Etikettarkiv | to live

My Story – now and then

Mr M och jag tittade på dokumentären om Avicii förra veckan. I den skildras så tydligt hans psykiska ohälsa. Jag måste understryka att Avicii själv var väldigt tydlig med hur han mådde men det framgår att så många i hans närhet ändå inte riktigt förstod. Inte ens de som stod honom närmast. Har du inte sett dokumentären om honom så råder jag dig till att göra det – AVICII True Stories.

I fredags så fann man musikern Avicii död. Han var ung, hårt arbetande och talangfull. Även om vi ännu inte vet hur Avicii dog, kan man i dokumentären urskilja att han pressade sig själv till det yttersta. Han stannade aldrig upp och plockade ihop sig själv. ”Tillslut vet man inte vems lycka man jagar.” Kanske var det så att det blev hans fall.

Nu efteråt har det gjort väldigt ont i mig, för alla vi som varit där vet hur det känns. Efter att dessutom ha läst en ung kvinnas blogginlägg My story om psykisk ohälsa så känner jag att även jag bör dela med mig.

Jag är en av alla de människor som lever i psykisk ohälsa. Det började redan för länge, länge sedan. I många år var min blogg ett sätt att lätta på trycket och bearbeta mitt liv. Så därför vänder jag mig nu hit; A room of my own – when the outside world seems to be too much.

Som ung körde jag ett liv ” living in the fast lane”. I NYC arbetade jag non stop i 4 år. Jag hade semester en gång, en vecka.

I mötet mellan mellan att vara odödlig till att inse att livet faktiskt har ett värde, föll jag. Det slog hårt när den insikten nådde mig. Det krashade ner, likt tornen som stod i staden jag kallade mitt hem.

Tiden som följde bestod av val. Val för att ta mig framåt. Ta mig framåt hel. Att jag levde så på gränsen var inget som bekymrade mig förrän den dagen jag blev förälder. Mina val drabbade plötsligt inte bara mig. Mina begränsningar kunde i framtiden begränsa livet för vårt barn. Alkohol kunde inte längre hjälpa mig.

Under terapin fick jag lära mig att känna. Jag fick lära mig att lyssna. Jag fick lära mig att andas. När jag insåg att det inte fanns någon magic solution blev det plötsligt greppbart. Kort sagt, jag hade gjort min hjärna sjuk och bara jag kan göra den frisk igen. Det kan bara gå i MIN hastighet. There is no easy answer and no magic pill to make it all go away. Lösningen finns inte någon annanstans.

Idag har jag lärt mig att gå bredvid min ångest. Den får besöka mig, men jag fortsätter att gå. Jag kan boka upp mig utan att känna mig stressad. Jag letar inte längre flyktvägar i större lokaler och jag vågar att gå och handla. Jag vågar att stå i kö. Jag vågar att besöka ett köpcentra. Många av dessa saker har varit helt omöjliga i nästan 20 år.

Mycket har jag lärt mig igen och övat utan oro. Men jag har också misslyckats och tvingats starta om. Jag har ännu vissa begränsningar med folksamlingar, vajerräcken och höjder. Jag kan känna mig trängd. Men det är greppbart och under arbete. Jag har en bit kvar.

Annonser

Bröllop 13-07-13

Vi gifte oss i Karibien på världens vackraste plats, Cocobay resort på Antigua i West Indies. Alldeles underbart!

Här kommer ett av våra foton från Trash The Dress – stunden vi hade dagen efter vårt bröllop. Min man är så snygg!

Fotot är taget på stranden på resorten där vi bodde.

2O2A9084

Jag och Park

Idag har jag lärt mig använda vår nya gräsklippare. Den är en vanlig självgående med uppsamlare. Det är inte så att jag inte klippt gräs förut, det är bara så att jag merparten av mitt liv varit uppväxt med åkgräsklippare. Det är en helt annan sak. De första varven med denna lilla Park kändes arbetssamma men efter några rundor förstod vi plötsligt varandra och allt kändes enklare.

Jag kan dock inte riktigt minnas varför Mr M insisterade på att vi skulle köpa en sådan här och inte en robot. Jag känner att min tid är värdefull men kanske borde jag uppskatta tankarna som samlas när man drar sin lilla självgående fram och tillbaka. Idag fick jag dessutom några fina röda märken efter kläderna jag bar -en härlig röd solbränna! Och lite motion till råga på allt.

Jag har alltså inte bara varit ute på en cykeltur, jag har promenerat i vår underbara trädgård, som förutom lekpark komplett med sandlåda, rutschkana och gunga, innehåller två vinbärsbuskar, en förväxt syren, en förväxt vintergröna (läs en) och något som vid något tillfälle var en plantering numera innehållande hallon. Eller var hallonen en del av en köksträdgård? Ja, ja, i år blir det inga planteringar utan det sparar jag till framtiden.

Nu är det dags att samla upp resterna från Mr M’s häckklippning i morse. Äntligen har vi kommit runt och kan stolt titulera oss häckklippare, för första gången! Imorgon laddar vi för att hämta Leo och dessutom ska jag ha en hudvårdsklass med fotbad för några härliga väninnor. Det ska bli kul!

Tillsammans

En stund tillsammans. Att bara vara vi. Vi tog upp utemöblerna från vårt källarförråd och njöt sedan av en promenad i skogen. Solen sken och det var bra att älsklingen fick röra sina ömma ben. Den nya kamera är alldeles underbar! Här har ni mig, Mr M och Leo. Och här är vår förmiddag. En dag som den här är ju bara alldeles underbar!

Vid 11-tiden tog vi frukost och sedan hade vi morgonmys.

Sedan gick vi på en alldeles underbar promenad. Solen är fantastisk idag!

Mr M

Bruten? Lite hängig kanske? Nää, bara alldeles underbar! Det gäller att hitta en väg ut.

Bruten?

Påskens passerande…

Påsken har passerat. Vi syskon träffades och åt lite mat.  Min systers familj äter inte kött så påskbordet är fyllt av fisk, skaldjur och vegetariska alternativ. Lite annorlunda men gott. Kanske lite svårt för Mr M, då han inte äter fisk eller skaldjur men övning ger färdighet. Kanske. Jag hoppas.

Påskens afton hade vi vänner över för middag. Det var premiär och jag är mycket nöjd över hur kvällen gick. Vi hade jättetrevligt och pratade ända till klockan två på natten. Jag bifogar bilder på den vackra påskpresenten vi fick. Visst är den vacker!

Jag vet att påsken är över men tuppen stoltserar fortfarande på vardagsrumsbordet och i burken finns ännu några godisar. Vi försöker att inte tömma den utan hushålla så att vi hinner fundera ut vad vi ska fylla den med härnäst. Två gottegrisar kanske inte ska ha godis på bordet jämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många bollar små..

image

Idag har det blivit fotboll för hela slanten. Mr M hade match och jag har för vana att åka och titta. Det är ju ett nytt lag för denna säsongen och äntligen några matcher in börjar jag lära känna andra flickvänner som också tittar. Det är trevligt tycker jag. Fotboll för mig är frisk luft och fika samt många skratt. Jag får ju vila ögonen på min älskling! Idag fick jag dessutom träffa två mammor och en mormor. Alla lika glada och pratsamma. Härligt! Det känns som om att det kan bli en bra säsong även från sidan av plan, vilket är kul.

Vi fick skynda oss hem, till och med innan matchen var slut, för Mr M skulle göra några arbetstimmar.  Jag valde att hämta Master Leo och ta en promenad förbi mamma. Hemma har jag packat upp fotbollsväskan och ställt skorna på vädring i hallen. Solen har lyst hela eftermiddagen så dörren har fått stå öppen. Själv bänkade jag mig framför Stryktipset. Resultat: Jag 8 rätt, svärfar likaså och Mr M 5 rätt. Vill poängtera att svärfar spelade för 50 kr medan jag lade ynka 12 kr på min rad.

Jag hade egentligen tänkt att göra mycket mer idag. Men den friska luften kräver vila känner jag. Det blir ytterliggare en fotbollsmatch på Tv’n. Hur gick det med Mr M’s match da? Jo, de vann sin match och Mr M gjorde mål. Jag är är stolt över min sötis idag för han gjorde bra ifrån sig. Det är kul. Självklart är jag hans största fan även i motgångar, men humöret blir ju givetvis på topp vid vinst och mål av Mr M. Vi hade mycket att diskutera hem i bilen. Mest det trevliga så klart.

Söndagsmys

Det är med en suck som jag konstaterar att semestern är slut. Nu är det dock dags att fokusera på att vi ska till Grekland och förlusta oss. Helgen försvann fort, men det gör som oftast lediga dagar. Sötis har sparkat boll och trots att temperaturen visade på 5 plusgrader så frös jag. Mina nya jacka värmde dock mot den hårda vinden, men ansiktet, ja, hur ska man hålla det varmt? När vi kom hem myste vi med pizza (igen) och vi gav oss på att göra en fruktpizza a la Leila. Det var spännande och gott. Prova vettja!

image

image

image

image

image

image

VAMM – Vård Av Mr M. Mr M blev nämligen skadad under matchen. Han är idag något halt och trots att solen sken kunde vi inte gå någon promenad. Jag erbjöd honom att sitta på cykelns pakethållare men han ville inte det heller. Vi improviserade därför och rymde till badhuset. Vad hjälper inte ett trasigt knä och en ömmande rygg om inte bubbelpool och rehab-bassäng. Att få leka är klart godkänt i badhuset. Jag längtade dessutom efter arraksbollen jag köpte där igår innan matchen så det fick bli fika också. Mums, va god den var! Jag var tvungen att fråga efter receptet. Nu kan vi göra egna.

Eftersom det är vårt obligatoriska söndagsmys blev det thaimat. Det hör liksom till. Svärmor var här och kvittrade lite. Inte så ofta vi ser henne sedan hon träffade kärleken. Fick passa på och visa henne bilder på diverse bröllopsresor. Hon har lovat att hon ska åka med och det gör oss glada. Får se vad det kan bli! Nu blir det resterna av pizzan med hallon, blåbär och vit choklad. Det är gott, jag lovar!