Tag Archive | Turkiet

Turkiet i ett nötskal…

Vädret pendlar idag från regn till sol till regn. Det är svårt att bestämma sig för vad man ska göra, men min öroninflammation vinner så jag sitter på soffan med laptopen i knät och går igenom bilder från semestern. Jag har öroninflammation efter alla bad på stranden och i poolen. Jag borde aldrig doppa huvudet, men ibland blir det så ändå och detta är resultatet, mest efter att ha suttit, även stått, på Mr M’s axlar och blivit kastad i vattnet. Jag saknar kalla öl på stranden och känner något av en ångest inför att börja arbeta på måndag, för det är väl måndag jag ska infinna mig på jobbet? Jag funderar på att skapa något av en resedagbok över alla våra resor i år, men jag börjar väl här ifall det dröjer innan jag får ihop det till en bok om ”Turkiet i ett nötskal”.

Just Turkiet var en överraskning eftersom det var så himla bra, vilket jag faktiskt inte trodde. Jag kan tänka mig att åka dit igen. Mina syskon ska iväg om bara några veckor och jag hoppas att dem får en minst lika bra resa som oss. Nedan ser ni hur Mr M provar ”nationaldrycken” ayran. Ja du, den smakade så där, en kombination av yoghurt, vatten och salt. Bilderna säger väl allt? Den turkiska pizzan var också något skum. Den saknade liksom sås men i övrigt helt ok. Eller ja, den smakade inte så mycket heller. Turkish Delight hade Mr M sett fram emot, vilket jag tror framgår av bilden, och dessa godsaker var väl ganska okej om man bortser från allt potatismjöl dem var doppade i, eller ja, dränkta i.

Man förväntar sig ju att vattnet ska vara varmt, speciellt när man är på Turkiets sydkust, men ändå hamnade vi i en isvak. Jag tror inte att jag med ord kan beskriva att vattnet var så grymt kallt, rena rama Sverige så där på vårkanten -säger det något? Mr M badvägrade och blev kallad chicken, vilket fick mig att gå i för någon måste ju våga. Ja, ja, vi kom allt i och sedan blev vi modigare och åkte både rutschkanor och Mr M hoppade från hopptorn ned i det kalla glaciärvattnet. Ja, tänk att det faktiskt finns snö och is i Turkiet. Det är en skum tanke för mig…

Vi är redan många dagar in i augusti och minnet av lata dagar på stranden är väl det som semestern består av mest. Ändå kan jag känna att stranden faktiskt gör mig rastlös. Jag tycker om att ha något att göra. Visst går det bra att ligga och lata sig med en bok, men näst sista dagen på Turkietresan hade vi redan varit vid poolen, ätit frukost och ”gjort klart stranden”, och då var klockan bara 11.Vågorna kunde man dock vissa dagar leka med. De var verkligen rejäla!

Berättade jag att vi var på rafting? Mycket roligare än att ligga på stranden! Jag var något nervös innan, mest för att jag inte vill ramla ner i en fors och drunkna under en gummibåt och för att jag inte trodde att jag kunde paddla i 1,6 mil. Jag varken dog eller fick träningsverk av att paddla. Visst blev jag blöt, ungefär lika dränkt i det kalla vattnet som en Turkish Delight i potatismjöl, men det var kul. ”Turligt nog” var det en lugn fors, så jag är nöjd och skulle rekommendera detta som en introduktion till rafting som faktiskt passar alla. Den efterlämnade ett sug efter att få göra det igen!

Sen har vi ju det där med poolsäkerthet. Det gav oss många skratt! Gör fortfarande förresten! Man skulle ju kunna tro att jag är språkpolis eftersom jag är lärare i språk, men jag kan berätta för er att Mr M är perfektionist så han är snäppet värre än mig believe it or not. Jag gillar felsägningar och andra kreativa bildningar av språket. Det blir oftast lite mer kul, om säger så… Att döma av skyltarna så är den lilla poolen 38 cm djup och den stora 2 cm djup. Observera -NO DIVING!

Yepp, det är Turkiet i ett nötskal det!

Annonser

när resdammet lägger sig…

Resdammet har precis lagt sig och resväskorna står fortfarande ouppackade i hallen. De är dock öppna och kläder väller ut över kanterna. Vi har haft en fantastisk semester med många skratt, god mat, mycket bad, heta nätter och lite galenskap som chicken noodle soup, något som jag kan berätta mer om så småningom. Att resa ospecificerat har varit en upplevelse i sig och resebolaget kallade oss deras mest nöjda resenärer. Ja, och det är vi.

Utanför regnar det och jag saknar den turkiska värmen. Min OnePiece värmer lika mycket som kaffet, och jag suckar lite för jag vet att jag måste gå upp till lilla affären för att köpa mer mjölk till nästa kopp. Jag ser igenom våra foton medan älskade bror återigen spelar The Edge of Glory. Den har gått på repeat sedan igår kväll. Han är en fena på att lära sig texter och jag vet att det är därför som han spelar den om och om igen.

Vi hamnade i Alanya, en alldeles underbar liten stad. Vi var bara ett stenkast från Kleopatrastranden, några minuter från hamnen och precis på största shoppingavenyn. Hotellpersonalen var jättetrevliga och vi blev väl omhändertagna över allt. ”Är du från Småland eller?” och ”Billigare än Ullared” är dock det enda negativa jag kan komma på. Det blir liksom lite försvenskat och jag avskyr att läsa så kallade svenska menyer i ett annat land. Vad är friterad korv liksom? Så trots att jag pluggat 5 hp Turkiska på högskolan så fick jag inte öva någon turkiska alls. Mr M fyllde ju år och detta var min present till honom, till oss. Det kan ha varit den bästa resan i år, hittills, för gud vet vart vi åker nästa gång.

Här följer ett litet urval av foton från resan. Först ett från flygplatsen och sedan Mr M’s födelsedag. Den var ju på en söndag så vi åt Thai, för det gör vi på söndagar. Jag fuskade eftersom det fanns sushi på menyn. Till efterrätt åt vi friterad glass, och det är jag nöjd över. För jag har ätit det förut men när man nämner det för folk så säger dem att det inte går. Men nu har både jag och Mr M ätit friterad glass och vi har det på bild. Och ja, glassen är kall.

Födelsedagsdrinkar blev det många och på bilden ser ni Big Dick. Alanya är något sexfixerat så drinkarna har sådana namn. Orgasm känns något passé. Jag åt upp min Big Dick medan Mr M tappade sin till golvet. Högljutt deklarerade han att han ”lost his Big Dick”.

Vårt hotell var helt okej med mycket trevlig personal. Mr M har fått en FB-kompis och det var killen i receptionen. Det dagliga ”How are you today?” besvarades med ”Fine, I am working” alternativt ”Fine, I am texting” alternativt ”Fine, I am on Facebook”. Han slog oss dessutom i YATZY sist dagen och tyckte minsann att ”You people should learn this game”. Nybörjartur helt enkelt. Vi började varje morgon med ett dopp i poolen och sedan blev det frukost och besök till stranden.

Dim Cay är ett speciellt litet ställe där man har picknick på vattnet. Vattnet är iskallt eftersom det är glaciärsnö och is som smälter  från bergets toppar och rinner ner. Vi reste hit med norska vänner i en discobuss med strobb och allt. Jösses, vilket minne. Det blev en del turkisk mat och jag kan faktiskt säga att jag är lite förvånad över det turkiska köket. Jag hade räknat med mer kryddstark mat, men kanske är det så att det är turistanpassat för jag saknade kryddor.

Vi gjorde två båtturer, en kort och en lång. Vi såg män hoppa från höga klippor och vi var dessutom med om en olycka där vi blev bogserade in till land med hjälp av en annan båt. Allt gick bra, men vi krockade med ett skepp, två faktiskt eftersom det hände på båttur nummer två och resultatet av dessa båtturer kan summeras en rejäl träflisa, ett rejält skavmärke i form av en lång repa och ett avkapat rep till ankaret. Turkiet är minst sagt spännande!

Vi bodde en gata från stranden och det salta vattnet lockade. Många dagar var det häftigt stora vågor och det var något svårt att ta sig i land ibland. Värmen var strax runt 50 men någon vattentemperatur så jag aldrig uppmätt någonstans. Det var svårt att gå i sanden och Kleopatras stenar brände fast att man bar flipflops.

Under veckan surrade vi till det i en tattoo-shop och bestämde oss för att henna-tatuera in chicken noodle soup. Tyvärr hittade inte tattueraren dessa kinesiska tecken och vi hittade inte heller några kineser att fråga, så vi sparar detta till vår resa till Kina. Istället fick Mr M ett keltiskt kors och jag en mustasch, inte lika coolt som chicken noodle soup, men det fick gå.

Denna sista bild funderar vi på att förstora till vårt nya gemensamma hem. Den är ifrån Tattoo-shopen och den känns representativ av allt roligt vi gjort på denna resa. Den är dessutom svartvit och det tror vi att vårt hem mest kommer att bli. Vi köpte faktiskt vår första gemensamma pryl i Turkiet. Det blev en vattenpipa, en liten söt svart en. Den bara väntar på att få invigas -borde detta sparas till den nya lägenheten?

Tiden bara rinner iväg, men detta var väl vad jag hade att erbjuda just idag. Det kan vara dags att ta tag i tvätten, för imorgon bär det iväg igen på ytterliggare en resa. Det blir några dagar på kusten, så nya salta bad, många skratt, skaldjur och förhoppningsvis sol väntar.