Tag Archive | The Show Must Go On

Möjligtvis en nyårskrönika…

Det har varit ett omtumlande år -på alla sätt och vis. Mycket har varit som vanligt. Vi har spelat krocket, ätit massor av sushi och grillat! Vi har byggt –blir det aldrig klart?, rest och gått massvis med promenader med Leo. Äntligen fick jag mitt utekök och en dundergrill!  I teaterväg har vi bland annat sett Hantverkarna, Ett makalöst Bröllop och Robert Gustavsson på Rondo. Anders har dessutom skottat snö till förbannelse och jag har äntligen fått tummen ur och ansökt om min examen -tänk att det ska behövas så mycket papper… 390 poäng avklarade -tack och hej Universitetet..

Mitt arbete 2010, ja, det vill jag på det hela summera som trivsamt. Jag valde nog rätt! Mina ”ungar” är helt underbara, på alla sätt och vis. Man kan inte låta bli att le när man tänker på dem! Som den jag pratade med senast igår via facebook, ja, jösses om ni bara visste hur hans energi smittar av sig. En underbar kille, som alltid får en del av mitt skrivbord, eftersom han helt enkelt bara tog det. -HÄRLIGT! Jag ler än… Mina arbetskamrater är nog bland de bästa. Härliga Suss och våra lyckligt gifta män… Ja, hur kul som helst, både spex och allvar. Lite av er alla, har gjort gott på mig! Det har gjort mig till en bättre människa. Det uppskattar jag.

I familjen har det också varit händelserikt. Året inledde men att Nathalie och jag hade en systerlig kväll med High school Musical i staden där sola alltid skiner –jättekul. Planerna för 2011 är att vi tillsammans med mamma ska börja scrapbooka och fota. KUL! I juni tog Lillebror Dennis studenten och fick jobb som elektiker. Han jobbar jämt! -och hans f.d. fröken applåderar! =) Min gosse har blivit stor!

Och i somras kom Charlie. Hon är inte första syskonbarnet, men Emma bor så långt bort, så det blir inte riktigt det samma. Charlie kan man följa, nästan dag för dag. När Pappa far fyllde 60 var vi alla där och byggde i badrummet på ovanvåningen. Jag och han fick passa Charlie, och då pratade vi om just detta; att broder Lars bor så långt bort. Just den dagen så Pappa far sa att han inte hade några problem med att leva 15 år till, men ”15 år till efter det, det blir nog trögt”. 16 dagar senare dog han. Tack alla för all hjälp med begravningen – Carro och Niklas för vacker sång och underbart gitarrspel, Suss för underbara söta bakverk, och Nader -för att du är du! Tack för att du spelade!

Något som jag absolut vill nämna är mina underbara grannar. Inklusive jack russeln, även kallad ostbågehunden för att han är så glad jämt =) Vi har haft så mycket kul i år. Vi inledde med att bada tunna -då kan snön uppskattas, tycker jag. Vi har åkt båt, byggt staket, fällt det där satans trädet som endast jag gillade och byggt en jättetrappa. Stundvis har det varit lerigt! Vi har spelat air-hockey, gjort Göteborg otaliga gånger (Dancing Dingo here we come!) och haft en underbar longweekend på kusten. Pensionat Stale -bring it on! Vi har sett på Brolle, inte bara en gång utan flera och Stjärnklart -underbart! Dessutom har vi varit på typ ”bugg-kurs” -ha ha.. minns ni det?…hur galet som helst… För att inte tala om när vi överraskade Emma vid tolvslaget, det var kul!

Jag uppskattar också att vi åkte till Härön för att titta på min älskade Uno Svenningsson, som jag vet att ni inte uppskattar på samma sätt som jag. Vi har också lyckats med en underbar Egypten-resa, som vi gärna gör igen! Vi har också undersökt möjligheterna hos homepat Paul och jag måste nämna curry-krysset hos Jenny, vilken Gbg-helg med spårvagnskrock och annat! Heleena var också med när Kinki gick bort. Det var hon som mitt i det kaotiska föreslog att jag skulle ta med Kinki hem, och det har jag inte ångrat. Det var rätt beslut. Nu har jag en gravplats att gå till. Tack för det Heleena.

Många nya bekantskaper har förgyllt detta år. Det finns också gamla bekantskaper som har fördjupats och därmed blivit mer värdefulla. Att skapa tillit gör att man kan sätta gränser, därför har jag försökt så mycket jag kan att bekräfta andra. Många gånger har det handlat om sunt förnuft och intuition. I andra fall har jag chansat and it has paid off. Däribland finns bloggen. Och jag trivs med den! Vänner jag kort kan nämna är mina ”terapeuter” Luis, Ninni och Magister C -tack för hjälpen genom den hopplösa, dystra tiden. Jag ska snart inte gråta mer… Och Inna -tack för att du finns! 2011 blir bättre -eller hur?

Året som varit fyllt av liv och död har lämnat mig i limbo. Jag har just nu svårt för att längta efter att bli vuxen. Det finns nämligen ett gränsland där.  Det är så sant att ”boys should never be sent to bed, they always wake up a day older”, ni kan gissa filmen va? En del av mig vill inte växa upp, vill inte ha ansvar. Jag vill på något sätt fortsätta vara den jag är. Den jag var kanske, för just nu vet jag inte riktigt vem Therese är, eller vem hon borde vara. Någon sa till mig för ett tag sedan: Men Therese, du har ju allt. Du har ju det som alla vill ha. Och tro mig, jag har funderat på vad det betyder, för det kanske är sant på många sätt och vis. Därför vet jag att 2011 blir ett år med möjligheter. Det är liksom dags att börja om.. Om bara snön kunde förstå det också…

Annonser

Matrialist?

Idag kom jag hem nöjd från ett snöigt Göteborg. Jag älskar Göteborg! Inte mer än New York City eller Köpenhamn, men nästan. Jag till och med funderar på att köpa mig ett litet ställe där… Men kanske vore kusten att föredra? Eller utlandet? I min extensiella ångest känner jag att jag måste rota mig på något sätt, och kanske är ett husköp då att föredra. Ja, jag vet inte.. Jag har liksom inte tänkt klart än.

Läste på en status något i stil med att ”vore jag rik så skulle jag ge bort hela min förmögenhet”. Att det var en mycket nobel handling, var min första tanke. Så här i efterhand funderar jag på om det inte är att ta den enkla vägen. Att ge av sig själv är nämligen mycket svårare. Ger man av sig själv så ska man också få tillbaka till sig själv. Att ge bort sin förmögenhet är givande ur ett matrialistiskt värde, men frågan är vad det förändrar.

Ibland tar jag mig en funderare och ser in i min spegelbild -är jag matrialist? Jag skulle nog gärna svara nej på den frågan. Men visst har jag matrialistiska värden och gillar att leva ett liv med bekvämligheter. Jag betalar hellre för mycket och får det jag vill ha, än köper en massa billigt skräp -är det matrialistiskt? Hmmm.. Nää, jag tycker nog inte det.

Jag erkänner dock att jag köper alldeles för mycket skor, vilket är en typisk tjejgrej. Jag har köpt två par stövlar under december månad och kontemplerar på att göra ytterligare ett skoköp i den lilla söta butik uppe på torget. Kanske köper jag för mycket kläder också? Idag fick jag bland annat en fantastisk klänning och en underbar kjol med mig hem från snöiga Göteborg. Desigual är en favorit som jag trivs med -så är det bara! Mest för att färgerna är så underbara! Heja Göteborg! Köpte dessutom ett matchande set till baby Charlie (mosters älskling =). 

Vissa köp har jag tänkt längre på än andra. Det är här pelikanen kommer in, likaså min älskade Mini. Nästa sånt köp blir spis och kylskåp till det nya köket. Jag bara måste ha ett rött SMEG kylskåp. Kosta vad det kosta vill. Det är så det är. Möjligtvis kan jag ta ett i en annan färg, så som vit eller creme, men den kylen blir det. Så är det bara. Vad det gäller spisen så har jag några alternativ att välja på, så där krävs mer arbete från min sida.

Ibland är det så att man bara instinktivt hittar det man vill ha, som när vi var i Thailand. Vi hade letat efter en säng länge, länge. Och plötsligt fanns den bara den där. Den är handgjord i mahogney dekorerad med drakar, vatten och lövrankor och den innehåller inga spik eller skruv utan sätts samman av endast ”good workman ship”. Drakarna skyddar oss mot ondo, och de andra står för evighet och fertilitet (!). Den åkte båt hem, medan vi satt på flyget. Vad som tog oss 12 timmar, ja samma resa gjorde sängen via vattenvägen i 21 dagar. Den är ett riktigt bra köp! Matrialist? Nja, man bör ju ha en säng att sova i..

Ps. I Göteborg var vi byggentreprenörer som blev bjudna på god mat och dryck samt en mycket rolig kväll på Gothia. Underhållningen för kvällen var att vi tittade på Stjärnklart 2010, en trisam föreställning med kapellmästare Anders Berglund. Artister som medverkande var Charlotte Pirelli, Peter Jöback, Magnus Carlsson, Annelie Rydé, Jerry Williams och Sarah Dawn Finer.

Det var en mycket bra show med ett kanon bra band, bra dansare och en fantastisk akrobatör. Spännande nog inkluderade showen John Lennon, The Doors, ämnet hjältar; heroes och låten som vi valde till pappa fars begravning: The Show Must Go On -alla tankar och funderingar som jag täckt här på bloggen fanns på något sätt representerade! Ibland är det intressant hur allt bara hänger ihop…