det ”tillbaka till fängelset” och jag kan då bara drömma om nästa prison break. Tacka vet jag semester! (ren dalsländska och betyder ungefär tack och lov för semester!)

På promenaden passerade jag en elak skylt där husägaren var allmänt tyken mot hundägare. Själv går jag i motsatta tankar och funderar på hur jag kan göra det trivsammare för vår fyrfota vän. Det får mig att tänka på vad jag själv vill göra här hemma. Se nedan! Jag skrattar dessutom åt det faktum att vi nyligen hade besök av en underbar liten söt mops, som Leo givetvis var så där lite skeptisk och rädd för. Ja, så som han brukar vara mot små hundar. Stackars liten rottis!

Varför inte?

Minigolf

1an & 2an

För att njuta av en ledig dag åkte vi till campingen och spelade minigolf. På bilden ovan ser ni 1an och 2 an. Den som kom sist fotar, självklart älskade Mr M. Det självklara är att han är älskad, inte att han kom sist. Lillasyster vann och jag kan berätta att hon gjorde det genom att göra 2 HOLE IN ONE’s! På två banor i rad! Otroligt! Vi firade hennes vinst med lunch i hamnen.

Älskade kamera!

Vi har köpt oss en ny leksak! Vi är så himla glada. Idag unnade vi oss en systemkamera. Visst, den minsta på marknaden Canon Eos 1100D, men jösses,  vilka härliga bilder den tar! Jag kunde inte motstå de bedjande vackra blå ögonen. Jag ville vara förnuftig och lägga tyngd på att vi borde spara pengarna till bröllopet, men vi ville verkligen ha en nya kamera. Det är inte spontanköp egentligen. Vi bara älskar den! Livet är underbart!

Detta bildspel kräver JavaScript.

A som i Antigua

Tröttheten slår an och jag tänker att ännu en gång har jag fixat veckan och ledigheten är det som väntar mig. Livet ber om att få knacka på och det jag som öppnar dörren till mig själv. Min tillfredsställelse, ja visst finns den genom mitt jobb, men mitt verkliga jag blommar varje gång jag stänger dörren och lämnar det hän där bakom.

Mr M och jag drömmer om att investera en slant i en kamera och kanske är det just nu detta ska ske. Självklart blir det match och en dag viger vi därför åt fotbollen. Kommer jag kunna föreviga matchen med bilder tagna av den nya kameran? Realisten i mig undrar om vi inte borde spara pengarna till vårt bröllop med idealisten i mig vill ha den där då också. Vem vill inte ta extra mycket kort på sitt bröllop.

Det pirrar i magen när jag skriver bröllop. Vårt bröllop. Det känns nära nu. Vi kan ha valt plats. bokstaven jag tänker på är A. A som i Antigua. Och klänningen, den är nog inte vit utan mer champagnefärgad. Och mannen, han är snygg. Prinsen och prinsessan i paradiset. Alldeles underbart!

Vilse hos älskade bror

Igår gick jag vilse hos min älskade bror. Hans nya lägenhet är jättestor och jättefräsch. Man blev lite avundsjuk och undrade hur i helsike kunde jag och Mr M tacka nej till lägenheten ovanför. Fast vi vill vara där vi är, så är det ju. Det var bara en sådär kortsiktig tanke. Det känns skönt att älskade bror har flyttat in till 50-skyltarnas centrum och faktiskt fått sig en egen lya, helt pappa-fri. Pappa far hade inte kommit dit för den ligger på andra våningen, eller som älskade bror sa ”jag hade fått vinscha han in genom fönstret”. Men pappa far hade varit stolt, för den var underbart stor med flertalet fönster, högt till tak, två kakelugnar, diskmaskin (just nu icke fungerande!) och glasat uterum. Ja, fantastisk!

image

image

Vi tänkte hjälpa till med flyttandet, Leo och jag. Vi gick till huset i backen, men det verkade som älskade bror redan hade hunnit iväg. Hann han verkligen flyttstäda? Leo väntade tappert utanför dörren, gnydde högljutt och lyssnade sedan om älskade bror var på väg. De har ett speciellt band dem där två, och jag kan enklast beskriva det som ett högljutt ylande. Det är en vänskap där det är okej att dela på en glass. Dennis slickar och ger sedan till Leo som slickar och sedan fortsätter Dennis åter på glassen. De gör så och det är helt naturligt så här 8 år senare. Ja, Leo är faktiskt snart 8 år.

image

Ja, bilden gör inte lyan rättvisa men ni kan i alla fall se delar av vardagsrummet. Fantastiskt! Mamma följde med när Leo och jag besökte älskade bror. Han och Herr B byggde en TV-bänk och fröken C låg sjuk i soffan. Kan berätta att TV-bänken tog flertalet timmar att bygga, trots att instruktionsboken sa ca 60 min, hur som helst, fint blev det i alla fall. Mamma började genast städa och fixa i köket med att packa upp porslin. Älskade broder skickade sedan henne till affären för att köpa nödvändiga saker, så som kaffe till oss gäster, tandborste och tandkräm. Härliga mamma kom tillbaka med allt inklusive glödlampor och handdukar till både badrum och kök. Gulligt! Fröken C ställde sedan ut ljuslyktor och vi njöt av fikan i den härliga miljön.

När vi skulle gå, upptäckte jag att mamma hade nävarna fulla med tvätt. Älskade brors tvätt -jösses!, ja, ja. Vad ska man säga? Jo, jag kommer med min på söndag. Nää, skulle inte tro det.. Åhh, måste dessutom berätta att syster yster med man och underbara Charlie kom förbi. Vi hade då en härlig dansstund med lilla Charlie som bjöd på många, många skratt. Hon var på ett extra underbart humör och fick oss alla att dansa och skratta. Älskade broder har, precis som pappa far alltid hade, ett riktigt bra tryck i sina högtalare och Charlie är helt tokig i att dansa. UNDERBART! Det är en skön egenskap, för dansare uppfattar jag som glada personer över lag, undantaget balettdansöser. När Herr B bytte låt sträckte hon ut armarna och tittade på honom och utan ett ord för stod vi att de utsträckta händer betydde ”Vad hände med musiken?”.

Ååå, jag kom på lillebror med att stå precis som pappa far brukade så, men händerna bak på höften,  platsen är också kallad kärlekshandttag. Älskade bror ställde sig så när han och mamma hade genomgången över vad mamma hade gjort i köket, var som nu stod var och hur han kunde placera framtida inköp. Han stod precis som pappa far och lyssnade och diskuterade. Jag skrattade högt. Det finns en bild publicerad i tidningen där Mr M och älskade bror har varit med om en moped-olycka och älskade bror ligger och får hjälp av sjukvårdare på olycksplatsen. Med på bilden finns också pappa far och han står lutad över häcken med händerna bak på kärlekshantagena. Kan tänka mig att dialogen gick något i stil med ”Ja ha, va detta verkligen nödvändigt?”.

På tal på Mr M, jo han har äntligen fått sina efterlängtade fotbollsskor. Tyvärr var det ena paret för stort, men han får byta till en mindre storlek. Ja, vi har ju inte bara varit hos älskade bror. Vi bestämde att det var dags för lite piff och solen gav oss vårkänslor. Det blev därmed vårblommor i kruka på trappan. Visst, det är lite tidigt men det behövdes i all lera. Man blir ju glad varje gång man kommer hem och går in.

image

image

årets sista krönika

Det  är nog så att detta är årets sista post. Nyår står för dörren, vinden viner ute och tiden tickar fram till ett nytt år. Det sägs att klockor ringer, men jag har aldrig hört några. Bara nedräkningen 10, 9, 8, 7… Jag stannar på 7, för det är det nummer jag gillar bäst. Mitt år hade många likheter med vädret. När det var mörkt var det mörkt och sakta men säkert ljusnade det. Däremellan fanns en massa tung snö att förflytta, men familj, grannar och vänner hjälpte till med att hålla uppfarten snöfri.

När våren kom blossade en kärlek upp, likt de knoppar som brister. På hösten städade vi rent och nästade för vårt egna boende. Med sommarens lycka i ryggen kände vi att vi var redo att stå på egna ben utan älskade bror. Vi var redo att bara rå om oss. Det var en förlust på många sätt, men vinsten är varandra med ringar på våra fingrar och drömmar om bröllop på sagolika platser. Att älska Mr M har varit en av årets bästa upplevelser. Att få vakna vid hans sida är alldeles underbart!

Året har innehållit en del sorg och 2011 som år har absolut definierat familjeförhållanden och markerat skillnaden mellan släkt och familj. Familj håller man närmast. När domen äntligen föll var det en lättnad och ändå en sorg. Inget straff är någonsin tillräckligt för att väga upp för alla sömnlösa nätter, för alla tårar och för all uppgivenhet som händelsen du orsakade. Men tanken på att jag har mer räcker för du finns inte längre. Jag uppskattar dock att du ringde för du är släkt, så jag respekterar det, men dina handlingar gör att jag alltid kommer gå åt ett annat håll, och det är bort från dig, dit du inte längre är välkommen. Det är synd att det blev så här på livets resa och jag summerar det som att det borde inte hända oss. Det skulle aldrig ha hänt.

2011 har också bjudit på många resor. Mr M och jag har trampat runt i regnet i London. Mr M briljerade i tunnelbanan och jag vägrade The London Eye. Jag har nu lovat honom att vi åka tillbaka och fixa detta, kanske med pappa i släptåg. Jag skriver pappa, och even though förlusten över pappa far är stor har jag  ju dock min pappa kvar i livet, vilket jag är tacksam för. Mr M och han kan prata på ett sätt som jag aldrig lyckats med. Det gillar jag. Det gör att jag kommer närmare honom jag med. Kanske kan han följa med oss på en resa, då han  nämligen drömmer om London. Kanske kan det bli verklighet 2012?

Några veckor efter London styrde vi kosan mot Spanien. Vi bilade runt med sikte på Torrevieja. Det var en upplevelse på många mil och vi hade mycket kul. Några veckor senare åkte vi till Dublin. Dublin fångade våra hjärtan och vi var nyligen där igen då det är en fantastisk stad som har mycket att erbjuda. Att medelåldern i Dublin ligger på 26 år kan vara en anledning, men att det var min födelsedagspresent från Mr M är nog den främsta. När Mr M fyllde år firade vi med två veckors semestrande i Turkiet. Underbart det också! Salta bad och massvis med sol. Vi hade dessutom planerna på att besöka Kina så här över nyår, men den resan bokade vi om på grund av många anledningar. Det blir ett äventyr för 2012 istället. 2012 är året då drömmar blir verklighet.

Detta bildspel kräver JavaScript.