Tag Archive | vänskap

Mycket kärlek

Idag är en sån där dag där jag behöver mycket kärlek. Jag fick gå upp alldeles för tidigt. Mr M skulle arbeta och vi samåkte. Det finns dock något lugn över att komma tidigt till jobbet och lyssna till tystnaden som råder.

Mitt arbete krävde sin energi idag. Det kan vara så ibland och då vill jag ha många kramar när jag kommer hem. Och det fick jag. Det blev mys i sängen innan det var dags för träning. Jag lyxade då till det och åkte hem till fru H och fikade. Alldeles underbart det också. Simningen blev idag därför en promenad. Det är trevligt med ombyte och framförallt gott sällskap.

Vi hade kunnat inta badet, deras pool och inte simhallen, men vi pratade givetvis bort tiden.

image

Det blev prat om husdjur, husdrömmar, fotboll och resor. Vi täckte Egypten, Grekland och Manchester. Alltså mycket vad som komma skall. Givetvis bröllop också! Jippie!

Jag har bjudit in fru H till kusten i sommar. Förhoppningsvis kan hon komma. Det ser jag redan fram emot, om hon kan förstås. Nu väntar mys med Mr M. Film. Och mer kärlek förstås. UNDERBART!

Annonser

Vilse hos älskade bror

Igår gick jag vilse hos min älskade bror. Hans nya lägenhet är jättestor och jättefräsch. Man blev lite avundsjuk och undrade hur i helsike kunde jag och Mr M tacka nej till lägenheten ovanför. Fast vi vill vara där vi är, så är det ju. Det var bara en sådär kortsiktig tanke. Det känns skönt att älskade bror har flyttat in till 50-skyltarnas centrum och faktiskt fått sig en egen lya, helt pappa-fri. Pappa far hade inte kommit dit för den ligger på andra våningen, eller som älskade bror sa ”jag hade fått vinscha han in genom fönstret”. Men pappa far hade varit stolt, för den var underbart stor med flertalet fönster, högt till tak, två kakelugnar, diskmaskin (just nu icke fungerande!) och glasat uterum. Ja, fantastisk!

image

image

Vi tänkte hjälpa till med flyttandet, Leo och jag. Vi gick till huset i backen, men det verkade som älskade bror redan hade hunnit iväg. Hann han verkligen flyttstäda? Leo väntade tappert utanför dörren, gnydde högljutt och lyssnade sedan om älskade bror var på väg. De har ett speciellt band dem där två, och jag kan enklast beskriva det som ett högljutt ylande. Det är en vänskap där det är okej att dela på en glass. Dennis slickar och ger sedan till Leo som slickar och sedan fortsätter Dennis åter på glassen. De gör så och det är helt naturligt så här 8 år senare. Ja, Leo är faktiskt snart 8 år.

image

Ja, bilden gör inte lyan rättvisa men ni kan i alla fall se delar av vardagsrummet. Fantastiskt! Mamma följde med när Leo och jag besökte älskade bror. Han och Herr B byggde en TV-bänk och fröken C låg sjuk i soffan. Kan berätta att TV-bänken tog flertalet timmar att bygga, trots att instruktionsboken sa ca 60 min, hur som helst, fint blev det i alla fall. Mamma började genast städa och fixa i köket med att packa upp porslin. Älskade broder skickade sedan henne till affären för att köpa nödvändiga saker, så som kaffe till oss gäster, tandborste och tandkräm. Härliga mamma kom tillbaka med allt inklusive glödlampor och handdukar till både badrum och kök. Gulligt! Fröken C ställde sedan ut ljuslyktor och vi njöt av fikan i den härliga miljön.

När vi skulle gå, upptäckte jag att mamma hade nävarna fulla med tvätt. Älskade brors tvätt -jösses!, ja, ja. Vad ska man säga? Jo, jag kommer med min på söndag. Nää, skulle inte tro det.. Åhh, måste dessutom berätta att syster yster med man och underbara Charlie kom förbi. Vi hade då en härlig dansstund med lilla Charlie som bjöd på många, många skratt. Hon var på ett extra underbart humör och fick oss alla att dansa och skratta. Älskade broder har, precis som pappa far alltid hade, ett riktigt bra tryck i sina högtalare och Charlie är helt tokig i att dansa. UNDERBART! Det är en skön egenskap, för dansare uppfattar jag som glada personer över lag, undantaget balettdansöser. När Herr B bytte låt sträckte hon ut armarna och tittade på honom och utan ett ord för stod vi att de utsträckta händer betydde ”Vad hände med musiken?”.

Ååå, jag kom på lillebror med att stå precis som pappa far brukade så, men händerna bak på höften,  platsen är också kallad kärlekshandttag. Älskade bror ställde sig så när han och mamma hade genomgången över vad mamma hade gjort i köket, var som nu stod var och hur han kunde placera framtida inköp. Han stod precis som pappa far och lyssnade och diskuterade. Jag skrattade högt. Det finns en bild publicerad i tidningen där Mr M och älskade bror har varit med om en moped-olycka och älskade bror ligger och får hjälp av sjukvårdare på olycksplatsen. Med på bilden finns också pappa far och han står lutad över häcken med händerna bak på kärlekshantagena. Kan tänka mig att dialogen gick något i stil med ”Ja ha, va detta verkligen nödvändigt?”.

På tal på Mr M, jo han har äntligen fått sina efterlängtade fotbollsskor. Tyvärr var det ena paret för stort, men han får byta till en mindre storlek. Ja, vi har ju inte bara varit hos älskade bror. Vi bestämde att det var dags för lite piff och solen gav oss vårkänslor. Det blev därmed vårblommor i kruka på trappan. Visst, det är lite tidigt men det behövdes i all lera. Man blir ju glad varje gång man kommer hem och går in.

image

image

ett ryck..

Okej, vem behöver friskis och gym när det finns möbler att bära? Den som inte varit i huset i backen vid bergets fot, vet inte hur bra och rent de egentligen har hemma. På något sätt är jag diskmaskinist, tvättmaskinist, lokalvårdare, möbelflyttare samt heltidsarbetande lärare. Det hade räckte med ett epitet, men visst, ibland är det kanske så det är…

Men jag hinner liksom inte allt. Vill egentligen inte det heller. Det är bara det att det är svårt att vänta ut och lämna över till någon annan. Man hinner liksom tröttna i processen och inse att man gör det fortare själv. Fördelen är att jag inte hinner tröstäta. Det är ju ett plus i kanten faktiskt. De har ännu inte upptäckt placeringen av pant och flaskor till glasinlämningen, men kanske gör dem det snart…. Notera att jag skrev kanske. De bör rimligen snubbla över det hela, men risken är väl att det gör ju jag också..

Veckan är fullproppad och mina ungar ska vara på skolan varje dag. Det betyder att det blir mycket fika och många härliga samtal. Det betyder också att jag måste arbeta lite hemma på kvällar för att få gjort det som måste göras. Jag får helt enkelt gör ett ryck på jobbet också.

Just idag blir det dock mest flyttande av möbler hemma och jag hoppas att jag får uppackat en låda eller två, kanske på bekostnad av ledighet i helg. Ja, jaa. Det blir som det blir. Berget av disk riskerar att bli större eftersom det är köksgrejer som packas upp, men hellre det än lådor som står. Disken betyder jag säkert att vi haft en trevlig stund i alla fall. Nu ska jag bara efterlysa en diskare… Själv tänker jag ta en kaffe med kusinens underbara tjej. Sen blir det väl ytterligare ett ryck.

Monday in Essex it is..

Monday morning and Detox week is beginning. Coffee first, then lemon water… Don’t be surprised but today I am hitting the gym -well WE are. The gym is downstairs, just outside the elevator, so there is no reason for not going there. But I am somewhat lazy, and somewhat lucky, or at least used to be when my flat stomach did not require any sit ups. I guess those days are over. I somehow got fat, but I am changing all that now. So the gym it is.  And I will buy some new track suits, because the one’s I have are falling off of me -I need a smaller size. I think we’re hitting HM for that. You gotta love HM, no matter where you are… ‘Somehow’ is not really a ‘somehow’, since I was over eating -period! I am not clueless..

I’ve only been here for a few days, and as always, I am already thinking in English. It’s natural. When you’re in Sweden it may seen a bit odd, but being here is making me remembering the old days. It is how I always used to think and speak – how me and M A speak. The girls actaully don’t know a lot of Swedish, since English is their means of communication, so here it may seem a bit rude to speak Swedish -the girls reminded us of that the other day: Please speak English!

We spent last night on the couch, just hanging out, reading, watching TV, snacking and eating good food. Here we are cuddling, me and K. She’s so cute! =)

We did some shopping today, being the Essex girls that we are.. And of course we did Costa as well.. Even though I drank a large coffee, I am tired. Shopping drives me insane.. I honestly don’t like it, but I do love clothing. And I have a lot of it. Luckily the boys don’t need a lot of storage, because I need theirs as well. And I might be bringing something from London – or I am… 

Dinner at home is coming up – M A is making fresh pasta with pesto – yummi! – and then I think we’ll be on the sofa for another night. Did I tell you I got freshly baked bread this morning? Accompanied with cheese and fresh fruit.. = ) ROMFORD IS GREAT!.

..annorlunda är bra..

En älskad vän sa härom dagen att annorlunda är bra. Jag vågar nog påstå att annorlunda är underbart. Det var ju inte så här jag trodde det skulle bli, men jag vet att det var så här det blev för att det var menat att vara. Jag finns här och nu. I en positiv bemärkelse blev jag kallad knepig och jag frågar mig vad det betyder. Hur kan knepig vara något bra? Tillbaka sa jag att du är skum, för jag vet inte vad du tänker. Vissa människor kan man läsa bra, det är en fördel jag ofta har, men det syns inte när jag ser på dig vad du tänker. Men jag flätar in dig ändå -annorlunda är bra, eller hur?

Barndomens väg ekar emellanåt. Huset här drar till sig minnen. Drar till sig vänner och släktingar. Alla har vi vår historia. Och givetvis är vi alla pratglada och delar den. Jag har nog kanske inte alltid valt den enkla vägen. Min väg har dessutom kantats av karaktärer som inte heller valt enkla vägar. Man drar till sig det man behöver antar jag, med det undantag att när jag växte upp, så valde andra åt mig. Visst är det så att jag egentligen inte hade något val, utan livet vi levde blev som det blev. Det blev sammanflätat. I alla bemärkelser av detta ord. Och visst, några föll bort på vägen.

If you really knew me or if you know me, så vet du vad jag pratar om. Jag minns ibland mer än andra, för det är så jag såg det, det är min historia, men ändå så minns jag oftast ingenting. Det mesta har jag förträngt. Både bra och dåliga saker. Men hur vet man egentligen vad som är dåligt? -det är ju bara summan av allt och det har lett upp till den plats där jag står just nu. Det skulle jag aldrig kalla dåligt. Igen, det är så det blev. Det finns bilder. Det finns glada minnen. Från allas vinklar, kanter och håll. Alla vi som är sammanflätade. Själv flätar jag lite till. Det är ju så det är, så som jag växt upp, så som jag gör. Jag är präglad av mitt ursprung, hur långt jag än rymt ifrån det.

För er familjeteoretiker som endast räknar kärnfamiljen som familj har nog inte gått en meter i  mina skor. Och det är sorgligt, för ni vet i så fall inte vad ni har missat. Syster yster sa härom dagen att vi lika gärna kunde ha varit helsyskon, för vad är skillnaden egentligen? Vi tänkte och fann ingen. Vi fann bara varandra och den tid vi levt ihop. Vi fann bara vägen där som har lett till att vi finns närmare varandra än vad vi någonsin varit. Och visst, med vår stora kärlek så är familjen större. Vi släpper sällan våra familjemedlemar, och gör vi det, så brukar de ändå hitta sin väg tillbaka till oss. På ett sätt eller ett annat. Hur långt vi än färdas så kommer vi ändå närmare varandra, på ett eller annat sätt.

Nu sitter jag i ett rum fullt av skivor. Hela livet finns här samlade i backar från bryggeriet. Andras liv också -kanske allas liv? När pappa far dog gjorde vi det som andra prioritet att de skulle finnas kvar, första var att älskade bror skulle få bo kvar här. Det var pappas stora önskan. Tänk att jag finns här nu också, det hade han aldrig trott. Men jag hade ringt hit ändå, precis som jag gjorde den dagen då jag verkligen behövde. Jag har dock ibland kallat skivorna en börda,  jag sa att de tog plats och att de kanske borde hitta ett nytt hem, men ju mer tid jag spenderar med dessa skivor minns jag det som var. Jag minns allt bra. Det finns där. Bland titlar, backar och hyllor. Hela livet och det som komma skall. De är därmed en gåva. Annorlunda är bra.

…My time to stand…

Äntligen är det helg. Det betyder att jag får sova så länge jag vill på morgonen. Och det behövs för på nätterna funkar det så där.. Turligt nog bäddade jag ned mig en stund efter jobbet så jag kan i allafall hålla mig vaken ikväll, en stund. Hade tänkt att gjort så mycket mer, men snön gjorde att jag valde att åka hemåt istället. Nu sitter jag här och funderar på var i röran jag ska börja. Så därför börjar jag här. I min privata röra i mitt huvud.

Imorgon blir det åter att packa låda efter låda i huset mellan två 50-skyltar. Huset jag numera bor i håller på att renoveras och all min skit här och där hjälper ju inte direkt. Varken för huset eller mitt huvud. På söndag blir det dessutom värre för äntligen tänker jag med hjälp av älskade kusin och syster yster hämta lite mer grejer. Det hjälper dock mitt huvud, även om det sker på bekostnad av ordning. Kanske sover jag bättre när jag får ligga i min egna säng? Ja, måste få veta i alla fall.

Idag glädjs jag åt den röda fina kaffekokaren på bänken. Jösses, den är ju jättesöt. Kaffet får dock står över ikväll. Jag tar mig istället en Corona, för det är faktiskt godare än kaffe.Vi måste flytta runt möbler här och det är väl bara att sätta igång. Snickarn kommer på måndag och han behöver ett rum där han kan skära gips -vet ni hur mycket gips dammar? Jag vill dock påstå att tapeternas tid redan är förbi och vad han än gör så kan det knappast bli värre. Jag inser dock att detta är priset för att få ytterligare ett renoverat badrum, så därför glädjs jag åt det faktum att det blir en dammig vecka. Något gott väntar oss!

Fick en video skickad av en god vän idag med meddelandet: Tänkte på dig… Kram o ha en bra helg. Jag blev jätteglad. Precis vad man vill höra på morgonen. Texten stämmer rätt så bra in vid vidare eftertanke. Visst är det my time to stand, and I can’t be no one else… Tack Linn -för allt!

as I close my eyes…

Det finns så mycket som kanske borde sägas, men just idag sätter jag punkt. Det finns så många lådor som kanske borde packas upp, men i takt med att orkidéerna dör arbetar min hjärna på högvarv för att finna logik och mening. Lådorna får därmed stå och jag huserar runt med det som är så där halvklart och gör det mindre halvklart. Tankarna snurrar runt i en sorts evighet med små korta avbrott av telefonsamtal, dagdrömmeri och annat… as I close my eyes I see your eyes.. I dream of your face.. I dream of your smile.. -utan korrekt syntax eller logik..

Inna påminde mig om Kierkegaard härom dagen: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Visst är det så, den som inte förstår det har i så fall aldrig chansat och vågat. Jag vill inte ha det ogjort, jag vill snarare ha mer. Jag behåller därför mer än vad jag egentligen hann att få. Och jag tror att jag gör det för rätt anledning. Jag ångrar ingenting. Det finns bara mer att vinna.

L lyfte tanken att varje dag borde vara en fredag, så därmed; god eftermiddag älskade fredag före fredag. Det finns så mycket som skulle kunna göra denna fredag före fredag till en perfekt fredag. Mina sambor är båda utflugna men jag slutar inte hoppas på att de snart ska komma hem, för det vore en perfekt fredag! Idag är jag dock tacksam för att min kära arbetskollega bjöd på hemlagad lunch och att snälla mamma är på väg hit med semlor- min kock är nämligen utflugen, så jag svälter mig själv för att det är enklast. Det är också underbart att värken börjar släppa och kanske blir det därmed snart dags att flytta klart. Det finns fortfarande så mycket som borde packas.. as I close my eyes känner jag att jag uppskattar att få sova i huset i backen igen…